Dags för kvalitet
Det senaste året har 650 miljoner kronor i annonsintäkter försvunnit från nyhetsmedier i Sverige. Det visar Institutet för mediestudiers genomgång. Annonstappet är mer än 100 miljoner kronor mer än vad presstödet ger på ett år.
Alla medier brottas med detta faktum. Länge trodde man att annonsintäkterna skulle följa med medierna in på den digitala arenan. Så blev det inte. I stället är det Google och Facebook som dammsugit i princip rent på annonsmarknaden på nätet.
Det är två globala företag som inte tar något som helst ansvar för samhällsbygget – de betalar inte ens skatt.
I dag sätter medierna i stället sitt hopp till läsarintäkter, prenumerationer på papper, abonnemang på kanaler, digitala inlogg, prenumerationer, nyhetsbrev.
Det paradoxala är att det kan leda till bättre journalistik åtminstone på lite längre sikt.
Jakten på annonser på nätet har stundtals lett till en klickjakt, där artikeln med mest klick har kunnat generera åtminstone några inkomster. Kvalitativ journalistik har fått stå tillbaka för sensationer.
Men när den trogna läsaren, tittaren, lyssnaren står i centrum är det kvalitet som blir viktigast. Hellre 10 000 trogna betalande läsare än en klickraket.
Vissa medier kommer fortsätta jaga räckvidd och en viss typ av händelsenyheter kommer förmodligen fortsätta vara gratis. Vilket ur ett demokratiskt perspektiv förstås är bra.
Mediernas kris har egentligen aldrig handlat om att konsumenterna tappat intresset utan att annonsörerna gjort det. Ändå kommer det inte att bli en smärtfri resa att få publiken att betala för något som varit gratis så länge, men det är långsiktigt den bästa vägen för många mediehus.
***
Att det i Sverige finns många kommuner som inte har någon bevakning har uppmärksammats flera gånger av Journalisten. Detta har nu undersökts på nytt av Institutet för mediestudier som visar att var åttonde kommun, 35 stycken, står utan kontinuerlig bevakning. När Journalisten undersökte samma sak 2009 var antalet obevakade kommuner 24.
Förhoppningarna som knutits till Medieutredningens rapport har varit högt ställda och överdrivna. De flesta lösningar måste hittas utanför den statliga sfären.
Men ett nytt presstöd kan göra mycket för den lokala journalistiken. Rätt fördelat kan pengarna skapa incitament för medier att öka den lokala närvaron och ge mindre nättidningar möjlighet att överleva. Därmed skulle fler kommuner bevakas och demokratin fördjupas.
Just detta är också Medieutredningens fokus. Den levererar det den lovat om presstödet: Ett teknikneutralt presstöd, nu döpt till mediestöd, där såväl nättidningar som gratistidningar ska kunna få stödet. Å andra sidan blir kraven något högre än tidigare, och stödet ska inte längre beräknas på upplaga utan på kostnader. Dessutom kräver utredningen extra pengar till systemet med 165 miljoner kronor. Dessutom ska det kunna ges särskilt stöd för bevakning av underbevakade kommuner.
Den mest udda idén är dock den om ett fjärde public service-bolag, som ska bekostas av de övriga tre public servicebolagen. Det nya bolaget ska fungera som något slags produktionsbolag för lokal journalistik. Tja, kanske skulle det kunna vara bra, men förslaget väcker många frågor. Hur ska man göra för att det blir en hjälp och inte en "stjälp" för de lokala medier som redan finns? Och hur ska UR, SVT och SR kunna spara 800 miljoner kronor för detta? Räcker verkligen en hopslagning för att frigöra så mycket pengar.?
Medieutredningen har haft medborgarna i fokus, vilket märks och är bra. Men nu när det konkreta förslaget finns, så kommer branschen att nagelfara det. Efter att ha sett de reaktioner som redan kommit, så undrar jag hur mycket av det nya mediestödet som kommer att kunna bli verklighet.
Själv undrar jag över hur utredningen tänkt sig att stödet ska vara kopplat till innehållet i medierna. En av fördelarna med det nuvarande är just att staten inte lägger sig i innehållet, så länge det är lagligt. Ett generellt stöd garanterar bättre en vid yttrandefrihet.
En automatisk koppling till att ha ansvarig utgivare känns oproblematiskt. Men att allmänna nyhetsmedier ska få stöd om de ”präglas av principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet” lämnar öppet för innehållstolkningar.
Och även om syftet är att den nya branschsammansatta nämnden är att besluten om mediestöd ska fattas längre från staten, så undrar jag om det är vad som kommer att ske. När man kopplar detta med innehållskravet så blir det tveksamt. I värsta fall blir det branschfolk som sitter och bedömer om konkurrenterna ska få stöd eller inte baserat på innehållsdiskussioner.
Medieutredningen är på plats, nu följer diskussioner och så småningom ett nytt mediestöd. Men innan dess kan man kanske förvänta sig både att reklamskatten är borta och att man rättat till den höga momssatsen för medier på nätet. Det skulle förmodligen göra ännu mer för mediebranschens ekonomi.
En god idé finns också kvar från delbetänkandet i våras, nämligen att arbeta fram ett gemensamt medieetiskt system med såväl public service som de kommersiella mediehusen. Det vore en god sak för medborgarna.
***
Turkiets president Recep Erdogan hotar stämma två journalister, Kurdo Baksi och Murat Kuseyri, i Sverige för att de skrivit en debattartikel i en svensk tidning. Det finns ingen gräns för hur denna maktfullkomliga regent försöker tvinga alla att dansa efter hans pipa. Han fortsätter fängsla journalister och oppositionsföreträdare i sitt eget land. Vi måste öka våra ansträngningar och protestera mot Turkiets brott mot de mänskliga rättigheterna.
STICK
STOCKHOLMSFIXERING
Ingen nominering för Sveriges Radio och ingen nominering för någon liten tidningsredaktion. Knappt någon nominering utanför Stockholm. Modiga Anna Gullberg, ansvarig utgivare för Gefle Dagblad är nominerad som Årets röst, för att hon har stått emot hot i ett kontroversiellt ämne. Det är en väl värd nominering. Men själva jobbet är inte nominerat, det är synd. I stället är det idel stora storstadsredaktioner och deras journalistik som nominerats. Alla är förstås väl värda sin nominering. Men ändå. Något saknas i Stora journalistpriset.
SKOTT I FOTEN
Syftet var förstås vällovligt, men när SVTs redaktion för Sant eller falskt skickade ut en enkät till SVT-anställda om deras partisympatier var det inte så vältänkt. Enkäten skulle granska påståendet om att Sveriges Television är vänstervridet. Det är osmakligt och direkt olämpligt att någon inom det egna företaget vill veta hur man röstar. Dessutom är frågan undersökt flera gånger tidigare.
