Unionen öppnar för fler visstidsanställda
Journalistklubbarna inom public service och Unionen-klubben vid SVT verkar i alla fall vara överens om en sak: Unionens avtal på området öppnar för fler och längre visstidsanställningar.
Sedan blir skillnaderna avgrundsdjupa. Journalistförbundet anser att visstidsanställningar till sin form är en otrygg anställning. Man anställs på kort tid och vet inte om det finns möjlighet att vara kvar efter att kontraktet löper ut. Journalistklubbarna inom public service vill minska andelen visstidsanställningar, motverka kringgående av LAS, öka andelen tillsvidareanställningar.
Unionen? Ja, de verkar ha gett upp den fackliga kampen fullständigt. De hävdar nu att visstidsanställningar ger trygghet, bara de blir fler och längre. De tecknar ett avtal som ger arbetsgivaren möjlighet att stapla visstidsanställningar på varandra i tio år, och sätter sitt hopp till att en lagändring ska få bort staplandet. Det är en naiv och verklighetsfrånvänd inställning. Det är ett ansvarslöst agerande av ett fackförbund.
Vi har hittills inte sett att någon på våra företag fått en längre sammanhängande anställning. Det handlar nästan uteslutande om några månaders anställning för de allra flesta. På Sveriges Radio och Utbildningsradion kan det hända att någon får upp till ett år och på SVT i bästa fall en säsong. Sveriges Radio har till och med varit tydligt med att de inte kommer erbjuda flera års sammanhängande anställning. Mot bakgrund av detta innebär Unionens avtal ingen trygghet om någon vill bilda familj eller låna till en bostad.
Unionen lever i en annan verklighet. Om avsikten var att anställningen skulle vara sammanhängande, varför såg de inte till att detta reglerades i avtalet? Svenska politiker har upprepade gånger sagt att lagen inte behöver ändras eftersom arbetsmarknadens parter själva bör ansvara för detta. Så om en lagändring inte kommer, om en lagändring gränsar till en utopi, på vilket sätt tar Unionen då ansvar som en av parterna på arbetsmarknaden?
Men framför allt så spelar allt prat om lagändring en väldigt liten roll i det här sammanhanget. Unionens avtal är redan undertecknat och vad som står i det kan ingen lag ändra på. Det är liksom hela vitsen med att arbetsmarknadens parter tecknar kollektivavtal. Så staplandet av visstidsanställningar kommer med Unionens hjälp att fortsätta inom public service oavsett en lagändring.
I Journalistförbundet är vi vana att arbeta tillsammans med andra förbund. Facklig solidaritet är grunden för att lyckas på lång sikt. Det var därför mycket förvånande att Unionen valde att teckna ett avtal som påverkar så mycket, utan att ha en dialog med de andra klubbarna som berörs. Inte ens Unionens egen klubb på Sveriges Radio var informerad om att en stor förändring av avtalet var på gång.
Vi jobbar för att minska möjligheten till stapling i vårt avtal. Vi nöjer oss inte med att vänta på en eventuell lagändring. I Sverige har vi möjlighet att vara bättre än lagen. Det finns mycket som står i både Unionens och vårt kollektivavtal som det inte finns några lagar kring, lägstalön är en sådan sak. Vi har inte suttit och tittat på när någon fått anställningar staplade på varandra, utan ingripit och väckt förhandling för enskilda individer och vunnit framgång i flera fall. Vi blundar självklart inte för de problem som finns, vi ser dem varje dag. Och vi kommer aldrig att ge upp kampen mot otrygga jobb.
Ulrika Hyllert, Journalistklubben vid Sveriges Radio
Petteri Karttunen, Journalistklubben vid Sveriges Television
Johanna Hultman, Journalistklubben på Utbildningsradion
Läs Unionens debattinlägg här.
