När Rosling marscherade in i ett minfält

– Jag skulle stå där på scen och tala om att det som Jimmie Åkesson har sagt i två, tre år är fullständigt rätt.

Jag stod en meter ifrån. Det var jag som ställde frågan. Och jag hörde vad Rosling sa före och vad han sa sedan. Det gjorde publiken i Kulturhuset också. Ingen reagerade nämnvärt. Men på de sajter där det mesta går ut på att invandring är fel, tycks man därefter ha stoppat kottar i öronen. Eller i alla fall blockerat viljan att höra mer än denna mening.

Roslings uttalande spreds raskt på sociala medier, med innebörden: Se här, professor Rosling säger att Sverigedemokraterna har rätt.

Dagen efter debatten blir jag uppringd av en skribent från en av nätets vi-vill-minska-invandringen-sajter. Han frågar om det blev några reaktioner efter Roslings uttalande.

– Nej, svarar jag. Inte vad jag märkte.

Han verkar förvånad. Rosling hade ju gett Sverigedemokraterna rätt. Jag svarar:

– Jag uppfattade det inte som att han ville ha Jimmie Åkessons politik, utan att han resonerade om var pengarna gör bäst nytta.

Hans Rosling är sådan. Han säger något tillspetsat för att få folk att lyssna och förklarar sedan hur han menar.

– Var lite intellektuell, snäste Rosling till exempel av mig i början av debatten när hans ”jag har rätt och du har fel”-uttalande till en dansk journalist kom på tal.

Han är mästerlig på att fånga publikens intresse när han förklarar tillståndet i världen. Men möjligen blev han en lärdom rikare inom området invandringskritisk medielogik, när han trampade in i det politiska minfält, där allt som sägs rycks ut och missuppfattas, medvetet eller omedvetet.

Det jag och – tror jag – de flesta i publiken förstod var att Hans Rosling så klart inte gav sitt stöd till hela Jimmie Åkessons invandringspolitik. Den har han tagit tydligt avstånd från. Enbart en del, gav han stöd: att pengarna gör mest nytta om de går till UNHCR. Men den bärande delen i SD:s politik att stänga ner nittio procent av all invandring till Sverige, har – så vitt jag förstått – Rosling aldrig givit minsta stöd. Det Rosling sa i Globen och på Publicistklubben om att ge mer pengar till flyktingläger behöver inte stå i motsats till att också ta emot flyktingar i Sverige. Han kritiserade att pengarna tas ur samma budgetpost som stödet till FN-organen. Det gör att ökat flyktingmottagande i Sverige automatiskt leder till mindre hjälp till flyktinglägren i området. Så långt sträcker sig min intellektuella kapacitet att jag fattar att detta är något annat än Sverigedemokraternas politik. Rosling argumenterar för att hjälpa flyktingarna mycket både där och här. Inte som SD, bara där och nästan inte alls här.

Skribenten från den där sajten som inte gillar invandring ringer sedan Rosling, som irriterat försöker förklara.

– Varför behöver du fråga? Du har hört massor med olika saker som Jimmie har sagt. En sak som han har sagt är att vi ska ge mer pengar till UNHCR, till flyktingläger. Och vad hörde du mig på Globen säga? Jag sa att vi behöver ge mer pengar till UNHCR och flyktingläger. I det avseendet säger vi precis samma sak.

Skribenten avslutar sin text med slutsatsen:

”Retoriken låter inte helt olikt det som Sverigedemokraterna länge har sagt i just den här frågan.”

Ja, i just den frågan, möjligen. Men inte i den andra, den som inte nämndes i texten.

– Vi ska hjälpa alla överallt, sa Rosling i Globen och hälsade välkommen till de på de första bänkarna som rest sig för att representera de flyktingar som kommit till Sverige.

På Publicistklubben sa han:

– Vi får inte ge Sverigedemokraterna monopol på en sanning.

Och det ligger en del i det. Det blir knäppt att triangulera sig i motsats till allt som kommer från SD. Vill de ge mer pengar till folkdräkter och hembygdsmuseer så ska man vara emot det. Skulle Åkesson säga att det är bra att äta grönsaker, får veganrörelsen lägga ner.

Pengarna till flyktingmottagandet får tas någon annanstans i budgeten, sa Rosling på Publicistklubben. Lite provokativt gav han som exempel medieforskningen, Karolinska institutet och Sveriges Television. Eftersom de tre stod representerade på scenen.

Men den delen av Roslings resonemang finner de-där-sajterna-som-inte-gillar-invandring ingen anledning att ta med.

På sajter som Avpixlat skruvas sedan missförståndskarusellen ytterligare ett varv. Att jag återgivit vad Rosling sedan sa i Publicistklubbens debatt bevisar att jag är en vänsterjournalist från pk-etablissemanget.

Och i nästa varv ser jag att debattörer som profilerar sig på att strida mot debattörerna på sajterna-som-inte-gillar-invandring, stormar mot Rosling. Nu är han inte längre vår kung.

 Jag läser, blir trött. Och det kliar i fingrarna att twittra något i stil med: Hallå, tröghjärnor. Lyssna. Läs. Tänk.

Men det får vara.