Svenska medier måste ta EU på allvar
2009 var på många sätt en framgång för svenska mediers bevakning av EU. Under året kunde ett växande allmänt intresse för Europafrågor skönjas. Valdeltagandet i juni var det högsta någonsin. Flera EU-parlamentariker vittnar om att medborgare under året hörde av sig i större omfattning än tidigare.
Otvivelaktigt har svenska mediers satsningar på EU under 2009 bidragit till utvecklingen. Bevakningen av EU-valet och Sveriges ordförandeskap har blixtbelyst hur livet i Europa ser ut och hur många av besluten som påverkar oss fattas i Bryssel.
Men av den senaste medieutvecklingen att döma var 2009 inget annat än en liten lysmask i ett tilltagande mörker. När Sverige gick med i EU 1995 fanns cirka 20 svenska korrespondenter i Bryssel. I dag är det ungefär hälften så många. Flera av dem måste utöver Bryssel bevaka övriga delar av Europa. Stora medier som Dagens Industri och TV4 har ingen journalist på plats. Dagens Nyheter kallade hem sin fasta korrespondent i början av året, Svenska Dagbladet bytte en korrespondent mot en stringer. Inget regionalt medium finns representerat. Medieforskaren Göran Palm har kallat den svaga bevakningen av EU ”djupt tragisk” och ”en av vår tids största demokratifrågor”.
Europaportalen.se är det enda svenska nyhetsmedium som har nyetablerat sig i Bryssel med korrespondent på plats. Att våra konkurrenter samtidigt drar ner på bevakningen skulle vi kunna se som något positivt och gynnande. I själva verket är det tvärtom. Ett större intresse för vad som händer i EU är positivt för oss precis som för alla som tror på ett samhälle där en granskning av beslutsfattarna, på alla nivåer, sker varje dag.
EU har länge setts som något elitistiskt och svårbegripligt. Att skriva en insändare angående ett beslut fattat i EU-parlamentet är fortfarande ett betydligt längre steg än att skriva en insändare om ett beslut i kommunfullmäktige. Detta trots att cirka sju av tio lokala beslut påverkas av EU enligt riksdagens EU-upplysning. Endast med fokus på det verkliga maktcentrat i Bryssel kan den svenska journalistiken anses fullgöra sitt granskande uppdrag.
Vi är just nu inne i ett mycket intressant förändringsskede i EUs historia. Godkännandet av Lissabonfördraget innebar mer makt till Europaparlamentet. EUs nya ekonomiska strategi EU2020 kommer att implementeras på lokal och regional nivå, bland annat på universitet och i kommuner. Sveriges nya EU-kommissionär Cecilia Malmström väntas inom en snar framtid lägga förslag om EUs asylpolitik, som kommer att leda till högljudda diskussioner runt om i Europa, och som även tål svenska journalisters granskning. Detta är bara några av en mängd intressanta områden som svenska medier borde ha all anledning att bevaka.
En bristfällig bevakning av EU leder till ett demokratiskt underskott. Alla tjänar på en mer grundlig granskning och rapportering om vad som händer i EU – möjligen förutom de formella och informella makthavare som ska granskas. Vi hoppas därför att trenden med ett minskande intresse för EU, framför allt från svenska mediers sida, kan vändas.
Anders Selnes, chefredaktör Europaportalen
Yonna Waltersson, redaktör
Christian Wohlert, redaktör
