Corren borde satsa på seriöst mångfaldsarbete
Häromdagen rapporterade Journalisten om hur redaktionen på Corren hade haft transtisdag, för att, som de säger, utmana sina egna gränser och utmana könsrollerna. En del män klädde sig därför i kjol och en del kvinnor i kavaj, örhängen förekom också.
Som jämlikhetskonsult med specialisering på just transinklusivt likabehandlingsarbete blir jag bestört över den naivitet och totala brist på kunskaper i både transfrågor och generellt likabehandlingsarbete som redaktionen uppvisar.
Även om det fortfarande tyvärr förekommer att man exempelvis låter personalgrupper testa hur det kännas att ha en funktionsnedsättning genom att låta folk köra rullstol i de (dåligt tillgängliga) lokalerna så har de allra flesta som arbetar seriöst med likabehandling som organisationsutveckling i dag insett att det inte är en särskilt givande utbildningsmetod och dessutom uppfattas som djupt kränkande av den minoritetsgrupp det handlar om.
Det går inte att lära sig något om strukturellt förtryck genom att på skoj turista utanför normen några timmar!
Vill man veta vad det innebär att drabbas av det normativa förtrycket måste man helt enkelt fråga dem som faktiskt berörs, i det här fallet transpersoner. Antingen direkt eller genom att ta del av forskning som frågat transpersoner. Värderingsövningar för att på allvar både se den norm man själv tillhör och ifrågasätta den är dessutom något som utförs ihop med utbildningsledare och inom en genomtänkt ram. De ska också vara trygga för alla, även för de som faller utanför normen. Hur tror chefredaktör Charlotta Friborg att en medarbetare som själv är transperson mår av att se sin identitet utnyttjas till ett spexigt inslag i tisdagstristessen?
Det är bra om viljan att lära sig mer om transinklusivt likabehandlingsarbete finns hos Corren. Men, kunskaperna kan inte skojas fram genom något som för transpersoner mer framstår som en kränkande lek med våra identiteter. Transpersoner kan inte hänga undan utklädningsdräkten när transtisdagen är slut, vi är transpersoner 24 timmar om dygnet.
Den som på allvar vill arbeta för ett transinkluderande arbetsklimat måste titta på sådant som exempelvis normer kring tilltal vad gäller förnamn och pronomen, sekretessen kring personuppgifter, tillgängligheten till eventuella könade hygienutrymmen, könad dresscode och förekomsten av nedsättande attityder, trakasserier och hur transinkluderande man är i sin rekrytering och sin marknadsföring. Och även om detta inte låter sig göras under en enda tisdag så kan det vara minst lika skojigt. Och betydligt mer givande och mindre kränkande.
Lukas Romson
transman och jämlikhetskonsult
Läs Charlotta Friborgs svar här
