Gå direkt till textinnehållet

Hanna Sahlberg: ”Kinas strategi på väg att lyckas”

Sveriges Radios Kinakommentator Hanna Sahlberg anser att den svenska regeringens och svenska mediers hållning till Kina riskerar att övergå i naivitet. ”Utbildningsradions inköp av Tibetfilmen är ett tecken på att Kinas strategi är på väg att lyckas”, säger hon.

Förra veckan meddelade USAs utrikesdepartement att man kommer att begränsa antalet kinesiska utrikeskorrespondenter i landet, bland dem som arbetar för fem medieföretag som ägs av den kinesiska staten. Effekten blir att 60 kinesiska journalister kommer att tvingas lämna USA om en vecka. Beslutet kritiserades av bland andra Committee to Protect Journalists.

Hanna Sahlberg, SRs Kinakommentator, är inte lika snabb att döma.

– Det är ett utslag i handelskriget mellan USA och Kina, och jag tycker naturligtvis inte att journalister ska behandlas som en handelsvara. Men jag är ambivalent. Det här handlar inte om att USA kastar ut 60 journalister, inte riktigt i alla fall. Det går inte att jämföra journalistrollen på kinesiska partianknutna och statsägda medier med den fria journalistroll vi är vana, säger Hanna Sahlberg.

Hur menar du?
– Det är en asymmetrisk jämförelse. Xi Jinping kräver att medierna ska ”bära partiets efternamn”, och ska ”stötta och värna partiet”. Kinesiska statsanställda journalister gör journalistik, men också propaganda och har informationsskyldighet gentemot partiet. Jag känner statsanställda kinesiska journalister som är ärligt arbetande, eller skulle vilja vara ärligt arbetande. Vi får inte vara naiva.

Borde Sverige göra samma sak som USA gör?
– Sverige måste tänka igenom problemet. Det går inte att kritisera USAs beslut utifrån en fin idé om pressfrihet. CCTV, som heter CGTN utomlands, har tillsammans med polisen tvingat Gui Minhai att erkänna brott tre gånger i tv, utan rättegång. Peter Dahlin utsattes också en gång för detta. Ska man låta sådana företag, som begår brott mot de mänskliga rättigheterna, få etablera sig var som helst?

CGTN har försökt att skapa ett europeiskt nyhetsnav med 300 journalister i London, men etableringen har fördröjts eftersom den brittiska kommunikationsmyndigheten Ofcom utreder just de framtvingade erkännanden som kanalen medverkar i.

Förra veckan släppte Utrikeskorrespondenternas klubb i Kina (FCCC) sin årliga rapport om svårigheterna för journalister att arbeta i Kina. På senare år har framför allt visumfrågan vuxit. Tre amerikanska journalister blev utvisade från Kina tidigare i år, och flera av utrikeskorrespondenterna vittnar om att det har blivit svårare att få visum.

– Det är ett konstant växande problem, säger Hanna Sahlberg, som var ordförande i FCCC förra året.

– Frågan är också hur länge mediebolagen kommer att satsa pengar på att ha en närvaro i Kina. Det är dyrt att ha ett kontor, samtidigt som korren riskerar att få sitt visum indraget när som helst.

Vad blir effekten?
– Jag tror vi redan ser den. Utbildningsradions inköp av Tibetfilmen är ett tecken på att Kinas strategi är på väg att lyckas. Hade Tibet varit öppet för journalister hade det förmodligen funnits en BBC-dokumentär att köpa in, eller så hade de själva kunnat göra en dokumentär. I förlängningen finns det en risk att vi får en ”tibetifiering” av Kina genom visumhanteringen, och då återstår bara den här sortens propagandafilmer för utländska medier. Det här handlar om vår egen resistens.
 

Fotnot: Utbildningsradion har avpublicerat dokumentärserien om Tibet efter att Medierna i P1 uppmärksammade dem på att serien är samproducerad med ett kinesiskt statligt informationsorgan.

Fler avsnitt
Fler videos