Ledare

Helena Giertta Chefredaktör
skicka e-post rss

Använd grundlagarna

31 maj, 2012

För mer än hundrafemtio år sedan, 1859,  uttryckte J S Mill följande förhoppning i Om friheten:

”Man får hoppas att den tid är förbi då det ansågs nödvändigt att försvara tryckfriheten som en av garantierna mot korrumperade eller despotiska regimer. Vi kan väl utgå från att det numer inte behövs någon argumentering mot att den lagstiftande eller en utövande makt, vars intresse inte sammanfaller med folkets, föreskriver det dess uppfattningar och bestämmer vilka läror eller tankegångar det får lyssna till.”
Dessutom sa han: ”Om alla människor utom en enda hyste en åsikt och blott denna enda vore av motsatt mening, skulle mänskligheten lika lite ha rätt att tysta ner denna enda, som hon, om hon hade makt därtill, skulle ha rätt att tysta ned hela mänskligheten.”
Tyvärr har JS Mills förhoppningar inte infriats. Ett aktuellt exempel är Azerbajdzjan, där schlager-EM gick i helgen, eller Ukraina, där EM i fotboll går i juni.

Här och var i världen är yttrandefriheten ganska väl skyddad. Demokratiska länder har insett att ju fler åsikter som bryts med varandra, desto bättre blir debatten. Sverige har ett bra grundlagsskydd för yttrandefrihet. Sverige beskrivs ofta som ett konsensusland, där vi alla strävar efter att hålla med varandra. Vi är rädda för konflikter och avstår därför från att uttrycka vår egen mening.
Det kanske är sant. I det lilla, privata sammanhanget. I offentligheten märks inte så mycket av det.
Självklart kan jag förstå att de som går mot strömmen kan ha det tufft. Men bara för att en majoritet är ense om en uppfattning, betyder ju inte det att andra uppfattningar inte får sägas.
Den endes uppfattning kan få gehör och vinna genklang hos en majoritet, eller en minoritet eller också får den stå ensam och ropa. Det viktiga är att åsikten får föras fram utan risk för repressalier från staten.
Det finns grupper i Sverige som anser sig själva vara tystade. Men bara det att denna uppfattning uttrycks i offentligheten bevisar att yttrandefriheten fungerar ganska väl.

Det besvärliga i Sverige infaller när yttrandefrihetsfrågor inte bedöms enligt grundlagarna, tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen. Som i fallet med Expressens avslöjande av vapentillgången i Malmö. Det handlade om en publicering som var pinsam för polisen, men blev en brottmålsrättegång om vapeninnehav.
Eller som när mangateckningarna som Simon Lundström hade i sin dator behandlas som ett brottmål.
När till och med polisen som utreder barnpornografibrott anser att rättegången mot mangaexperten snarare försämrar än underlättar utredningen av verkliga barnporrbrott, förstår man att något gick fel när lagen stiftades.
Högsta domstolen har just nu möjlighet att ställa saken till rätta, hoppas de tar den chansen.
 

X X X


Föraktar vi varandra inom kåren? Frågan kom upp efter en tweet om Johan T Lindwall. Någon kallade hans journalistik för pinsam, det retweetades och det väckte debatt.
För mig är pinsam journalistik dålig journalistik, illa påläst eller illa utförd. Det hänger inte ihop med vilket område man bevakar.
Om vi ägnar oss åt att förakta varandra, så kommer föraktet från andra självklart också att växa. Journalistföraktet är påtagligt, och vi kan bara möta det genom att göra vårt jobb ännu bättre, oavsett bevakningsområde, eller arbetsuppgifter.

När Yrkesetiska nämnden, YEN, för en tynande tillvaro, är det kanske dags för oss själva att upplysa våra läsare/tittare/lyssnare om att den finns. Vårt yrke är viktigt, ska vara viktigt och behandlas som viktigt. Det betyder inte att vi kan göra vad som helst – tvärtom, det betyder att vi måste ta ansvar för det vi gör och tänka på hur vi gör det.
Jag får ibland höra berättelser om hur journalister betett sig illa mot enstaka personer. Varje gång säger jag: Anmäl till YEN. Det är få som hörsammar uppmaningen, men jag tror att bara det faktum att det går, att vi har en Yrkesetisk nämnd som tittar på vårt arbetssätt, kan vara en hjälp i att minska föraktet mot vår kår.
Om den aldrig används, kommer argumentet för att den finns att tunnas ut. Det borde vara lika självklart att anmäla till YEN som till PON. Det skulle vi alla tjäna på.
 

Kommentarer

Det finns 4 kommentar på sidan.


Kommentera
Inlagt av Andreas Breemer fre, 2012-06-01 22:45

"Det finns grupper i Sverige som anser sig själva vara tystade. Men bara det att denna uppfattning uttrycks i offentligheten bevisar att yttrandefriheten fungerar ganska väl."
Vilken offentlighet åsyftar du med detta påstående? Jag har under mina över 40 år inom tidningsvärldens råmärken sett hur den gruppen allt mer glidit undan in i en alternativ sfär som kallas internet.I mediasfären råder en mer eller mindre kompakt tystnad när det gäller "avvikande" debatter kring känsliga ämnen.
De få journalister som försöker yttra sig ens i periferin behandlas som pestsmittade.Så din yttrandefrihets gest verkar för mig lite tokig.

