Dan Larsson vill skriva om Quick-historien
Quick-cirkusen rullar vidare – och nu har debatten även kommit att innefatta journalistiken. Senast är det tidigare NSD-reporten Dan Larsson som i en debattartikel hårt kritiserar sina kollegor och samtidigt slår fast att han minsann redan 1994 påstod att Thomas Quick var en mytoman. Problemet är att det inte är sant. Dan Larsson vill skriva om historien.
En snabb titt i arkiven visar att Larsson 1994 vandrade i samma ledband som alla andra journalister som bevakade Quick-fallen.
Dan Larsson kallade bland annat Quick för ”en av landets värsta massmördare” – redan innan han var dömd för ett enda mord.
Bråken om ”vem som var först” är givetvis ett sandlådekrig. Det viktigaste i den här soppan är att anhöriga får upprättelse och att det startar en debatt om den svenska rättssäkerheten. Samtidigt är sandlådekriget inte helt oviktigt, eftersom det skapar nya sanningar.
Om vi ska backa historien och söka svaren på hur allt blev som det blev är det åtminstone viktigt att det som sägs är sant.
När Thomas Quick ställdes inför rätta för första gången, i Piteå 1994, var drevet i full gång. Jag vågar nog påstå att alla journalister på plats i Piteå Tingsrätt stämplade den då 44-årige Thomas Quick som skyldig – redan innan domen fallit. Även Dan Larsson.
Kriminaljournalisten och författaren Dan Larsson har i programmet Medierna i P1, i tidningen Journalisten och på debattforumet Newsmill framhävt sig själv och hårt kritiserat sina kollegor som okritiska och Quick-glorifierande.
Så vad skrev Dan Larsson själv om rättegången i NSD:
1 november 1994:
Rubrik: Massmördaren inför rätta i dag.
Text: Thomas Quick, 44 är en av landets värsta massmördare. I dag ställs mannen som mördade redan som 14-åring inför rätta i Piteå.
Dan Larsson berättar även om att Quick utsattes för incest redan som fyraåring av både sin mor och far.
17 november 1994, när den första historiska domen fallit:
”15-årige Charles Zelmanovits mördare är dömd”.
Visst, Larsson skriver att tekniska bevis saknas och att Quick förmodligen inte blivit dömd utan sitt erkännande, men ingenstans kan man hitta att Dan Larsson påstår att Thomas Quick skulle vara en mytoman.
Sommaren 1996 jobbade min dåvarande arbetskollega, NSD-journalisten Johan Håkansson, med fallet Thomas Quick. Då hade Quick även hunnit bli dömd för dubbelmordet i Appojaure.
Håkanssons arbete ledde fram till en gigantisk artikelserie med vinjetten ”Mördare eller mytoman” och han var den absolut första reportern som drev tesen och försökte leda i bevis att Quick aldrig hade begått ett enda mord, att allt bara var påhitt från början till slut.
Han intervjuvande utpekade medgärningsmän och anhöriga till offer och jag minns att han i flera månader lade ner ett enormt arbete på att söka sanningen. Han fick hjälp av bland andra Björn och Anna-Clara Asplund och vittnesexperten Astrid Holgersson som i NSD skrev ett brev till Riksåklagaren där de vädjade om en granskning av Quickdomarna.
Artiklarna publicerades i två omgångar – totalt över 20 sidor – och Johan Håkansson smulade envetet sönder ”bevis” på ”bevis”.
En hel del av det Hannes Råstam kom att lyfta fram gick att läsa i NSD redan 1996.
De stora redaktionerna ställde sig dock kallsinniga till uppgifterna i NSD och valde att låta artiklarna passera med kompakt tystnad. Reportrar som Gubb Jan Stigsson och experter som Pelle Tagesson på Expressen hånade i det närmaste Johan Håkanssons slutsatser.
Det var synd. Om bara en stor tidning vid denna tidpunkt hade valt att se Quickfallet med andra glasögon är det mycket troligt att vi hade sparat 15 år av elände.
Dan Larsson, då?
Han tog vid där Johan Håkansson slutade och skrev bland annat boken Mytomanen Thomas Quick 1998 – en bok som i mångt och mycket är ett karbonpapper på Johan Håkanssons granskning 1996. Dan Larsson skrev senare en debattartikel i DN 1998 med rubriken ”Quick har duperat rättsväsendet” och då tog det skruv. Dan Larsson har jobbat hårt för att påvisa brister i Quick-fallet, men att han skulle ha genomskådat den så kallade seriemördaren redan 1994 är en förvanskad sanning. Den tidigare NSD-reportern var precis lika duperad av Thomas Quick som de kollegor han nu så hårt vill kritisera.
Patrik Thornéus
frilansjournalist.
Tidigare NSD och Aftonbladet
