Gå direkt till textinnehållet
Björn af Kleen
kulturjournalist

Lär dig de rasistiska kodorden

Religionsprofessor Mattias Gardells reportagebok om Peter Mangs – Raskrigaren – är en av de bästa böcker om vår offentlighet som jag läst.

Peter Mangs är mannen som sköt och mördade mörkhyade i Malmö, södra Sveriges egen Laserman. I juli 2012 dömdes han för två mord och fyra mordförsök och tre fall av grovt olaga hot. Brotten var huvudsakligen riktade mot invandrare.

Mattias Gardells skildring av Peter Mangs är otäck. Men skildringen av förundersökningens brister och utredarnas inkompetens är nästan lika skrämmande.

Lyssna på detta.

Malmöpolisens utredare fann Peter Mangs dator hemma hos hans mamma. I datorn finns två textsamlingar: ett referensbibliotek med hänvisningar till texter som varit betydelsefulla för Mangs ideologiska utveckling och radikalisering. Här förekom bland andra ord av David Duke, tidigare ledare för Ku Klux Klan och bidrag från den antisemitiske seriemördaren Joseph Paul Franklin och Förintelseförnekaren Ernst Zündel.

I datorn fanns också ett dokument med titeln ”Den germanska filosofin” som rymde Peter Mangs egna ord och reflektioner.

En text med titeln ”Den germanska filosofin” borde haft visst signalvärde i sammanhanget. Peter Mangs stod trots allt åtalad för seriemord på människor med invandrarbakgrund. Ändå inkluderades aldrig ”Den germanska filosofin”, med dess nazistiska klang, i förundersökningsprotokollet. Textmassan – Peter Mangs motsvarighet till Breviks Manifest – hamnade i den så kallade ”slasken”, lådan för överblivet bevismaterial.

Varför? I Mattias Gardells bok säger utredaren att innehållet i ”Den germanska filosofin” uppfattades som lite för ”diffust”.

Utredarna verkar överlag sakna kunskaper i den språkliga jargong som odlas på rasistiska nätforum och som allt oftare letar sig in den etablerade offentligheten. De hittar en referens till ”Professor PK” och tror det är kodspråk för någon med initialerna PK på Professorsgatan. De gör ingen direkt koppling till begreppet ”Politiskt Korrekt”, populärt bland rasister och nationalister.

Polisernas problem i fallet Peter Mangs är nog dessvärre lika giltigt för journalistkåren.

Just nu skrivs många texter om hur medier bör förhålla sig till president Trump och hans motsvarigheter i Europa. Hur ska vi bemöta alla attacker från den auktoritära högerpopulismen? En viktig sak är nog att försöka öka kunskapen om rasistiskt kodspråk så att reportrar och redaktörer kan lära sig känna igen antydningar och insinuationer av rasistisk karaktär.

I USA var Trump-kampanjen skicklig på att skicka ut signaler till främlingsfientliga gräsrötter utan att behöva skriva ut budskapen explicit.

I en film som producerades strax innan valet angrep Trump ett antal kända kapitalister. Som ”råkade” vara judar. Detta stod ingenstans men många antisemiter på nätet uppfattade sådana gester som carte blanche för att angripa andra kända judiska företrädare.

Jag intervjuade en av dem, Dana Schwartz, nöjesreporter på New York Observer. När Schwartz uttryckte kritik mot Trump på nätet dränktes hon i en flod av grovt judehat (bildcollage där hon klippts in i en gaskammare, bilder av Anne Frank intill en mikrovågsugn och budskap som ”slå på ugnarna”).

Det är viktig att inte bara hatarna och deras måltavlor inser ordens valörer, utan också den breda allmänhet som utan att förstå det kan legitimera sådant språk, sådana handlingar.

Det är vår uppgift att översätta, sätta i sitt sammanhang, varna.

Fler avsnitt