Integritetslag med stora risker

När det nu ligger ett brännhett lagförslag som kan inskränka möjligheten att utöva vårt arbete som pressfotografer så markant!

Integritetsskyddskommittén har lagt ett lagförslag som kan innebära att bilder som den på Hagamannen i rastgården på häktet, Årets bild 2007, inte kan tas utan att fotografen begår lagbrott. Även bilden på före detta statsekreteraren, som under jourtid satt tätt omslingrad med en TV4-reporter, skulle vara en tveksam bild att våga ta.

Risken med detta lagförslag som kommittén lagt, är att vi yrkesfotografer kommer att censurera oss själva.

Annons

När jag läser lagtexten upplever jag som lekman att den är mycket luddigt formulerad. Det står bland annat att läsa i förslaget att endast vissa platser skall omfattas. "Avgörande betydelse bör därvid tillmätas frågan om en person befinner sig i en publik miljö eller i avskildhet."

Vad betyder avskildhet?

Ja, man får i varje fall inget svar på den frågan om man läser integritetsskyddskommitténs lagförslag. Om man fortsätter läsa i samma paragraf står:
Å ena sidan, om en person befinner sig på en badplats får man räkna med risken att bli fotograferad . Men å andra sidan, kan en fotografering även där upplevas som integritetskränkande.

Hur ska jag som fotograf veta när det är okej att fotografera, med en sådan otydlig formulering?

Och de luddiga formuleringarna återkommer om och om igen i lagförslaget.

Hur ska jag veta när det är lagligt att lyfta kameran och trycka på avtryckaren? Hittills har jag som pressfotograf med de etiska reglerna i ryggraden och moralens fana i fotoväskan kunnat ta mina bilder och sedan i osäkra fall kunnat komma överens med ansvarig utgivare huruvida bilderna ska publiceras eller ej.

Men med detta lagförslag utläser jag att jag redan vid fotograferingstillfället kan anklagas för brott. Det har hittills enbart kunna ske om jag fotograferat vid platser som är skyddsområden, såsom militära områden.

Ett tankeexperiment: Om statssekreteraren och TV4-reportern inte suttit vid ett fönsterbord utan i stället undandragit sig allmänhets insyn, vad hade de kunnat hävda om de suttit längre in i restaurangen där någon kunnat ta en bild med teleobjektiv? Dessutom är TV4-reportern ingen offentlig person jämfört med statssekreteraren. Hur löser man situationen när de sitter vid samma bord? Blir fotografering förbjuden då?

Varför ändra lagen så till den milda grad?

Visst, det finns exempel på omoraliskt och icke etiskt tagna bilder. Men de exemplen handlar framförallt om privatpersoner som inte har moralen i benmärgen. Det måste finnas andra lagar för att stävja detta.

Tekniken och möjligheten att sprida bilder går oerhört snabbt, och troligen ännu snabbare i framtiden. Men problemet med bilder som otillbörligt publiceras eller kameror som filmar dem som inte vill eller ska filmas ligger inte hos oss som arbetar med medier. Vi har en yrkesheder, och är också rädda om vårt jobb och våra uppdragsgivare rent krasst.

Men vem gör uppdrag för medierna i dag? Förr var det ett skrå enbart för journalister. Men numera uppmanas allmänheten allt oftare att medverka i nyhetsflödet. Ska vi journalister då ha ett undantag i lagen? Nämligen fotografering som är försvarlig. Det undantaget gäller då bland annat mediernas bevakning, även om det inte direkt står i lagtexten. Ska vi som har titeln journalist glida fram i en gräddfil?

Öppenhet och offentlighet är ju till för alla medborgare.

Vi behöver nu införa ämnet etik i skolan som kärnämne.

Vi journalister är till för att granska, men om integritetsskyddskommitténs lagförslag går igenom kommer vi fotografer att bli bakbundna.

Ge integritetsskyddskommittén bakläxa!

Mia Karlsvärd

ordförande i PFK Sverige