Avgå, Stenius!
Jag har aldrig satt en ”avgå”-rubrik förut, aldrig skrivit en ”avgå!”-text heller. Jag har alltid tänkt spara mig till rätt läge. Det läget är här och nu.
Allmänhetens pressombudsman är en viktig person, en viktig funktion. Hennes beslut, så länge de uppfattas som rimliga och relevanta, kan hålla undan den opinion som vill driva mediernas missar till domstol. För uppfattningen om mediernas förmåga till självsanering är PO-ämbetet förmodligen ganska avgörande.
Tidigare år har några exceptionellt välmeriterade och uppskattade publicister och ämbetsmän haft uppdraget. Olle Stenholm och Hans-Gunnar Axberger var kanske bland dem som skötte det allra skickligast. Stenholm var fenomenal på att självständigt lyfta frågor till offentlig debatt, utan att dogmatiskt slå fast några sanningar.
Nu har vi Yrsa Stenius. Det går, milt uttryckt, inte lika bra.
Hon utbrast i jubel då Alex Schulman tillfälligtvis stängde sin för all del otäcka blogg. ”Det var på tiden”, sa Stenius. Det var det kanske. Men Yrsa Stenius roll är inte att heja på när medier stänger ner.
Hon lät också meddela – och det här är tusen gånger värre – att det hade varit på sin plats om den danske statsministern hade bett om ursäkt för en dansk tidnings publicering av de så kallade Muhammed-karikatyrerna.
Tänk efter nu.
Tänk vad det betyder om vi byter land, och tänker Sverige i stället:
”Allmänhetens pressombudsman Yrsa Stenius har i dag uppmanat statsminister Fredrik Reinfeldt att inför världen be om ursäkt för Sydsvenska Dagbladets publicering av en av de så kallade Muhammed-karikatyrerna…”
Hon hade fått gå på dagen.
Yrsa Stenius har tidigare uttalat sig om sin linje i tidningen Vi:
”I Sverige är ni väldigt förtjusta i konsekvensneutralitet, men uppväxt i Finland har jag ett lite annat perspektiv. Lever man i skuggan av en makt som Sovjetunionen, som när som helst kan hota landets självständighet, så känner också medierna ansvar för att inte bruka yttrandefriheten hur utmanande som helst.”
Hennes horisont är alltså sextio- och sjuttiotalets papperstidning. I Finland.
Eftersom den verklighet hon beskriver – och tydligen tar till utgångspunkt när hon sköter sitt uppdrag – inte är svensk verklighet i dag, så har hon därmed enkelt och effektivt visat att hon inte är lämplig i rollen som Allmänhetens pressombudsman.
Men faktum är att hon manifesterade sin bristande lämplighet redan innan hon hade uppdraget: För ungefär tio år sedan ansåg sig Yrsa Stenius så kränkt av formuleringar i en bokrecension att hon PO-anmälde Gefle Dagblad. PO friade – men Stenius överklagade till Pressens Opinionsnämnd, som hon vid denna tid just hade varit medlem i. Och – surprise! – nämnden fällde då Gefle Dagblad.
Lägg slutligen till detta de faktiska utfallen, de beslut Yrsa Stenius har fattat under sin ämbetsperiod. Förslaget om att klandra Östgöta Correspondenten för namngivande och ljudpublicering av en reporterhotande fiffelkrögare står där ut som extra olyckligt, men är inte ensamt.
Vi ser en publicist som inte längre är i takt med tiden.
