Journalister och gycklare jagar makten
I augusti publicerade nyhetsmagasinet L’Espresso ett scoop som skulle ha tvingat en svensk regering att avgå. Tidningen redovisade detaljerat hur toppolitiker i koalitionspartierna, men även i oppositionen, har köpt lyxlägenheter i centrala Rom till reapris. Säljarna är statliga myndigheter och förvaltningar som avyttrar sina fastigheter för att öka statens inkomster.Ilskan steg på de italienska badstränderna.
15 år efter den oblodiga politiska revolutionen, balanserar Italiens styrande på nytt på avgrundens brant.
Förra gången var det undersökningsdomare som satte in dödsstöten med sina korruptionsutredningar. Den här gången är det journalister och gycklare.
Det började för några månader sedan. Då kom boken La Casta, Kasten, som beskriver de folkvaldas privilegierade liv i Italien.
Nu är upplagan uppe i närmare en miljon exemplar. Det är snudd på otroligt på dessa breddgrader. Italienarna är ett av Europas minst läsande folk. Men journalisten Gianantonio Stellas bok kom i precis rätt ögonblick. Det stigande politikerföraktet sökte bekräftelse.
La Casta beskriver hur verkligheten överträffar dikten. Skattebetalarnas sammanlagda utgifter per parlamentsledamot i Italien motsvarar cirka 14 miljoner kronor om året, mot 7,8 miljoner i Frankrike och 3,2 miljoner i Storbritannien.
En italiensk folkvald betalar praktiskt taget ingenting själv och har till råga på allt Europas högsta lön i sin bransch.
Detta skulle italienarna möjligen ha kunnat svälja, om politikerna utmärkte sig för sin effektivitet och lyhördhet för medborgarnas behov och intressen.
Så är nu icke fallet. Ett praktexempel är den heta debatten i våras om att införa en sambolag i Italien. Lagförslaget gick i stå, på grund av den starka kritiken från katolska påtryckningsgrupper. Det har ett visst intresse i sammanhanget att parlamentsledamöters ogifta partners har precis samma förmåner som om de vore gifta med sina guldkalvar.
Men La Casta var bara början. I augusti publicerade nyhetsmagasinet L’Espresso ett scoop som skulle ha tvingat en svensk regering att avgå. Tidningen redovisade detaljerat hur toppolitiker i koalitionspartierna, men även i oppositionen, har köpt lyxlägenheter i centrala Rom till reapris. Säljarna är statliga myndigheter och förvaltningar som avyttrar sina fastigheter för att öka statens inkomster.
Ilskan steg på de italienska badstränderna. Och knappt hade det nya arbetsåret börjat, förrän den samhällskritiske komikern Beppe Grillo utropade sin Vaffa-day (fritt översatt dra-åt-helvete-dag). Sedan dess har hans turné dragit tusentals åskådare.
Grillo är ursinnig i sin kritik mot Kasten, i båda blocken. Hans blogg är en av världens femton mest besökta. Han rasar mot privilegier, mot dubbelmoral och ineffektivitet. Varje uttalande rapporteras plikttroget och detaljerat i pressen. Högertidningarna för regelrätta kampanjer som ytterligare piskar upp politikerföraktet. Vänster- och mittenpressen hänger på och väljer noga sina offer. Fri press är sällsynt i Italien. Ägarintressen styr.
Rapporteringen har draget av ett förebådat dödsfall. Alla är övertygade om att det blir nyval i vår. Men vad ska italienarna välja, pest eller kolera?
Otroligt nog har till och med La Gazzetta dello Sport, fotbollens rosa bibel, dragits med. Häromdagen publicerade tidningen en opinionsundersökning av ett välkänt institut som visar att 52 procent av de tillfrågade är helt överens om påståendet att ”Italien behöver en stark man som kan fatta beslut och lösa problem”.
Ytterligare 22 procent är ”ganska” överens. Tidningen tolkar detta som att 74 procent av italienarna är redo för en ”god diktator”. Vilka kandidater kommer medierna att kora?
