Gå direkt till textinnehållet

SVTs fotografer riskerar miljonböter

Sveriges Televisions användning av drönare kan ruinera företagets fotografer. Nya regler om skadestånd kan kosta medarbetarna miljontals kronor i böter. Min uppmaning till SVTs fackcklubbar är att läsa det finstilta i juridiken och ställa sin ledning mot väggen.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

I slutet av oktober slog Högsta förvaltningsdomstolen fast att kameraövervakningslagen (2013:460) gäller för allt filmande med drönare. 

Det här fick SVTs produktionschef Adde Granberg att lite kaxigt uttala sig i Journalisten att man vägrar följa lagen: ”Om det finns en publicistisk och journalistisk värde att filma med drönare så kommer vi att göra det”.

Vad han inte tog upp är att SVT helt utan risk kan visa de filmer som produceras – samtidigt som den enskilde fotografen riskerar att gå i konkurs. 

Det här märkliga förhållandet beror på att kameraövervakningslagen börjar gälla redan då kameran sätts fast på drönaren, alltså så fort den ”är uppsatt” (2013:460, 2§). Den här formuleringen fanns  redan i den första lagen (1977:20, 4§), detta för att ingen ska kunna säga att ”visst har jag satt upp en övervakningskamera, men vi har inte satt igång den”.

Lagen börjar alltså gälla redan långt innan det finns någon film.

Det här gör att Adde Granberg har fel då han till Journalisten säger att användningen av drönare är ”skyddat av yttrandefrihetsgrundlagen”. 

Visst är yttrandefrihetsgrundlagen rätt omfattande men den gäller inte INNAN det finns något journalistiskt material. 

Journalister har inte heller någon grundlagsskyddad rätt att bryta mot lagar när man anskaffar texter eller bilder. Det fick Expressen erfara våren 2015 när flera medarbetare dömdes för vapenbrott.

Alla SVT-medarbetare som arbetar med drönare kommer att bryta mot kameraövervakningslagen och riskerar därmed fängelse, böter – och att betala skadestånd (mer om det nedan). 

Det paradoxala är att Adde Granbergs citat om att SVT är ”skyddat av yttrandefrihetsgrundlagen” stämmer när det gäller själva sändningen av drönarfilmer. När filmen  väl är i säkert förvar i SVT-huset så kan den sändas med skydd av yttrandefriheten. 

Det finns flera rättsfall där medier friats för publicering av olagligt anskaffat material. Det mest uppmärksammade fallet är när Aftonbladet år 2002 publicerade en övervakningsfilm som visade Zlatan i bråk på en stockholmskrog.     

I fallet med Zlatan-filmen kunde myndigheterna inte utreda vem som brutit mot kameraövervakningslagen på grund av efterforskningsförbudet. 

Du som filmar med drönare för SVT har inte samma skydd – tvärtom så visar man ditt namn i eftertexterna. När namnet på lagbrytaren presenteras på det sättet så betraktas det inte som efterforskning.

Sedan 2013 är det inte heller enbart poliser och åklagare som kan tänkas vara intresserade av namnet på den som skapat förbjudna filmer med drönare. 

I den nya kameraövervakningslagen (2013:460) finns en ny paragraf (§44) om skadestånd. Den här regeln gör att alla som fanns inom synhåll från kameran har rätt till skadestånd. Kameran behöver inte ha varit på och den som filmas behöver inte på något sätt ha varit ”kränkt”. Det handlar om cirka 5 000 kronor per person. 

Du som skickat upp en drönare för att filma en stor demonstration, fotbollsmatch eller folksamling riskerar alltså att få betala 10-tals miljoner i skadestånd. 

Det här är så stora summor att det kan ruinera enskilda SVT-medarbetare, och det borde för länge sedan ha fått SVT-koncernens fackklubbar att reagera. 

Du som arbetar på SVT ska inte heller räkna med någon större hjälp från dina chefer. 

I intervjun i Journalisten låtsas SVTs produktionschef Adde Granberg att han inte kan något om lagstiftningen eftersom han säger att ”domens syfte inte kunde ha varit att medieföretag ska söka tillstånd vid varje filmning”.

Ledsen, Adde, du har helt fel. Kameraövervakningslagen har inneburit ett förbud mot fjärrmanövrerade kameror ända sedan 1977. 

Så här skrev justitieministern Lennart Geijer i det allra första lagförslaget (Prop 1975/76:194:22): 

”SR har påpekat att det inte är omöjligt att företag i framtiden kan komma att använda fjärrmanövrerade kameror vid nyhetsreportage. /// För egen del menar jag att enbart möjligheten att Sveriges Radio i framtiden kan komma att använda fjärrmanövrerade kameror… inte redan nu bör påverka utformningen av lagtexten. T.v. bör SR i förevarande fall söka tillstånd för sådana kameror på vanligt sätt.”

Att SVT måste söka tillstånd precis som alla andra företag har sedan slagits fast i flera utredningar och alla nya versioner av lagen. Det här har SVTs ledning varit mycket väl medveten om i snart 40 år. 

Nu verkar SVT vilja förändra en av Sveriges sämsta lagar genom att låta sina medarbetare agera testfall i nya rättegångar. 

Det här är helt fel sätt att agera. 

Mitt tips till SVT är att de i stället tar ställning mot hela den föråldrade kameraövervakningslagen och börjar en kampanj för att få den skrotad. 

Varför inte börja med att mobilisera politikerna i era styrelser?  

                                                                                 Mikael Jägerbrand

Fler avsnitt
Fler videos