Corren – en megafon
På senare år har det blivit vanligt med analyser och kommentarer på nyhetsplats. Journalister och proffstyckare får berätta om bakgrund och konsekvenser av en nyhet.
Man kan diskutera den utvecklingen. Ambitionen att ge läsaren en bakgrund och visa konsekvenserna av en nyhet slår ofta över rena åsiktstexter där spekulationer och spelteorier får ersätta den opartiska analysen.
Några tidningar, inte minst kvällspressen, har löst detta genom att ofta publicera flera åsikter. För och emot. Ja eller nej. En mångfald av åsikter.
Ingen tidning har dock tagit denna politisering av nyhetsmaterialet till samma nivåer som Östgöta Correspondenten. Där har man sedan en tid publicerat rena ledartexter i anslutning till nyheterna. Och då handlar det inte om någon debatt. Inget för eller emot. Inget ja eller nej.
Det räcker att öppna tidningen valfri dag för att se hur det fungerar.
Måndagen den 26 april publiceras en artikel om barns hälsa i skolan. Den byggde på en undersökning av Statens folkhälsoinstitut. Vid sidan av nyhetsartikeln skriver ledarredaktionen en text som går ut på att problemet i den svenska skolan är avsaknaden av fasta normer i skolan. När kyrkan, föräldrarna och föreningslivet förmedlade normer var det på alla sätt bättre.
Den 14 april publiceras en artikel där studenter på Berghs reklamskola i Stockholm kritiserar Cloetta för att sälja för lite rättvisemärkt choklad, då skriver ledarsidans Lennart Cromnow en kommentar som går ut på att rättvisemärkningen inte går att lita på. "Det kan ifrågasättas om rättvisemärkta produkter verkligen lever upp till sitt syfte. Undersökningar tyder på att väldigt lite av det konsumenterna betalar kommer fattiga odlare till del." Och när organisationen Rättvisemärkt vill svara på kritiken får de ett svar som går ut på att nyhetssidorna inte publicerar debatt och att de därför inte har rätt att gå i svaromål.
Som före detta ledarskribent har jag förstås inget emot ledartexter. Tvärtom anser jag att ledarsidan har en viktig funktion att fylla i den moderna tidningen eftersom den analyserar och tolkar med en tydligt uttalad politisk idé i ryggen. Ledarsidan döljer inte sina grundläggande värderingar och läsarna kan därmed förhålla sig till dem. Ledarsidor är och bör vara en viktig del av 2000-talets medielandskap.
Men jag är också övertygad om det lämpliga i att hålla en viss distans mellan ledarsidan och den del av tidningen som drivs av krav på opartiskhet.
Det är faktiskt svårt att förstå hur cheferna på Corren tänker, och det är svårt att förstå hur journalisterna på tidningen kan gå med på en ordning som får Corren att likna tidningarna som de gjordes före den moderna journalistikens genombrott.
Har Corren som helhet blivit en megafon för ledarsidan? De får gärna berätta hur de resonerat.
Jesper Bengtsson
skribent och författare
SVAR: Jag är överens med Jesper Bengtsson om ledarsidans betydelse i den moderna medievärlden. I själva verket ökar dess betydelse i takt med utvecklingen på internet. Att förhålla sig till åsikter blir en allt mer självklar del av att leva med medier.
Vad Corren gjort sedan tre månader är följande:
Huvudledaren ligger kvar på fast plats på sidan två. Två kortare ledarstick (på cirka 900 tecken) pub- liceras tillsammans med de nyheter de behandlar. Fördelen är att läsaren får materialet samlat och lätt kan ta till sig såväl nyhet som kommentar.
Den avgörande frågan är åtskillnad. Att åsiktsmaterialet naturligtvis inte är inbakat i nyhetstexten och att läsaren kan förstå vad som är nyhet och vad som är ledarkommentar.
När ledarsidorna en gång byggdes upp var möjligheterna att skapa åtskillnad begränsade. Man fick ta till grepp just som att placera nyhet och kommentar på olika sidor. I dag har vi helt andra grafiska möjligheter, till exempel med färgplattor, att göra tydligt vad som är vad.
Jag har fått några negativa reaktioner på detta nya sätt att bygga upp tidningen, men övervägande positiva. I min läsarpanel, med drygt 400 deltagare, har jag vid två tillfällen de senaste månaderna bett om synpunkter. Vid båda tillfällena svarade en majoritet att de uppskattar det här sättet att göra tidning.
Om man inte gillar åsikterna som framförs är det knappast någon skillnad gentemot tidigare. Man kan hoppa över det som har vinjetten ledare oavsett var det är placerat i tidningen.
När det gäller svar på ledare gäller samma regler som tidigare. Fel i ledare korrigeras omgående. Annan åsikt bereds plats om texten hävdar sig mot övrigt debattmaterial.
Ola Sigvardsson
chefredaktör, Östgöta Correspondenten
