Fox News och yttrandefriheten
Kan en politiker starta ett krig mot en tv-kanal? Och kan det i så fall vara en berättigad åtgärd? Alla anhängare av pressfrihet måste rimligen svara nej på den frågan. Krig mot massmedierna har vi sett i länder som Iran, Burma och Eritrea. Det brukar sluta djupt ned i fängelsehålorna. Men nu hände det i USA. ”The Land of Free”.
Fler än jag höjde nog på ögonbrynen när Vita huset deklarerade att man inte längre tänker behandla Fox News som en nyhetskanal, utan som en del av den republikanska propagandaapparaten.
Alla som sett Fox News kan nog hålla med om det. Kanalens talk shows fylls med programledare som alla är konservativa eller nyliberaler. Gästerna tillåts vräka ur sig nästan vad som helst mot demokraterna, och studerar man nyhetssändningarna är de också kraftigt partiska till den politiska högerns fördel.
Så visst har Obamas rådgivare en poäng. Fox News är en kampanjkanal som nästan alltid väljer det republikanska partiets linje och som konsekvent publicerar nyhetsvinklar som är negativa till demokraterna. Faktum är att första gången jag såg Obama i tv var det just i Fox. Det var i valrörelsen 2004, när han kandiderade till senaten, och programledaren pressade honom gång på gång med frågan: kallar du dig verkligen liberal? Hans tonfall antydde att det var en dödssynd jämställd med mord.
Obama har dock två problem med sin antipati mot Fox. För det första är principen om yttrandefrihet inte länkad till principen om oberoende massmedier. En tv-kanal eller en tidning kan vara hur propagandistisk som helst och ska ändå ha samma rättigheter som SVT eller andra mer opartiska medier.
För det andra är Fox News en populär kanal, större än både CNN och andra nationella kanaler i USA. Det kan ju uppfattas som att kriget förs mot tittarna, och då kan Obama förlora stöd från många mittenväljare. Dessutom vet alla politiker att det är omöjligt att vinna en strid mot medierna. De sitter på kanalen till väljarna. De får alltid sista ordet.
Samtidigt visar exemplet Fox att massmedierna måste vara noga med sina vägval. Den journalistiska självbilden, hela den liberala idén om tidningar och tv, säger att medierna ska vara just opartiska och granskande. Inte propagandistiska.
Ändå har medierna, även de svenska, på senare år blivit mer och mer inriktade på att driva kampanjer. De politiska analyserna har blivit mer och mer färgade av skribenternas egna åsikter. Nyligen skrev till exempel Lena Mellin, en journalist jag hyser den största respekt för, att socialdemokraterna på sin partikongress gjorde det enda rimliga när de sade ja till vinster i privata skolor.
Det var förstås ett politiskt ställningstagande av Mellin. Ett ställningstagande som tidigare förekom mest på ledarplats i tidningarna.
Vi har inga motsvarigheter till Fox News i Sverige. Jag tror personligen inte att vi får det heller. Vårt medieklimat är ett helt annat, liksom vårt partisystem. Det hindrar inte att vi bör föra en debatt om vart journalistiken är på väg.
Jesper Bengtsson
