Överdriven VM-bevakning?
VM i fotboll avgörs just nu i Kanada, det kan väl ingen ha missat. Svenska medier har bevakat detta massivt – det har varit allt från analyser till personporträtt och guider.
Frågan är om bevakningen möjligen har varit överdriven.
Det är väldigt svårt att avgöra detta, men här är några saker att förhålla sig till när man gör en sådan analys:
- Hur många utövare har sporten?
- Hur många går och tittar när sporten utövas?
- Hur stor är verksamheterna runt själva idrotten, mätt i politik och pengar?
- Och så slutligen kan man göra en erfarenhetsmässig professionell redaktionell uppskattning. Hur många är intresserade av att titta, även om de inte alls är engagerade i idrotten i fråga själva, som utövare eller närstående till utövare? Detta är det svåraste, eftersom det inte är säkert mätbart. Man får lita på tittarsiffror och webbstatistik, och givetvis vara observant på hur material matchas. Stor lansering ger större uppmärksamhet.
Allså: mät antalet aktiva, undersök publiksnittet i de två högsta nationella serierna, titta på publikens storlek vid landskamper och Champions League. Lägg till det sista måttet: det svåra, den redaktionella uppskattningen.
Applicerar vi den här modellen på bevakningen av fotbolls-VM är det svårt att komma till slutsatsen att mästerskapet i någon som helst mening skulle vara underbevakat.
Det är många flickor som spelar fotboll, men det är en ganska liten lagsport publikmässigt. När det är stort mästerskap finns ett stort intresse, men i Allsvenskan är intresset litet.
Sedan kan man vara otroligt irriterad över att människor tydligen känner så olika inför att titta på fotboll beroende på om det är kvinnor eller män som spelar. Man kan därför tycka att det är alla redaktioners jobb att påverka detta, så att människor lär sig att bli lika intresserade av fotboll när kvinnor spelar som när män spelar.
Skribenten Moa Svan har denna vår utkommit en bok som heter Det riktiga landslaget, som har ett tydligt politiskt ärende: Idrott som utövas av kvinnor bör bevakas lika mycket och lika bra som idrott som utövas av män. Det är ett hållbart argument, så länge man håller sig till det strikt politiska: det är fullständigt rimligt att mäns och kvinnors världar bevakas likvärdigt.
Ett problem med argumentationen är att Moa Svan blandar in sportsliga avvägningar. Hon hävdar till exempel att damernas fotbollslandslag är bättre än herrarnas. Det håller absolut inte: det är otroligt mycket ”lättare” att vara världens femte bästa damlandslag än världens fyrtionde bästa herrlandslag, av samma skäl som det är otroligt mycket lättare att nå världstoppen i bandy än i ishockey än i fotboll. Argumentet att damlandslaget är ”bättre” än herrlandslaget är alltså väldigt svårt att försvara.
Men det viktigaste argumentet för att inte låta en politisk önskan om världens beskaffenhet styra vår nyhetsvärdering är självklart och enkelt:
Det är ojournalistiskt.
Och det skulle dessutom bädda för förtroendekris.
En rimlig följdfråga från läsarna vore ju, om vi kvoterade bevakningen på det vis som Moa Svan vill:
Vid vilken övrig rapportering låter ni politiska mål om jämställdhet, eller något annat, gå före all annan nyhetsvärdering?
