Vanskligt generalisera över viss sorts bildspråk
I krönikan Estetik och fattigdomspornografi lyfter David Isaksson viktiga bildjournalistiska frågor om hur fotografer skildrar fattigdom. Hans analys är tyvärr både grund och svepande. Han menar att det överestetiseras, men länkar i samma andetag till ett superestetiserat konto (Everydayafrica) som ett exempel på hur det kan göras i stället.
Som privilegierade människor från väst har vi alltid ett ansvar att vara medvetna om vår makt och vårt tolkningsföreträde. Var går gränsen för nyhetsrapportering och fattigdomsturism? Det är frågor som ständigt måste diskuteras och vi måste vara medvetna om vilka fördomar vi bär med oss i mötet med andra.
Det finns ett obalanserat maktförhållande mellan den som fotograferar och den som blir fotograferad. Då är det viktigt att det finns seriösa yrkesutövare som tar ansvar både i fotograferingssituationen och i hur materialet används. Detsamma gäller för alla typer av journalister. För vad är alternativet? Att inte dokumentera utsatta människor av rädsla för “fattigdomspornografi”? Det finns många förtryckta och kämpade människor som mer än gärna använder oss mer privilegierade för att synas och göra sin röst hörd.
Everydaylife-fotografer finns det gott om, men de står inte vid någon frontlinje. Om Isaksson vill se fler vardagslivsbilder i våra tidningar bör han rikta sin penna mot dem som planerar och köper in reportage. Vill han däremot, även i fortsättningen, se professionellt tagna nyhetsbilder kan han problematisera över branschens dränering av kvalificerad bildjournalistik.
Förskönande bildspråk kan och bör förstås reflekteras över. När estetiken står i vägen för innehållet är det ett problem och då måste vi fotografer vara självkritiska. Men det är vanskligt att generalisera över en viss sorts bildspråk. Ibland fungerar ett estetiskt tilltalande bildspråk som ett retoriskt grepp för att överhuvudtaget orka titta på, men också möjliggöra en publicering av, ett för grymt innehåll. Ibland behövs det för att humanisera människor och göra dem till något annat än offer i en, från vår horisont, grå verklighet. Vi kan inte börja skildra fattigas vardag med något slags gråfilter. Vi ska fotografera andras vardag som vi fotograferar vår egen.
Isaksson skriver också att varken bilden på Alan Kurdi eller bilden på Omran Daqneesh från Aleppo, egentligen har förändrat något. Det får stå för honom, men det vilar inte på enskilda nyhetsbilder att förändra världen. Även om det finns bilder som faktiskt har gjort just det.
PFK-södras styrelse:
Julia Lindemalm
Christian Andersson
Sara Johari
Jesper Klemedsson
Albin Brönmark
Emmalisa Pauly
Anna Wahlgren
