Debatten måste fortsätta

Men när jag lyssnar på debatten, så förstår jag precis vad det var Sofia Mirjamsdotter reagerade på, det som fick henne att ta mikrofonen och reagera mot det hon upplevde som mobbning och gubbslemmigt.

Det är visserligen sant att debatten inte låter så aggressiv, det finns inget uppenbart hotfullt eller nedsättande i argumentationen. Men det finns tre män som tar otroligt mycket plats och en kvinna som blir påhoppad och inte får lika mycket plats.
Man reagerar kanske inte ens på det. Men det finns något sorgligt i både debatten och efterspelet.
Janne Josefsson, Robert Aschberg och till viss del Täppas Fogelberg (som inte tar lika mycket plats) gör bara det de brukar. De debatterar, avbryter, säger sin mening. Precis som vi är vana att höra dem och and­ra vana debattörer.
Maria Sveland kommer in i debatten ibland och blir avbruten, men tar sällan egna initiativ för att komma in. Britt-Marie Mattsson tar för sig mer, men resultatet blir ändå gapigt och grabbigt.  Så som debatter ofta blir när debattörer vill höras och synas.
Maria Svelands reaktion på debattklimatet är att inte vilja debattera alls i forum som SVT Debatt och hon gillar inte SRs Ring P1. Och hon vill inte heller debattera med vem som helst. Hon har till och med uppmanat sina meningsfränder att våga vägra ta debatten.

På ett mänskligt plan kan jag förstå inställningen. Alla behöver inte ta debatten med alla överallt. Det är jobbigt och tärande och väcker mycket känslor och säkert både hot och hat.
Men att gå därifrån till att uppmana and­ra att inte göra det, är provocerande. Det finns en risk att jag hade blivit lika provocerad och arg som Janne Josefsson om jag varit på plats under debatten i Göteborg.
Att inte ta debatten är att kapitulera. För mig betyder det att man inte längre tror på varför vi har yttrandefrihet och demokrati. Att argumentera, att försöka få den med motsatt åsikt att förstå och kanske till och med byta åsikt är helt nödvändigt för att en demokrati ska leva.

Annons

Åsikter behöver brytas och prövas. Om var och en bara pratar med sina meningsfränder och gräver ner sig i sina skyttegravar, så gynnar det ingen. Samhällsutvecklingen kräver att vi pratar och diskuterar med varandra.
När Maria Sveland, som ser sig själv som provokatör, inte vill vara med i livliga debatter i TV eller radio säger det något ganska sorgligt om det debattklimat vi har.
Om hon inte vill vara där, vem ska då vilja? Vilka röster kommer att höras i stället? För att undvika skyttegravar måste vi fundera på vilka vi bjuder in till debatt.

Vi pratar om hat och hot på nätet, vi pratar om kvinnoförakt och hat mot kvinnor. Det är tungt. Men hur mycket har vi inte förlorat om kvinnor inte är där dessa frågor diskuteras och förs?
Som sagt, alla behöver inte debattera med alla överallt. Men någon måste debattera feminism även i Debatt och någon måste även finnas i Ring P1.

Vi måste helt enkelt fortsätta debattera, fortsätta vilja övertyga. Och vi måste se till att vi får ett debattklimat där alla känner sig respekterade – inte bara den som hörs mest.
Därmed är det inte säkert att just den som hörs mest är den som vinner debatten, men det är en helt annan fråga.

LEDARSTICK

ÖKAT STÖD
Engagemanget mot fotoförbudslagen ökar. Senast med två advokater som skrev en bra debattartikel i Dagens Nyheter den 25 mars.
Men var finns politikerna som ska stå upp för yttrandefriheten? Det är dags att reagera nu och stoppa lagförslaget.

LÄMNAR ETIKEN
Tre tidningsjättar i England hotar med att helt stå utanför det pressetiska systemet, i den form som föreslagits efter Levesonutredningen. Det vore en verkligt olycklig utveckling om det inte går att hitta en gemensam linje för att säkra etiken i landets medier, både för medierna själva och för medborgarna.