Krönika

Dilsa Demirbag-Sten Journalist och författare
skicka e-post rss

"Flyktingmannen"
alltid skyldig

28 september, 2016

För sju år sedan skrev jag en text om vikten av ett genomtänkt redaktionellt förhållningsätt kring pub­liceringar av brottförövares etnicitet. En hel del har hänt sedan dess.

Det har blivit en folksport att anklaga de traditionella medierna för att mörka brottslingars etnicitet. På så kallade alternativa sajter och i sociala medier häver såväl kända som okända debattörer ur sig fördomar. Påståendena handlar påfallande ofta om att brottslingen är en ung flyktingman.(Läs Patrik Lundbergs krönika i AB: ”Syndabocken: Den ensamma flyktingmannen”.) som skyddas av de etablissemangstrogna medierna. Populismen frodas.

Punkt nummer 10 av de 17 press­etiska reglerna har blivit ifrågasat t och det framförs krav på att den ska tas bort: ”Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.”

Så hur göra?

Allt som ger läsaren en bredare och mer fördjupad bild av en större händelse bör övervägas att tas med i rapporteringen. Men exakt var går gränsen, exakt när är det viktigt att skriva ut misstänkta gärningsmäns etnicitet eller religiösa tillhörighet?

När det gäller rapporteringar utanför landets gränser verkar den svenska journalistkåren säkrare i frågan. Sammanhanget då människors etnicitet och religiösa hemvist nämns är nästan uteslutande vid etniska motsättningar eller religiösa konflikter. Vid kvoten spektakulära brott, som avancerade konststölder och stora bankrån, begångna i utlandet nämns aldrig de misstänktas eller dömdas etnicitet. Vi tycker helt enkelt inte att det är relevant information. Det händer att man kallar de misstänkta för ”internationell liga” för att belysa att sammansättningen av rånarna spänner över landsgränser.

Varför ändra detta förhållningsätt när det ska rapporteras om brott begångna i Sverige? Behöver vi verkligen veta att pyromanen hade pakistansk bakgrund eller att den berusade busschauffören som körde av vägen var född i Bulgarien? På vilket sätt hjälper det läsaren att förstå brottet eller gärningsmannens motiv?

Konsekvenserna av att publicera brottslingars etnicitet ger sken av att det är viktig information om brottet. Även om kopplingen är oklar så kommer tanken att gnaga hos läsaren.

Det finns tillfällen då brottslingars religiösa, kulturella eller etniska bakgrund är relevant information för att kunna förklara brottets motiv eller utförande. Hatbrott, barnäktenskap, kvinnlig könsstympning, tvångsäktenskap och hedersmord är några brott som sker i kulturen, religionen och etnicitetens namn och har rötter i traditioner och ritualer.

Av alla brott som begås i Sverige är det en mycket liten del som blir till en nyhet för våra läsare. Vad som blir en nyhet går det mode i och det är ingen vild gissning att redaktionerna lägger allt mer av krutet på sånt som klickas. Att skriva ut etnicitet behövs inte längre. Alla vet vilka som åsyftas om man skriver om sexbrott på festivaler och färjor. När det sedan visar sig vara Johan och Anders som var skyldiga, och/eller de misstänkta förövarna frias, är bilden redan satt av att det var den unge flyktingmannen.

Punkt nummer 10 blir allt mer överkörd av våra fördomar. Bara en mer fördjupande och nyanserad journalistik kan råda bot på denna oroväckande utveckling.

Kommentarer

Det finns 1 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Andreas Lindfors lör, 2016-10-15 23:50

Man bör publicera etnicitet-ursprung-åsiktstillhörighet-religion om det går att skönja ett mönster mellan detta och brottslighet, t ex om en stor mängd etniska svenskar begår svåra bidragsbrott, assistansfusk riktat mot försäkringskassan, sexuella ofredanden, systemhotande brottslighet såsom angrepp mot myndigheter etc. Detta bland annat för att INTE skapa fördomar. Som skribenten nämner, Anders och Johan är de skyldiga, men "alla har redan bilden klar för sig att det är den unge flyktingmannen som gjort det".

Om man publicerar etnicitet hela tiden för alla brott, kommer ju fördomarna om den unge flyktingmannen eller andra utsatta grupper som förekommer i fördomar, att vittra sönder. Sanningen kommer ju fram då! Så publicera mer sånt, så folk får veta att det inte finns något samband mellan t ex överfallsvåldtäkter och invandring! Annars tar deras fördomar över. Eller?

Journalisten TV

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Senaste numret

Prenumerera

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies