Ge inte Newsmill Stora journalistpriset

Juryns motivering understryker att Newsmill vitaliserat opinionsjournalistiken genom att ”bjuda in publiken” till debatt. Med denna nya och öppnare approach till opinionsjournalistiken följer också ett stort ansvar. Det är ett ansvar som redaktionen inte alltid klarar av att hantera.

Den 20 juni i år välkomnade Newsmill radikalislamisten Mohamed Omar som ”Dagens sommarskribent”, sajtens motsvarighet till Sommar i P1. Författarpresentationen avslöjar ingenting om Omars fundamentalistiska agenda: ”Mohamed Omar är islamist, poet och barnboksförfattare. Hans senaste bok, ’Hamza och den underjordiska staden’ (H:ströms förlag, 2009), är ett illustrerat fantasyäventyr i Tusen och en natt-miljö för barn i åldrarna 7 till 12.”

Faktum är att Mohamed Omar, som sluter upp bakom den iranska regimen, också är en av den svenska antisemitismens ledande aktörer. Bland annat samarbetar han med Radio Islams Ahmed Rami. Newsmills chefredaktör PM Nilsson uppger i en radiodebatt (Nya Vågen, P1 27 oktober) att redaktionen raderar intoleranta kommentarer. Samtidigt låter man extremister skriva och publicera långa debattinlägg. Tala om bristande logik.

Annons

Newsmill fortsätter på den inslagna vägen. Den 4 november publicerades en debattartikel av Björn Björkqvist, ökänd nazistideolog och tidigare propagandachef för Sveriges största nazistorganisation, Nationalsocialistisk front (förra året ombildad under namnet Folkfronten). Under rubriken ”Dags att syna Stieg Larssons godhet?” vräker Björkqvist ur sig extremhögerns standardkritik av ärkefienden Expo – den granskande antirasistiska tidskrift där undertecknade och en rad andra journalister från TV, radio och tidningar är ideellt engagerade. Artikeln innehåller rena lögner, som att det hos Expo skulle finnas flera journalister som suttit i fängelse.

Stieg Larsson, Expos grundare och chefredaktör, brann för att exponera den svenska extremhögern. För detta levde han under ständigt dödshot. Att efter hans död publicera en attack mot honom från en ledande nazist är ett oerhört grovt övertramp.

Inte nog med det. Även i detta fall tillåts skribenten formulera sin egen presentation. Newsmill väljer därmed att föra läsarna bakom ljuset. Under ”Om författaren” framgår endast detta om Björn Björkqvist: ”Jag har följt [Stieg] Larssons arbete långt innan han blev känd som romanförfattare.” Jo tack.

En redaktion som tar sitt publicistiska uppdrag på allvar skulle enkelt kunna ta reda på följande om artikelförfattaren – och dela det med sina läsare: Den i dag 30-årige Björkqvist har sedan tonåren varit en av landets ledande nazister. Redan som 17-åring ledde han den rasideologiska organisationen Fosterländsk Ungdom. Han har dömts till fyra månaders fängelse för hets mot folkgrupp efter att ha skrivit förordet till återutgivningen av ”Judefrågan”, ursprungligen publicerad på 1930-talet.

Detta är bara ett av flera tillfällen då Björkqvist dömts för hets mot folkgrupp, ett brott som i Sverige anses notoriskt svårt att dömas för (lagen har kallats en papperstiger). Nationaldagen 2006 greps Björkqvist av polis omedelbart efter sitt tal vid den högerextrema manifestationen Folkets marsch. Domen blev återigen fängelse för hets mot folkgrupp. I dag driver han Logik Förlag, som ger ut klassisk nazistpropaganda och arrangerar föreläsningar med Förintelseförnekare.
Kan då högerextrem propaganda klassificeras som ”mycket kvalificerad journalistik”, för att använda Newsmills egen beskrivning av sajtmaterialet? Nej, naturligtvis inte.

Bör Newsmill belönas med svensk journalistiks tyngsta utmärkelse, efter att ansvarslöst ha släppt in extremister i den offentliga debatten och dessutom vitmålat dem? Vi anser inte det.