Snabbt eller sant?

Därför använder en journalist flera källor och pratar med alla berörda parter innan publicering.

Men med den snabba webbpubliceringen har sanningen i praktiken blivit ännu mer relativ.

För att vara först med nyheter, publicerar många sajter först den ena sidan av saken och sedan, efter en tid, den andra.

Annons

Många webbpublicister menar att det är ett nog så gott sätt att upprätthåll kravet på att låta alla parter komma till tals.

Kanske har praktiken lett fram till det.

Men för journalistiken och trovärdigheten är det farligt. För vad är det som säger att samma läsare tar del av alla versioner av samma händelse? Och om de inte gör det, hur går det då med vår etik.

Att vara först är en skön känsla, men nog borde det vara bättre att ha rätt.

Det är självklart svårt att vänta in en kommentar för att få publicera en nyhet på den snabba webben. Men är det verkligen okej att ha andra etiska regler på webben än i papperstidningen?

Kanske måste vi lära oss att leva med denna nya praxis. Men om mediernas starkaste försäljningsargument är trovärdighet kanske man ändå ska fundera på att hålla sig i skinnet innan man drar iväg en nyhet – även på webben.

* * *

Nu håller Gömda-debatten på att klinga av. Tonläget har varit högt och hårt. Och sanningen har här visat sig vara ännu mer relativ.

Vissa saker är extra intressanta att titta på, nu när krutröken börjar skingras.

När man skriver en roman om en sann historia, så kan nog de flesta läsare inse att romanformen är en form som bland annat friserar sanningen för att passa bättre. Om Liza Marklund inte så ihärdigt påstått att allt var sant, så hade Gömda-debatten knappast existerat.

Det är självklart för varje journalist att man måste förvränga vissa detaljer för att inte peka ut sin uppgiftslämnare. Det brukar man också prydligt redogöra för.

Monica Antonsson har byggt sin bok på att Liza Marklund påstått att allt hon skrivit i Gömda är sant. Hon har samlat uppgifter från folk i närheten av den misshandlade kvinnan Mia och undersökt på plats hur det verkligen ser ut. Monica Antonsson har skjutit flera påståenden i Gömda i sank – men är de avgörande för vad boken handlar om och det som de flesta läsare har upplevt av boken?

Ett spår i debatten har varit huruvida Liza Marklunds vänskap med journalist- och medieeliten gjort att hon kommit lindrigare undan. Efter två månaders intensiv debatt skulle jag påstå att hennes vänskap inte skyddat henne särskilt väl. Däremot verkar den ha fördröjt debatten. Så här i sluttampen verkar det snarare som att Liza Marklund råkat värre ut på grund av sin position – inte bara som vän till mediefolk, utan också som framgångsrik författare.

Det tråkigaste efterspelet vore om hela debatten leder till en ökad misstro mot misshandlade kvinnor.

Det bästa vore om debatten leder till en diskussion om journalistisk etik och hur vi ska arbeta för att komma så nära sanningen som möjligt. Gömda-debatten sätter fokus på den relativa sanningen.

Låg debatt om Gaza

Det finns folk som inte vill minnas förintelsens offer för att Israel har bombat Gaza. De har inte förstått mycket. När debattören och journalisten Dilsa Demirbag-Sten, i bland annat Expressen och Göteborgs-Posten förklarade skillnaden mellan vad Israel gör och vad judar blivit utsatta för, så svarade bland annat Folket i Bild med en karikatyrteckning av Dilsa iklädd israeliska flaggan, bärande ett dött/sårat palestinskt spädbarn. Det är pinsamt. Om något positivt någonsin ska kunna hända i Gaza så är det inte den typen av låga debattinlägg som behövs. HG

Rushdie vill ha betalt

I P1s Medierna fick vi i helgen höra författaren Salman Rushdie berätta vad han tycker om privatkopiering och upphovsrätt:

"Jag tror, naivt kanske, att det jag skapat tillhör mig och om du vill ha det så kan det hända att du behöver betala mig för det", sa Rushdie bland annat. Tydligare kan det inte sägas. HG

Läsarprotest i Skåne

I Skåne fortsätter det läsarledda Nätverket att protestera mot nedläggningen av lokalredaktionerna i Norra Skåne.
De tror inte att lokal journalistik blir lika bra om den inte finns på orten.
På torsdag kommer de till redaktionen i Broby. Det ska bli intressant att se hur mycket tidningsledningen tar till sig av upproret. HG