Ensidig bild av Israelkonflikten
Flera svenska medier klarar inte av att hålla sig balanserade och objektiva när Israel är inblandat. Den senaste tiden finns flera exempel på en fullständigt obalanserad hållning i svenska medier. Det gäller inte minst Public service, som är bundna av ett sändningstillstånd som ska garantera objektivitet och saklighet.
I programmet ”Palestinska flaggan hissa utanför FN” som sändes 30 september i Sveriges Radio P1 förs ett resonemang inför Mahmoud Abbas tal inför FNs generalförsamling. En svensk-palestinier är med i inslaget. Det balanseras inte upp av någon representant för den israeliska sidan. Men tanke på att inslaget handlar om Israel och palestinierna hade det varit lämpligt. Bland annat framför han åsikten att säkerhetssamarbetet mellan PA (Palestinska Myndigheten) och israelerna är att ”gå ockupanternas ärende”.
Men SRs egen Mellanösternkommentator Agneta Ramberg står för det mest häpnadsväckande påståendet på frågan om Benjamin Netanyahu vill ha en ny intifada: ”En ny intifada. Ja, det kan man väl säga. Den israeliska högern har alltid haft lättare att agera med palestinskt våld. För man kan avfärda det som terror.”
Agneta Ramberg påstår alltså att den demokratiskt valda israeliske premiärministern vill ha en ny intifada med allt det skulle innebära i förlust av israeliska medborgares liv, kraftigt försämrad säkerhet, ekonomiska kostnader, internationella reaktioner och också palestinska liv som går till spillo.
Ett sådant påstående är också häpnadsväckande för att det pekar på en total brist på insikt om det som Israels statsledning strävar efter, att det ska vara lugn och ro. Det går givetvis att kritisera den israeliska regeringen (regeringarna) för mycket men inte för att de inte skulle värna om Israels och de israeliska medborgarnas säkerhet. En ny intifada skulle knappast på något sätt kunna förbättra Israels säkerhet.
Det är också mycket som utelämnas i diskussionen: islamismen, korruptionen i PA, terrorismen och det hot islamismen utgör mot PA och mot Israel, den palestinska sidans totala ovilja att förhandla, antisemitismen i PAs media, skolor och moskéer.
Till detta kan läggas inslaget i måndagens ”P1-morgon”, som bland andra har uppmärksammats av DNs ledarskribent Erik Helmerson. Det hade rubriken ”Israeler och palestinier om våldet i Israel” och rapporterades av Mellanösternkorrespondenten Cecilia Uddén.
Den första att uttala sig i programmet var en palestinsk demonstrant som högljutt proklamerade sin stora förtjusning i de knivmord som den senare tiden drabbat israeliska civila.
Den andra var den palestinska politikern Mustafa Barghouti. Uddén kallar honom ”en oberoende röst” eftersom han varken tillhör Fatah eller Hamas. Att han är en palestinsk aktivist nämns inte. Barghouti konstaterar att det nya upproret beror på att palestinierna förödmjukas av Israel, som dödat alla förutsättningar för fred. Alltså Israels fel igen.
Därefter var det den israeliska journalisten Smadar Perrys tur som ansåg att det är Israel som måste göra eftergifter. Inga andra röster som kunde balansera upp bilden av Israel fanns med.
Ett annat exempel är Nyhetsbyrån TTs val av rubricering när israeliska judar – kvinnor och barn – attackerades och knivskars till döds härom veckan. Rubriceringen blev att en ”Palestinier sköts till döds”! Israels ambassad har kartlagt detta. TTs betydelse är omfattande. De flesta svenska medier använder sig av TT, särskilt de som inte har en egen korrespondent i området.
Taget var och en kan varje enskilt exempel vara försumbart, men sammantaget bildas ett mönster; bilden av att det är Israel som är förövaren när verkligheten är mer komplex. Det är ett mönster som bidrar till en kompakt anti-israelisk hållning och till och med riskerar öka hatet mot judar.
Lisa Abramowicz
Generalsekreterare Svensk-Israel-Information
Ulf Öfverberg
Ordförande Samfundet Sverige-Israel Stockholm
