Säg inte nej till en kopp kaffe

Reportern och intervjuobjektet konsumerar tillsammans sex pints, en flaska rött och två glas portvin under intervjun. Detta slås fast redan i ingressen. ”En man kan dö av törst härinne”, säger Nigel Farage i sin första replik.

Ett fascinerande porträtt framträder genom alkoholdimman. Givetvis vill Nigel Farage manifestera något: att han är ”politiskt inkorrekt”, kan bete sig som en äkta britt. Samtidigt säger tåligheten något om hans ursprung och sociala och politiska sammanhang: hans far var alkoholiserad börsmäklare, enligt intervjun, och han själv tidigare råvarumäklare verksam i Londons grabbiga finansvärld. Nigel Farage charmar servitriser och råbarkade lunchdrickare med sin storvulenhet. Reportern försöker hålla jämna steg.

När jag läste intervjun i Financial Times hade jag just besökt Poppius journalistskola i Stockholm och i egenskap av gästföreläsare fått frågan om det är korrumperande att låta sig bjudas på kaffe i intervjusammanhang. Detta råd återkommer på journalistutbildningar; jag fick det själv på Skurups folkhögskola för tio år sedan. Bjuds det på frallor på kommunfullmäktigemöten bör man avstå, var rådet då.

Annons

Jag kan inte tänka mig ett sämre tips. Dels är själva grundtanken befängd. Skulle man skriva en mind­re självständig artikel för att intervjuobjektet betalat en tjuga för din latte? I så fall har man nog valt fel yrke. Mitt råd till eleverna på Poppius blev det motsatta: all rekvisita som avleder från känslan av förhör är att välkomna, åtminstone om man vill försöka få intervjuobjektet att slappna av.

Allra bäst är förstås att få komma hem till källan, eftersom ett hem säger något om personen i fråga. Och eftersom intervjuobjektet förmodligen känner sig trygg i sin egen hemmiljö och därmed kanske mer villig att prata. Ska man då avstå från eventuellt kokat kaffe? Eller erbjuda en tjuga för besväret när samtalet är klart? Givetvis inte. En intervju är ingen vara man köper. Det är ett möte mellan två människor och mat och dryck kan göra det mötet mer givande.

Intervjuer dränkta i alkohol är givetvis en större utmaning än kaffe. Jag läste porträttet på Nigel Farage med en stegrande känsla av panik – det är möjligt att jag hade klarat de första tre pintsen men rödvinet hade definitivt släckt min receptiva förmåga. Portvin på det? Godnatt.

I Sverige i dag tillhör lunchfyllor undantagen, åtminstone i tidningen. Det kan man glädjas över. Jag är ingen absolutist men dålig på att dricka mitt på dagen. Jag är dessutom kvällstrött och tappar min granskande instinkt ungefär när Aktuellt börjar.

Det har sina fördelar men också sina nackdelar. Jag råkade befinna mig i Sydafrika på semester när Nelson Mandela dog. Men missade dödsögonblicket eftersom jag låg och sov i min hyrda lägenhet när flashen kom. Hade jag suttit på krogen hade jag fått vara med om ett historiskt ögonblick och det är trots allt dessa vi jagar.