Landet där arbetsveckan startar med mys

Jag rusar till tunnelbanan. Måndag morgon, min tredje arbetsdag på jobbutbytet i Stockholm. I två månader är jag gäst på produktionsbolaget Tredje Statsmakten som producerar några av de största svenska poddarna, till exempel Medierna i P1 och P3 Krim. Kanske har de ett viktigt möte på måndagar, jag vill inte vara sen. På vägen skriver redaktionschefen till mig: ”Nu har vi morgonfika i caféet runt hörnet”. När jag kommer fram sitter alla kollegor mysigt tillsammans med bryggkaffe och fikabröd och berättar om sin helg. Det här är förmodligen den mest avslappnade starten på veckan jag någonsin upplevt på jobbet – ”fika” at its best. Välkommen till Sverige!

Och ja, att svenskarna dricker mest kaffe efter finnarna är inte bara ett rykte. Efter bara några dagar var jag så integrerad, att jag nu lever nästan uteslutande på kaffe och kanelbullar. Fika är så viktigt för det svenska samhället att kaffe till och med är gratis för journalisterna på public service radio och tv! När du jobbar inom tysk public service, som jag gör i München, är det ganska mindblowing! Eftersom vi finansieras av avgifter måste vi – såklart – betala själv.

Men det är inte den enda stora skillnaden. När presschefen på Sveriges Radio visar mig runt i radiohuset en dag, fascineras jag av hur ordrika och informationstunga sändningarna är, även i det popmusikinriktade unga programmet P3 (i Tyskland måste musik vanligtvis spelas igen efter två och en halv minut), att engelska originalljud inte behöver översättas till svenska – och att radio och tv i Sverige fungerar strikt separat från varandra. Är SVT och SR två olika mediehus? Jag måste fråga två gånger om jag förstått det rätt. I flera år har det funnits något som liknar ett heligt ord på tysk public service: ”trimedialitet”. Allt måste vara trimedialt. Det har varit en stor ansträngning de senaste åren att ändra systemet därefter. Radio, tv och webb ska jobba tillsammans – hand i hand. Alla journalister ska kunna göra allt. Trimedialitet är framtiden, trimedialitet is king i Tyskland (åtminstone i teorin).

Och i Sverige av alla ställen! Sverige som alltid ligger ett steg (eller två eller tre) före Tyskland – jag måste bara säga podcast-business, internettäckning, eller betala för en offentlig toalett med Swish… Sveriges radio och television arbetar fortfarande separat? Jag vill fråga om det inte skulle spara kostnader om de arbetade mer tillsammans – men i detta ögonblick kommer jag ihåg att vi i Tyskland har nio separata public service radio- och tv-hus – ”Landesrundfunkanstalten” (ett ord som är så tyskt som ett ord kan vara). Dessa nio sänder i olika tyska regioner – min station är ”Bayerischer Rundfunk” i Bayern. Varje Landesrundfunkanstalt har en egen tv-station och flera radiostationer. Alla tillsammans bildar ARD – en förening som driver bland annat det största nationella tv-programmet. Dessutom finns det ytterligare en nationell public service tv-station: ZDF, som fungerar helt separat från ARD. Och så finns det ”Deutschlandradio”, en radiostation som också är en del av public service, men som verkar separat. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har misslyckats med att förklara det tyska systemet för en svensk.

Kanske kan man säga att i Tyskland spelar de olika regionerna en viktigare roll. Jag är förvånad över hur Stockholmscentrerad hela den svenska mediebranschen är. På flera svenska mediefester i Stockholm har jag lärt mig tre saker: där kan man träffa den svenska who-is-who inom journalistiken (poddar, radio, tv, stora tidningar – de är alla baserade i Stockholm, och nästan alla känner alla), svenskarna dricker inte mindre alkohol bara för att de har Systembolaget, och: alla blir så glada när man som tysk kan svenska. Stora förvånade ögon tittar på mig. ”Du pratar svenska!” är en av de meningar jag har hört mest – oftast innan frågan kommer: ”Varför?!”

Tja, jag lärde mig på universitetet. Varifrån kommer min entusiasm för Sverige då? Det kanske vi kan diskutera på nästa fika …

Manuel Rauch
reporter och nyhetspresentatör på tysk public service-bolaget ”Bayerischer Rundfunk” i München och har flyttat till Stockholm för att under två månader göra ett jobbutbyte på produktionsbolaget Tredje Statsmakten.