Gå direkt till textinnehållet

Journalistexamen – till vad?

Sedan mina unga tonår har jag drömt om att bli journalist, och redan då var människor inte sena med att ”informera” mig om svårigheterna att få jobb efter examen. Jag ryckte mest på axlarna och menade att när min tid är kommen lär arbetsmarknaden se annorlunda ut.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

I dag, tio år senare står jag precis där de menade att jag skulle hamna – en utbildning, ett brinnande intresse för journalistiken, men inget jobb.

Att antalet nyexaminerade journalister överstiger rekryteringsbehovet på arbetsmarknaden är känt sedan länge. År 2014 inleddes med en siffra på 405 arbetslösa journalister. En ökning med cirka 9 procent jämfört med året innan. 95 av dem hade dessutom varit arbetslösa i över sex månader. Konkurrensen om jobben inom medier är hård. Vi journalister är en ung yrkesgrupp och enbart en tredjedel av den yrkesverksamma journalistkåren förväntas gå i pension fram till 2030.

I samma veva befinner sig mediebranschen i en stor kris. Papperstidningar skär ner i takt med att annonsintäkterna minskar och hundratals journalister har förlorat sina jobb. Överskottet av journalister är ett faktum, och så har det sett ut länge. Det finns fler journalistutbildningar som varje år examinerar journalister än vad det finns jobb. Och det råder absolut ingen brist på sökande till journalistutbildningarna. Enligt VHS, Verket för högskoleservice, sökte år 2013 över 8 500 personer någon av landets 32 journalistutbildningar.

Högskolorna utbildar journaliststudenter, men antalet arbetstillfällen i branschen ökar inte alls i samma takt. Jag har under mina snart två år som arbetslös journalist många gånger funderat kring värdet av en journalistutbildning. Vilken är journalistutbildningarnas uppgift och vad har de för ansvar? Vad ska man som journaliststudent kunna och hur väl anpassas man till arbetslivet? Nu i efterhand tycker jag inte att utbildningarna lever upp till de krav som ställs på nyexaminerade journalister. Jag tvivlar på att balansen i integration mellan teori och praktik är tillräcklig.  Många studenter efterfrågar att de praktiska inslagen i utbildningarna ska få dominera, men så ser det inte alltid ut. Kraven på erfarenhet inom sociala medier ökar, liksom att vara bekant med den medietekniska biten, som att starta och sköta webbsajter. Med tanke på detta, kan studenter i sin tur kräva att journalistutbildningarna ständigt uppdaterar sin läroplan?

I samma sekund som jag ställer mig den frågan dyker tvivlet upp om huruvida journalistutbildningar är nödvändiga för att bevara journalistiken?

Efter flera års studier med övning, utveckling, misslyckande och lyckande skriver man sin sista tenta och blickar ut mot arbetslivet. Nöjd med vad man åstadkommit tar man sista steget ut ur högskolan och första steget in i arbetslivet. Att få en praktikplats visar sig vara minst lika svårt som att få jobb. Det är som att knuffas ut i en öken där man brottas om den enda droppe vatten som finns. 

De få jobb som ändå finns är sällan riktade till just oss unga nyutexaminerade som inget hellre vill än att komma in i arbetslivet. Jag går ut på nätet och läser otaliga annonser från arbetsgivare och får mig en mindre chock. Ska jag som nyutexaminerad besitta raden av alla dessa krav? Så här kan det alltså se ut.

Det är meriterande om du har:

  • 2-3 års arbetslivserfarenhet som webbredaktör eller annan liknande roll
  • Mycket goda kunskaper i In Design, Photoshop, SharePoint och EpiServer
  • Erfarenhet av att skriva snabbt och tekniksäkert
  • Erfarenhet av publicering inom webb och sociala medier

Jag har aldrig läst en annons där man söker en ung, girig nyexaminerad journalist med ett brinnande intresse för journalistiken. Jag hade hoppats på en bransch bestående av nytänkande och en vilja att ha unga i spetsen. Därför landar en känga i huvudet på alla arbetsgivare som inte ger oss en chans. Så, vem bär då ansvaret för att vi utbildar så många journalister som sedan hamnar i långtidsarbetslöshet? Eller får vi helt enkelt skylla oss själva som ryckte på axlarna och trodde på bättre tider?

                                                                                          Caroline Ego

Fler avsnitt
Fler videos