Inlagt av Anders Johansson lör, 2012-06-02 17:52

Helt rätt att försvara tryckfriheten! Men håll rågången mot vanliga brott bred och tydlig. Annars finns det nog en risk att man gör yttrandefriheten en björntjänst. Expressens vapenköp har inte med TF eller YGL att göra. Tidningens medarbetare fälldes för ett helt vanligt brott och enligt helt vanlig lag. Det får man nog som publicist acceptera.

Gör man inte det infinner sig raskt flera besvärliga följdfrågor: Vilka ytterligare brott bör en journalist få begå i tjänsten: Smuggling? Fortkörning? Stöld? villanbrott? MIsshandel? eller kanske lite underättelseverksamhet för främmande makt? Dessa gärningar skulle i likhet med vapenköpet också kunna fungera som underlag till artiklar som visar hur lätt det är att få in sprit eller droger i landet, tokköra vid förskolor, spöa upp någon utanför krogen etc.

Dessutom, vem ska avgöra om lagbrottet är motiverat? Snacka om gråzon!

PS. Mitt tips: De frikänns i högre instans.

Inlagt av castoropollux ons, 2012-06-06 16:14

Att en domstol kan döma reportrar för vapeninnehav enär de som just reportrar publicerat sina erfarenheter om de tvivelaktiga förhållanden som numera råder i samhället kunde ha hänt i vilket slutet land som helst. Endast sådana är känsliga för kritik som rör medborgarnas trygghet och säkerhet. Effektiviseringen av polisen, ett vackert uttryck och en politisk inriktning, som bara berett marken för privata intressen av såväl kriminell som vinstgivande karaktär ska ju avslöjas som illvillig. Sett till samhällets hela spektrum och kontext har vi ju fått en poliskår som varken har tid med brott eller kan utreda brott, vare sig de är mindre eller grövre. I detta avslöjande sken ska ingen försöka skapa en opinion som skulle ifrågasätta det vansinniga politiska beslutet att flytta resurserna utanför samhällsbyggets trygga ramar....eller visa hur lätt det är att komma över vapen. Visst är otryggheten lönsam för dem som säljer trygghet(?) men vill vi betala priset för ett sådant samhälle? För billigare blir det väl inte i personlig otrygghet räknat och betydligt dyrare om man ska kompensera otryggheten med lämpliga metoder. Misstagen och nonchalansen i grövre brottsutredningar visar väl på alldeles för stora systemfel för att utvecklingen ska anses som missriktad. Uppenbarligen har sponsorerna fått som de vill....

Inlagt av Kallan lör, 2012-06-09 13:17

Som tidigare sagts, men måste tydligen sägas igen: Expressens vapenhandel är inte en fråga om tryckfrihet. Ingen har censurerats, förhandsgranskats, dömts för eller ens kritiserats för själva innehållet i artikeln. Det som har kritiserats är den olagliga vapenhandeln och anstiftan därav. "För mig är pinsam journalistik dålig journalistik, illa påläst eller illa utförd. Det hänger inte ihop med vilket område man bevakar." skriver du, Helena. Tots att du själv medger att din kunskap om juridik är lekmannamässig och trots att flera som har kommenterat dina ledare har påpekat just denna brist på kunskap så fortsätter du ändå att driva agendan om frikort för journalister: Brottsamnesti och åtalsunderlåtelse när de begår brott i tjänsten. Tryckfrihetsförordningen 1 kap 1§ säger att "Envar äga rätt att anskaffa uppgifter i vad ämne som helst för att offentliggöra dem", men det står inte att man får göra det med vilka medel som helst eller genom att bryta andra lagar.

Gång på gång på gång på gång har jag begärt att du ska redovisa var i tryckfrihetsförordningen du hittar detta gäckande journalistikryphål som ska fria Expressens lakejer. Du har svarat "Jag vet inte". Som om det inte vore relevant. Som om journalister bara står över svensk lag helt enkelt. "Lämna oss ifred! Det är hårda tider med nedskärningar å grejer."

Försök inte blanda bort korten och jämföra vapenhandeln med innehavet av mangateckningarna! Det förekommer knappt någon debatt alls om vapenlagens varande medan den lag som mangaexperten dömts enligt har ådragit sig mycket skarp kritik, inte minst av tryckfrihetsexperten Nils Funcke som säger att den lagen "gör våld på den grundläggande regeln om förbud mot censur och förhandsgranskning av skrifter och bilder" och att ett "gungfly av rättsosäkerhet har öppnat sig genom utformningen av lagen".

 

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Grodor

Fler grodor

Journalisten TV

Journalisten på Youtube

Redaktionsbloggen

mer

Senaste numret

Prenumerera

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies