Bedrövligt av Vision
Sveriges kommunaltjänstemäns fackförbund Vision vill inte längre att deras medlemmar ska få en självständig tidning. Ordföranden Annika Strandhäll har därmed slagit in på en mycket vansklig väg.
Förbundet har beslutat att tidningen Vision hädanefter ska ligga under kommunikationsavdelningen.
Det spelar ingen som helst roll för förbundet att den tidning som i dag ges ut är väldigt uppskattad av sina läsare, kommunaltjänstemännen.
Den enda slutsats man kan dra är tyvärr att fackförbundet inte vill bli granskad och ifrågasatt. Det vill att förbundet ska ”tala med en röst”.
Vision har gjort sig känd som en tidning på läsarnas, medlemmarnas sida. Den har varit relevant och omtyckt.
I stället för journalistik, ska det nu bli kommunikation. I stället för en tidning fylld med relevant, intressant och viktig journalistik, ska det bli propaganda.
Det är sorgligt.
För två år sedan skrev tidningen om den fest fackförbundet hade, som hade kostat 4 miljoner kronor. Det blev en skandal i Expressen och på tidningen Visions webbsida kanaliserades en del av den ilska som medlemmarna kände. De fick i kommentarsfält beskriva sin ilska och redaktionen skrev kritiska artiklar. Är det detta som nu slår tillbaka?
Då var ordföranden Annika Strandhäll hårt ansatt. Är det hon som nu vill ta kontroll över all kommunkation?
Vision visar med sitt beslut en total tondövhet inför de utmaningar fackföreningsrörelsen står inför. För att Vision och andra förbund ska vara trovärdiga måste de vara öppna och transparanta. En del av det innebär att tillåta granskningar och journalistik. En del av det genom de egna tidningarna.
Visions beslut är ett slag mot självständig journalistik, men ett alldeles särskilt hårt slag mot kommunaltjänstemännen, som nu inte längre kommer att få veta vad som sker i deras förbund, förutom i tillrättalagda skrifter. Annika Strandhälls väg är mycket vansklig.
Särskilt ironiskt är det att fackförbundet Vision ute i kommunerna arbetar hårt för öppenhet och meddelarfrihet. Hur får förbundet det att gå ihop med en strypning av journalistiken på sin egen bakgård.
Läs reaktionerna på beslutet här.
Här kan du läsa vad Aftonbladets Daniel Swedin tycker om beslutet och vad Publikts Alexander Armiento anser. Helle Klein på Dagens Arbete skriver här.
Kommunalarbetarens Liv Beckström skriver om beslutet här.
