Gå direkt till textinnehållet

SRs pudel är obegriplig

Journalisten Anders G Bergquist uttrycker i en artikel på Journalisten.se åsikten att det var fel av Sveriges Radio att till sin valvaka bjuda in mig i egenskap av chefredaktör för Avpixlat för att kommentera valresultatet.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

I ett snabbsvar nedanför artikeln pudlar också valvakans producent , Magnus Westberg, och Ekots chef, Anne Lagercrantz, och ber om ursäkt för att man brustit i omdöme. Såväl Bergquists invändning som Sveriges Radios svar föranleder en replik.

Bergquist hyser starka antipatier gentemot mig och publikationen Avpixlat, som han svepande kallar "rasistisk och hatisk", men desto varmare känslor för sina skråkollegor "Sveriges viktigaste och mest seriösa politiska journalister" Peter Wolodarski, Karin Pettersson och Tove Lifvendahl  som ingick i samma panel i SRs valvaka. Bergquist röstar av allt att döma inte heller på Sverigedemokraterna. Han är därmed en god representant för journalistkåren.

Med sitt public service-uppdrag har Sveriges Radio dock andra hänsyn att ta än vad en för det svenska folket åsiktsmässigt icke-representativ journalistkår med bottennoteringar i alla förtroendemätningar tycker. Det är ett ansvar som SR tyvärr alltför sällan lever upp till. På valdagens kväll gjorde man dock det när man lät en representant för socialkonservativa Sverigevänliga medier balansera upp tre representanter för socialistiska och liberala medier. Även SVT tog sitt ansvar genom att bjuda in socialkonservativa Samtidens chefredaktör Jan Sjunnesson till sin valvaka.

SVT fick svidande kritik för att man till EU-valvakan tidigare i år bjöd in en lång rad direkt SD-fientliga opinionsbildare men inte en enda SD-vänlig dito. Även SR har under valåret kritiserats för att ha gett utrymme åt oproportionellt många SD-fientliga röster. Besluten att bjuda in undertecknad och Sjunnesson till SRs respektive SVTs valvakor var av allt att döma ett försök att återställa förtroendet för public service hos lyssnare och tittare.

Någonstans inser Bergquist också det oframkomliga i att förfäkta åsikten att Sverigevänliga opinionsbildare ska portförbjudas från sammanhang som dessa när landets Sverigevänliga parti med god marginal är landets tredje största. Även ropen om "hatsajt" och "rasistblogg" klingar alltmer ihåligt när Avpixlat har utgivningsbevis och ansvarig utgivare och av JK har konstaterats inte ha publicerat något redaktionellt material som utgör något tryckfrihetsbrott.

Därför försöker Bergquist i stället hitta andra argument för att slå vakt om Sveriges unikt smala åsiktskorridor och offentliga debatt. Jag borde enligt Bergquist inte ha fått sitta ned tillsammans med företrädare för Dagens Nyheter, Aftonbladet och Svenska Dagbladet därför att Avpixlat inte har en lika stor läsekrets som dessa tidningsdrakar.

Med det som måttstock skulle en handfull medieaktörer i princip få ensamrätt på att kommentera det politiska skeendet i public service. Extrapolerat kan man i så fall också fråga sig om partier som bara samlar 5 procent av väljarkåren ska få medverka i samma partiledardebatt som partier med ett väljarstöd på 30 procent. Därtill läser Bergquist tidningsstatistik som Fan läser Bibeln. Aftonbladet har naturligtvis inte en läsekrets som är mer än dubbelt så stor som det finns svenskar.

Än märkligare blir det när Bergquist som skäl för SR att inte bjuda in Avpixlat anför sin egen upprördhet över att Sverigedemokraterna drog tillbaka ackrediteringen för Expressen att närvara vid partiets valvaka. Konspiratoriskt antyder Bergquist att SR i maskopi med SD skulle ha valt att porta Expressen och i stället bjuda in Avpixlat. Det bör nämnas att Expressen är en tidning som Bergquist har starka personliga kopplingar till.

Det hedrar Sveriges Radio att man i sitt snabbsvar till Bergquist avfärdar det resonemanget som så befängt som det faktiskt är. Detta förtas dock av att man samtidigt anser sig vara skyldig Bergquist en ursäkt för att ha bjudit in undertecknad till sin valvaka och kallar beslutet för ogenomtänkt och ett utslag av dåligt omdöme.

SRs pudel framstår som obegriplig eftersom man i samma andetag försvarar sin inbjudan med en public service-ambition om att ha en mediepanel som representerade hela det politiska fältet. Man betonar vikten av att få med en SD-vänlig röst mot bakgrund av att opinionsundersökningar visat att SD skulle bli valets stora vinnare.

Westberg och Lagercrantz försöker i stället misskreditera Avpixlat som medieaktör. Bland annat hänvisar man till en snedvinklad notis på Journalisten.se från 2012 där Avpixlat påstås ha uppmanat till förföljelse av journalister. Ett klargörande är här på sin plats.

Avpixlats ambition var att få igång en diskussion om journalisters integritetskränkande metoder. Detta på förekommen anledning då en tidning strax innan publicerat känsliga och sekretessbelagda uppgifter ur en SD-politikers sjukjournaler. Kvällstidningsreportar hade också trängt sig på hemma hos undertecknads nära och kära med påslagen kamera. Hur skulle en journalist uppleva att bli utsatt för samma sak, var den fråga Avpixlat ville ställa.

Den gången uteblev debatten. Frågan återaktualiserades dock härförleden efter att Expressen i samarbete med vänsterextrema Researchgruppen våldgästat, filmat, tagit kreditupplysningar på och hängt ut ett antal privatpersoner som kommenterat artiklar på bl.a. Avpixlat. Kritiken mot denna skampålejournalistik var bred och massiv. Även SR har nyligen kritiserats hårt för sin integritetskränkande uthängning av SD-ledaren Jimmie Åkessons spelvanor på Internetcasinon.

Avpixlat har på intet sätt begått grövre publicistiska övertramp än några andra medier, snarare tvärtom. På Avpixlats redaktion finns heller inga rasister vars drivkraft är hat. Det är dessutom respektlöst och kränkande gentemot mig personligen när SR ber om ursäkt för att man lät mig medverka i sitt program. I SR och SVT har såväl våldsbejakande vänsterextremister som personer dömda för mord och terrorbrott beretts utrymme utan att det i efterhand föranlett några ursäkter.

Jag är i grunden en vän av public service. Understundom har jag emellertid svårt att inför mig själv motivera varför jag fortsätter vara en trogen licensbetalare. Beskedet från SR att man anser mig ovärdig att samtala med andra opinionsbildare underlättar inte det motivationsarbetet, vare sig hos mig eller de 800 000 svenskar som röstade på Sverigedemokraterna i valet.

                                          Mats Dagerlind
                                          chefredaktör och ansvarig utgivare för Avpixlat

Läs Sveriges Radios svar och Anders G Bergquists debattinlägg här

Fler avsnitt
Fler videos