Jag är värddjuret till min Iphone
Det finns många filmer, romaner, avsnitt av TV-serier med titeln ”The host”, vilket betyder ”värd”. Och är det inte det vi alla blivit – värddjur till den moderna teknologin. Till Facebook, till våra Iphones, till våra appar, till twitter.
Nyligen reste jag mellan Bryssel, Rotterdam, Amsterdam och Lissabon. Såg samma sak överallt, på alla dessa flygplatser, i alla dessa städer. Människor avskurna från den fysiska verkligheten, uppslukade i den digitala världen. Människor med sina Iphones fastklistrade vid sina händer, som en förlängning av den mänskliga kroppen.
Visst, och det är ju vad den moderna teknologin eftersträvar. Att skapa så estetiskt vackra prylar som möjligt (Apple) så att man nästan känner ”Ja, gör om mig till en android. Jag vill så gärna vara hälften plåt och hälften människa. Låt min Iphone, och min MacBook Air bli en del av mig”.
Men numera finns det något som får mig att må illa varje gång jag går online. Plötsligt har jag spenderat fem timmar på Facebook. Detta digitala medium har blivit en väldigt krävande älskare som varje dag kräver nya uppdateringar av mig, nya bilder, ny information om mitt privatliv. Som en sorts parasiterande älskare, ”en bug” som sprider sig som endast slutar sprida sig om jag skulle falla död ner. Och alla appar på min Iphone tar ju också en massa tid. De kräver att jag ska lära mig att bli en ypperlig schackspelare, att jag ska lära mig städa parker med mera.
Funderar över om detta är vad jag vill ha?
Vill jag vara värddjuret till min Iphone?
Vill jag separera mig själv helt från den fysiska världen?
Träffa mina vänner på ett kafé, sedan sitta tillsammans en timma utan att prata med varandra för vi har kopplat upp oss. Vi är en del av Iphonezombie-samhället. Vi är generation ”förlorade-bakom-skärmen”.
Några få globala företag äger min kropp och min själ. Dess ägare är Apple och Google. Det är inte för inte som en av Googles grundare bar t-shirten med texten I Am God.
På McDonald´s började sallader införas på menyn runt 1985. Man hade då insett att kroppen faktiskt behöver den näring som finns i grönsaker. Tror att den digitala världen kommer att utvecklas i samma riktning. Och då menar jag inte att ett hologram av en grönsallad ska poppa ut ur skärmen. Menar att allt dränerande digitalt tidsfördriv kommer att utvecklas mot sociala lättviktsverktyg som mer påverkar vårt interagerande med den fysiska verkligheten. Inte avskärmar oss från den.
Annelie Babitz
