Nils Funcke:Från öppenhet till Kafka
Kreativt. Det är det rätta ordet för att beskriva den senaste nydaningen av svenska myndigheter för att kringskära öppenheten. Dessvärre berör inskränkningen en av de centralaste delarna av rättssäkerheten, hur polis och åklagare sköter sina uppgifter.
Kreativt. Det är det rätta ordet för att beskriva den senaste nydaningen av svenska myndigheter för att kringskära öppenheten. Dessvärre berör inskränkningen en av de centralaste delarna av rättssäkerheten, hur polis och åklagare sköter sina uppgifter.
Fram till våren 1999 gällde offentlighet som huvudregel för åklagarnas beslut att inte inleda eller lägga ned en förundersökning. Det så kallade raka skaderekvisitet innebar att uppgifter ur en förundersökning kunde sekretesskyddas endast om det kunde antas att ett utlämnande skulle innebära skada eller men för den berörde eller närstående.
Men i kölvattnet på personuppgiftslagen (PUL) vände lagstiftaren, riksdagen, på kuttingen. Huvudregeln blev sekretess och uppgifter får endast lämnas ut om det står klart att det inte kan skada eller vara menligt för den berörde eller närstående.
En långtgående inskränkning som inte bara gjort innehållet i förundersökningarna oåtkomliga för journalister utan näst intill omöjliga att ta del av även för personer med direkta intressen i saken, till exempel för att få ut ersättning på skadad egendom. Undantaget från sekretessen är dock själva beslutet om nedläggning eller att inte inleda en förundersökning. Det ska vara offentligt för rättssäkerhetens skull.
Därmed över till kreativiteten som börjar hos åklagarmyndigheten i Göteborg, sanktioneras av kammarrätten och stadsfäst i högsta instans, regeringsrätten.
Göteborgs-Postens reporter Per Nygren begärde i januari i år ut åklagarnas beslut om nedlagda förundersökningar med anledning av Göteborgskravallerna året före.
Han hade tidigare fått ett 30-tal beslut om nedlagda förundersökningar. Med namn på dem som varit föremål för utredning kunde han genom intervjuer och på andra sätt granska hur polisen skött sitt arbete. Men nu var det stopp. Nygren kunde få ut besluten meddelade åklagaren, men ”originalbesluten” innehåller inga namn, adresser eller personnummer eftersom ”det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att enskilda eller någon dessa närstående lider skada eller men”.
”Politisk polarisering”
Till kammarrätten dit Nygren överklagar motiverar åklagaren sitt ställningstagande med att det de senaste åren skett en ”politisk polarisering” och att framväxten av ”ytterlighetsorganisationer” innebär att även harmlösa personuppgifter kan medföra skada. Han menar också att det föreligger en ”risk” att uppgifterna även ”utan Nygrens förvållande” kan komma ”i orätta händer”.
Förutom att låta politiska bedömningar och hänsyn till enskilda väga tyngre än öppenheten och misstro Nygren för att inte kunna skydda uppgifterna dristar sig
åklagaren också till att ha synpunkter på hur Nygren bör jobba journalistiskt. Istället för att få namnen kan han enligt åklagaren i tidningen uppmana berörda att kontakta honom.
Kammarrätten gick helt på
åklagarens linje: ”Det egentliga beslutet får anses vara den handling som saknar personliga uppgifter. Den handling som innehåller personliga uppgifter får anses utgöra endast en kopia…”, en kopia som försetts med personliga uppgifter för att kunna sändas till den berörde.
Regeringsrätten avslog Nygrens begäran att få kammarrättens dom prövad. Därmed inträder den smått absurda situationen att åklagarens beslut inte innehåller någon uppgift om vem beslutet gäller. Det finns istället på en ”kopia”. En ordning som hör bättre hemma hos Kafka än i ett rättssamhälle. Till det kommer att kammarrätten kunde konstatera att vissa beslut bara fanns i en version med namn. Det vill säga som ”kopia”. Därmed saknades enligt kammarrättens egen logik ett originalbeslut.
Stängda dörrar
Sekretess för nedlagda förundersökningar, alltfler häktningar med stängda dörrar, munkavle på försvarsadvokater, förslag om minst sagt luddig definition av terrorist, bristfälliga förundersökningar, förslag att överlåta utredande och straffutdömning till enskilda, fortsatt tillämpning av terroristlagen, inskränkningen av offentligheten hos kronofogden… listan över försämringar av öppenheten och säkerheten inom rättsväsendet kan göras lång.
Men frågan är om inte fallet Nygren tar priset.
I en from förhoppning att åtminstone få frågan uppmärksammad och belyst går denna artikel kompletterad med beslutsnummer till justitiekanslern och justitieombudsmannen
kanslichef, Grävande journalister
