En mobb på asociala medier
Mobbvälde när det är som värst. Det är den trista sammanfattningen av händelserna som följt på händelserna i byn Bjästa.
Först blev en våldtagen flicka utsatt för förföljelse. En Facebookgrupp till pojkens försvar samlade fler vänner än vad det finns människor totalt i den lilla byn Bjästa, där hon och våldtäktsmannen bodde.
När Uppdrag Granskning uppmärksammar saken, så vänds mobben i stället emot den våldtäktsdömde unge mannen. Närmare 20 000 vänner på Facebook.
Beteendet är detsamma. Hot, verbala kränkningar, misstänkliggörande, explicita beskrivningar vad som ska göras med den för tillfället utsatta.
I de sociala medierna, bland bloggar, Facebook, kommentarsfält, är det ibland som att släppa ut all skit som människan är mäktig. De blir de asociala, ociviliserade, pöbelhyllande medierna.
Först åt ena hållet sedan åt nästa. Och så ska man brännmärka alla.
Prästen uttryckte förståelse för den våldtäktsdömda mannen – för det ska han stenas enligt vissa, Örnsköldsviks Allehanda missade mobbningen på nätet, och för det ska chefredaktören avgå. I kommentarsfält, bloggar och grupper.
Vad är det med folk? De blir som galna, i skydd av den (upplevda) anonymiteten på nätet.
Fredrik Svedjetun, chefredaktör på Dagens Media, skriver i sin blogg om källkritik. Han undrar om unga människor vet skillnaden mellan journalistiska produkter och allmänt tyckande, mellan en Facebookuppdatering och en artikel av en journalist.
Jag delar hans oro. Om det är så att allt uppfattas som lika sant, så finns det ett väldigt svagt försvar mot mobbar som tar sig fram på nätet.
En professionell journalist skriver inte vad som helst medan en blogg generellt sett inte har några krav på sig att vara sann eller opartisk. Bloggare behöver inte följa några som helst pressetiska regler. Eftersom de skriver på nätet behöver de knappast fundera på risken att fällas för förtal eller hets mot folkgrupp, enligt TF, heller.
Kanske måste detta budskap pumpas ut hårdare: Läs gärna bloggar och aktivera dig i sociala medier, men kom ihåg att det som står där inte behöver vara sant.
Journalistik kräver att du följer vissa spelregler, till exempel att inte namnpublicera om det inte är av oavvisligt allmänintresse, att det man rapporterar om ska vara korrekt och att man ska låta alla parter i en konflikt komma till tals. Dessutom publiceras journalistik i medier med en ansvarig utgivare, som har att ta ansvar för publiceringarna.
Att befolkningen i Bjästa i så hög utsträckning trott på det som skrivits i bloggar och andra sociala medier tyder på att vi inte gjort åtskillnaden tillräckligt tydlig.
Lögner och förtal ska beivras och jag kan inte förstå varför lagstiftarna inte är intresserade av att göra det på nätet. En långsträckt yttrandefrihet betyder inte fritt fram att uttrycka vad som helst. I TF finns flera inskränkningar i yttrandefriheten som de flesta ställer upp på.
En del har i debatten skyllt på att de vuxna inte vet vad deras ungdomar gör på nätet, men det handlar inte om kontroll. Vet de vuxna exakt vad tonårsbarnen gör utanför nätet?
Nej, det handlar om en okunskap om hur elaka människor kan bli när de blir en i mängden, utan eget ansvar och utan att någon kräver ansvar.
