Guldspadevinnaren om när Palmemordet får sin lösning: ”En anhörig hittar något i en skrivbordslåda”

Ingen har lagt ned så mycket tid på att granska Palmemordet som journalisten och författaren Gunnar Wall. Han uppskattar själv att det handlar om motsvarande en halvtidstjänst, sedan 1987.

Han är också en av bara två journalister som har vunnit Guldspaden två gånger för samma case. (Den andra var Hannes Råstam, för fallet Thomas Quick i kategorierna riks-tv och bok, 2009 respektive 2012.) Gunnar Wall fick sin första guldspade 1998 för boken Mörkläggning – Statsmakten och Palmemordet och för några veckor sedan stod han på scenen i Gävle konserthus under Grävseminariet för att ta emot en guldspade för boken Rättsskandalen Olof Palme – mordet, syndabocken och hemligheterna.

En pikant detalj, åtminstone för Guldspadejuryerna, är att Rättsskandalen Olof Palme är något av ett motgräv som pekar ut tveksamheter i journalisten Thomas Pettersson granskning ”Skandiamannen och Olof Palme” i magasinet Filter, som Pettersson vann Guldspaden för på Grävseminariet 2019. Föreningen grävande journalisters ordförande Ulla Sätereie medger per telefon att det kan uppfattas som märkligt, men att juryerna brukar lägga vikt vid grävarbetet bakom avslöjandet – och det är ingen hemlighet att genomslaget spelar in. Och genomslaget blev enormt.

Thomas Pettersson utvecklade Filterreportaget i boken Den osannolika mördaren, som 2021 blev en Netflixserie med Robert Gustafsson i huvudrollen. När åklagaren Krister Petersson den 10 juni 2020 höll presskonferens om nedläggning av utredningen pekade han ut den sedan 20 år avlidne så kallade Skandiamannen Stig Engström som Palmes mördare. Somliga menade att det lät som att Petersson högläste ur Petterssons bok.

I Gunnar Walls bok Rättsskandalen Olof Palme framställs Stig Engström inte som en osannolik mördare utan som högst sannolikt helt oskyldig till mordet på Olof Palme. Och den är tämligen övertygande. Ett av argumenten för Engström som mördare har varit att Engström tidigt kunde berätta detaljer bara mördaren eller ett vittne som befunnit sig på mordplatsen kan ha känt till, samtidigt som inget annat vittne verkar ha sett Engström på mordplatsen efter mordet. Om han inte var ett vittne måste han vara mördaren.

– Det är en stilig lösning, en riktig Agatha Christie. Tyvärr håller den inte, säger Gunnar Wall när vi träffas över en kaffe på Ofvandahls konditori i hemstaden Uppsala.

Varför inte?
– Det är flera vittnen som vi vet befann sig på mordplatsen efter mordet och som inte identifierades av andra vittnen. Det genomfördes ingen systematisk utfrågning av vittnena på plats. Polisen samlade inte ens in namnen på alla personer på platsen, några fick själva höra av sig till polisen i efterhand för att lämna uppgifter. En av dem var Stig Engström. Hade han inte själv kontaktat polisen hade han förblivit okänd för utredarna. Man kan fundera på om han verkligen gett sig till känna på det viset om han hade varit mördaren.

Att vittnen på mordplatsen inte lade märke till alla andra vittnen som fanns på platsen är inte konstigt, menar Wall. Statsministern låg skjuten på marken och Lisbet Palme var i chock och skrek efter ambulans. Det var det vittnena fokuserade på.

Palmeutredningen hade pågått i årtionden och kantats av skandaler när åklagaren Krister Petersson plötsligt i februari 2020 i SVTs Veckans brott förklarade att han skulle presentera en lösning före halvårsskiftet. Förväntningarna var enorma men presskonferensen blev en stor besvikelse för många, inklusive Gunnar Wall.

– Det åklagaren presenterade speglade inte alls det han utlovat. Det fanns inget mordvapen, ingen teknisk bevisning, inga vittnesutpekanden och inget motiv. Det fanns inte ens en gärningsbeskrivning; han kunde inte förklara hur det kom sig att Engström bar på ett laddat vapen och lämnade sin arbetsplats i rätt ögonblick för att kunna utföra mordet. Thomas Pettersson hade en teori om det, men den var så svag att åklagaren inte kunde använda den. Den hängde inte ihop.

Det var Krister Peterssons presskonferens som fick Gunnar Wall att sätta sig ner och skriva en till bok om Palmemordet.

– Engström blev internationellt utpekad med namn och bild. Han fick en mycket sämre behandling än om han hade levt. Då hade han haft en advokat. Det var skäl nog att titta närmare på det. Hur kom det sig att utredarna landade i Stig Engström som mördare?

När utredningen lades ner fick allmänheten tillgång till en stor mängd handlingar som bland annat gav inblick i utredningsarbetet. Gunnar Wall upptäckte att Krister Petersson noga försökt utreda om mordet planerats och utförts av en organisation, bland dem Stay Behind-rörelsen, och om Stig Engström ingick i den.

– Ett av skälen till att utredningen lades ner var, naturligtvis, att de hade kört fast. De hade försökt hitta tecken på att Engström var en del något större, utan framgång. De lyckades inte avfärda att en organisation låg bakom men de kunde inte knyta Engström till någon. Då blev Engström som ensam mördare det enklaste sättet att avsluta utredningen på.

Kommer Palmemordet att lösas?
– Det är fullt möjligt men sannolikt kräver det att det inkommer ny information. Om mördaren avlider kanske en anhörig hittar något i en skrivbordslåda som leder närmare en lösning.

Gunnar Wall har arbetat deltid på rättspsykiatrin i Uppsala parallellt med sitt skrivande fram tills nu i vår. Nu ska han enbart ägna sig åt skrivandet. När han började granska Palmemordet var han 35 år. Nu är han 72 år. Han höftar att han arbetat motsvarande halvtid med Palmemordet sedan 1987.

– Det handlar om en epok i svensk historia och genom åren har jag fått lära mig mycket, om vittnespsykologi, om vapen och ballistik, bland annat. Jag fortsätter att lära mig saker. Det har varit intressant och spännande.

Tröttnar du aldrig?
– Det har hänt några gånger genom åren att jag tröttnat, men ganska sällan, och jag dras alltid in igen. Det fortsätter att strömma in tips. Intresset för mordgåtan har vuxit, bland annat tack vare Dan Hörnings och Tobias Henricssons podd Palmemordet och mycket annat som finns på nätet. Det är klart att om några år måste jag väl sluta och lämna vidare det material jag har samlat på mig till någon annan. Men inte riktigt än.