Satirbild av profeten Muhammed fortfarande farligast

– Jag önskar att jag kunde säga att det har blivit bättre för tecknare under de senaste tio åren. Men det har det inte.

Det säger Tjeerd Royaards, politisk tecknare för nederländska dagstidningen Trouw och drivande bakom Cartoon Movement, under en paus i programmet på den årliga journalistfestivalen i Perugia i Italien.

Cartoon Movements mål är att stötta satirtecknare, sprida kunskap om satirtecknares villkor och utsatthet samt värna yttrandefriheten. Ofta saknar politiska tecknare det stöd som anställda journalister på samma medier hävdar Tjeerd Royaard. Tecknarna jobbar ofta på frilanskontrakt och i många länder är deras enda publiceringsmöjlighet sociala medier. Att sprida bilderna är inte sällan förenat med livsfara.

– Diktatorer skulle inte sätta satirtecknare i fängelse om vårt arbete inte gjorde något avtryck. Att utsätta någon för löje väcker mycket vrede. Orbán har till exempel skickligt suddat ut alla satirtecknare i landet, berättar Tjeerd Royaards.

Sedan Ungern införde hårdare medielagar 2011, som gick ut på att stärka kontrollen och övervakningen av medierna, har pressfriheten dalat i landet och antalet oberoende medier minskat kraftigt. I praktiken finns inte längre några utövande satirtecknare i Ungern. Medier som inte följer lagarna hotas med hårda straff och nedstängning.

Var i världen är det farligast att rita politisk satir just nu?

– Det är farligt i många länder. Många tecknare sitter fängslade och torteras runt om i världen, bland annat i Iran, Kina och Turkiet. I Kuba och Kina har dessutom flera tecknare tvingats fly och lever nu i exil. Även i Nicaragua är det farligt.

Nyligen, i mitten av april, fängslades den iranska tecknaren Atena Farghadani när hon försökte sätta upp en av sina teckningar i närheten presidentpalatset. Hon misshandlades och fördes till det ökända Evinfängelset. Bilderna föreställde politiska ledare avbildade med djurhuvuden.

I Kina dömdes tecknaren Jiang Yefei till sex och ett halvt års fängelse för sina satirteckningar. Han släpptes sommaren 2022. Landsmannen tecknaren Badiucao lever sedan 2009 i exil i Australien. Kinesiska myndigheter har stängt ned hans sociala medier-konton. Från Melbourne fortsätter han att sprida satir som han hoppas når personer inne i Kina.

Att ett land inte har några fängslade satirtecknare behöver inte betyda att det är ett bra klimat för politisk satir där:

– Det kan också betyda att ingen jobbar med det längre, för att det är för farligt, som i Ryssland, säger Tjeerd Royaards.

Vad är farligast att teckna idag?

– Profeten. Fortfarande. Inte ens i Nederländerna kan jag göra en satirteckning av Muhammed utan att klia mig i huvudet. Dessa bilder fortsätter att ge hot.

I Frankrike dödades tolv personer i samband med dådet mot Charlie Hebdo 2015, efter att satirtidningen publicerat ett omslag med Muhammed. Redaktionen decimerades kraftigt, men tidningen ges fortfarande ut.

Tjeerd Royaard är knuten till nederländska tidningen Trouw, med frilanskontrakt och gör två teckningar per vecka för den.

Finns det något du inte skulle rita?

– Jag verkar främst i Nederländerna så jag skulle kunna rita vad jag vill. Men det är inte säkert att jag vill det. I nederländsk kultur är Förintelsen väldigt svår att skämta om. Jag skulle kunna rita Gaza som ett koncentrationsläger, men om folk blir för upprörda och kontexten förloras så skulle det ändå inte vara någon poäng.

Har du ångrat någon teckning?

– Jag gjorde en som visade upptrappningen mellan Israel och Iran. Det flög raketer från alla håll, i allt större format. Jag skrev in en siffertavla som det stod 0-1 till Iran på. Det fick jag kommentarer om. Hade jag gjort om den hade jag nog utelämnat siffrorna. Men jag har inte hamnat på helt fel sida någon gång. Än. Men det kommer kanske. Det händer nog alla någon gång.

Vilka är de stora utmaningarna för satirteckningens framtid?

– Förutom de konkreta hoten mot utövarna och yttrandefriheten så finns det för det första få platser att publicera sig på och det finns nästan inga pengar i branschen. För det andra finns det i princip ingen yngre generation. Om 50-60 år är risken att det här kommer att dö ut. Det vore beklagligt. Så det är på sätt och vis en existentiell utmaning. I Kuba har det funnits en äldre generation tecknare som kunde jobba relativt fritt, men den yngre generationen som växer upp nu när ekonomin dykt söks upp av säkerhetstjänsten.

Är AI ett hot?

– Redaktioner med dålig ekonomi kommer förstås att bli frestade och då kommer marknaden att minska ännu mer. Politiska satirteckningar har ändå en själ och tecknaren är viktigare än teckningen, så jag tror ändå att stora seriösa tidningar kommer att se värdet av egen satir. Men visst, AI-teckningarna kommer bara bli bättre och bättre om några år.