Ogrundade reaktioner på Fi:s mediepolitik

De svar som gavs i enkäten har via mer eller mindre medvetna feltolkningar av våra svar på Twitter förvanskats och spritt sig i krönikor och på ledarsidor i flera av landets större tidningar. Det väcker många frågor. Hur är det möjligt att ett önskemål att undersöka vägar för att konkretisera FN:s, Unescos och EU:s riktlinjer och rekommendationer av ledarskribenter och jurister kan förvandlas till en önskan om fascistiskt åsiktsförtryck? Att politik som förs i andra länder omvandlas till förslag som Fi har lagt? Att ett organ som ska försöka förhindra spridning av grova kränkningar och olagliga hot beskrivs som ett hot mot yttrandefriheten?

Reaktionerna visar tydligt på hur bristfällig kunskapen om Pekingplattformen är bland svenska publicister. Plattformen upprättades under FNs fjärde kvinnokonferens i Beijing 1995 och är ett tilläggsdokument till FNs Kvinnokonvention. Sektion J, Kvinnor och Media, utgör ett av de kritiska områden som rör kvinnors livssituation. Det innebär det i korthet FN:s medlemsstater bör arbeta aktivt för: 1. Kvinnors ökade tillgång och inflytande över medier och nya teknologier 2. Främjandet av balanserade och icke-stereotypa skildringar

Sektion J är också det område inom där minst framsteg gjorts sedan Pekingplattformen antogs.  FN:s utbildningsorgan Unesco har därför påkallat en global allians för jämställda medier och höll en första konferens om detta med närvaro av medieägare, regeringar och NGO:s från 80 länder (dock ej Sverige) i december 2013. Den argentinska modellen lyftes då fram som best practice.

Annons

Att Feministiskt Initiativ då vill undersöka möjligheterna att formulera en politik med utgångspunkt i just den modellen, torde varken ses som konstigt eller kontroversiellt. Feministiskt initiativ är i dagsläget det enda parti som söker konkretisera förslag på hur vi ska komma tillrätta med allvarliga kränkningar och regelrätta hot i medierna, och genom dem utveckla den övergripande mediepolitik vi antog redan 2006.

Feministiskt initiativ vill INTE införa bötfällning eller skadestånd som verktyg. Vi har sagt nej till EU:s förslag om domstol och bötfällning. Vi kan eventuellt tänka oss liknande sanktioner som dem som Pressens opinionsnämnd och Granskningsnämden använder.

Förbudet i den argentinska lagen mot medialt våld bygger på skrivningarna om könsstereotyper i Pekingplattformen, och definieras såhär:



”sådan publicering eller spridning av stereotypa budskap och bilder via alla former av massmedia, som direkt eller indirekt främjar exploatering av kvinnor eller vars bilder förtalar, trakasserar, diskriminerar, vanärar, förnedrar kvinnor eller kränker deras värdighet, liksom sådant utnyttjande av kvinnor, tonårsflickor och flickor i pornografiska budskap eller bilder som legitimerar ojämlikhet eller skapar sociokulturella mönster som reproducerar ojämlikhet eller genererar våld mot kvinnorna”



Förbudet har lagt grunden för en omfattande politik för att genomföra förbudet. Med utbildning och kompetensutveckling på olika nivåer. Ett observatorium som bevakar och analyserar innehållet i både reklam och journalistik och en myndighet dit könsstereotyp reklam kan anmälas och sanktioneras (vilket vi redan har i Sverige).

Europarådet har även de tagit fram rekommendationer för att följa upp målen satta i Pekingplattformen och som uppmanar alla regeringar att aktivt arbeta med hot och hat mot kvinnor i medierna. Bland dessa ingår att skapa ett juridiskt ramverk utifrån principen om mänsklig värdighet som förbjuder all diskriminering på grund av kön – inklusive hatpropaganda och varje form av genusbaserat våld inom medierna. Medieorganisationernas eget ansvar för att nå jämställdhetsmålen lyfts också fram och det efterlyses åtgärder för könsbalans på alla nivåer internt samt utveckling av rutiner som främjar jämställdhet i medieinnehållet – till exempel genom att undvika språk och innehåll som kan leda till könsdiskriminering eller hot, hat och våld mot kvinnor.

Vidare publicerade European Institute for Gender Equality (EIGE) 2013 en studie gällande implementeringen av Pekingplattformen i EU:s medlemsländer. Studien visade att även om allt fler kvinnor arbetar inom media så kvarstår den maskulina organisationskulturen och kvinnor är markant underrepresenterade på beslutsfattande nivåer. (http://eige.europa.eu/sites/default/files/MH3113742ENC-Women-and-Media-Report-EIGE.pdf)

Detta är grunden för de svar som gavs i enkäten. Det som är mest anmärkningsvärt är att vi i god tid innan artiklarna skrivits och publicerats utvecklat och förtydligat våra ståndpunkter på vår hemsida. (http://feministisktinitiativ.se/vi-behover-verktyg-for-att-komma-at-kvinnohatet-i-media/)

Att vi vill arbeta med såväl representationsfrågan inom medierna och att vi vill hitta vägar att arbeta mot hot och hat, ofta i anomym form, i medierna står klart. Vi kommer att fortsätta undersöka den kunskap och de riktlinjer som redan finns och se hur den kan anpassas till svenska förhållanden. Konkreta förslag på hur det ska gå till kommer att läggas på nästa kongress 2015. Efter den kan vi diskutera Fi:s konkreta politiska förslag i frågan.
                                                                        Lotten Sunna
                                                                        Gudrun Schyman
                                                                        Feministiskt initiativ