Etiken hjälper oss

Polisen vädjar till medierna om återhållsamhet, men medierna och polisen har olika roller. Där polisen vill utreda i fred, vill medierna berätta mer. Att inte berätta om det som alla pratar om och funderar över går emot mediernas själva grundfunktion i samhället.

Samtidigt drivs bevakningen också av kommersiella motiv. Och på plats finns en klassisk tävlan mellan reportrarna på fältet om att få de mest känsloladdade intervjuerna.

Polisen anklagar på en presskonferens journalister för att ha försökt kontakta mordoffrets anhöriga, det påstås att de ska ha gått in på deras tomt.

Det får massor av människor att reagera på sociala medier. Ett inslag i twitterstormen har varit reaktioner från det hörn i den allmänna debatten som kritiserar invandringen och tycker att journalister är ett pack.

Reaktionerna har tagit sig rent otäcka former. Direkt efter polisens uttalande twittrades till exmepel en bild på en tröja ut med texten: ”Rope. Tree. Journalist. Some assembly required.” Man uppmanar till lynchning av journalister.

Vad som faktiskt har hänt, vet vi inte i skrivande stund.  Kvällstidningarnas chefer Thomas Mattsson och Jan Helin hävdar i en extrapodd bestämt att det inte varit någon av deras utsända, och de har förgäves försökt få fram från polisen vilken journalist det var.

Inte minst med tanke på den storm som piskats upp är det viktigt att det reds ut, och att polisen förklarar tydligare vad som hänt.

Risken är stor att hela kåren annars dras över en kam. Har någon gått in i trädgården hos de anhöriga kan det vara ofredande eller hemfridsbrott, har de tagit ovälkommen kontakt kan det vara i strid med yrkesetiken.

Diskussionen visar hur viktig yrkesetiken är, det vill säga ansvarskänsla och hänsyn hos journalister som bevakar svåra olyckor och brott.

Arbetsgivarorganisationen Utgivarna har signalerat att de står över våra gemensamma yrkesetiska regler, men det är just när avskyvärda saker som ett mord på en ung kvinna inträffar, som betydelsen av etiken blir som tydligast.

Då måste man kunna vara säker på att en arbetsgivare inte ska kunna locka eller tvinga en enskild journalist att passera de yrkesetiska gränserna. Då ska vi veta exakt vad som gäller för såväl chefer som de på fältet.

Att journalister håller sig till de yrkesetiska reglerna är otroligt viktigt, lika viktigt är att att utgivarna tar det på allvar. Annars kommer opinionen mot journalisters arbete att förstärkas och spädas på. I längden kan det leda till att vi i stället får lagar kring vad journalister får och inte får göra.

                                                       ***

Medierna har ett särskilt grundlagsskydd och en del får ekonomiskt stöd av staten för att det vi gör är viktigt för demokratin. Ett demokratiskt land behöver upplysta medborgare och granskande journalistik.

Men vad händer när medierna slirar, när stora företag kan gå in och styra rapporteringen? När SvDs granskande reporter sätter sig i en sponsrad bil på väg till sin intervju, eller när Aftonbladet säljer en reporter i Silicon Valley till en stor internetaktör, är det ett gemensamt problem för alla i branschen. För vi ser ju med egna ögon vad det handlar om. Det pågår en utförsäljning av journalistikens trovärdighet.

Att företag kan köpa reportrar känner vi igen från fattiga länder där demokratin är svag och korruptionen utbredd. Vi är inte där ännu, men är det verkligen dit SvD och Aftonbladet vill gå? Är det verkligen det som är mediernas framtid?

Jag tror verkligen inte det och jag hoppas att detta bara kommer att bli en plump i protokollet, när historien om strukturomvandlingen ska skrivas.

 

STICK

FOLK VILL VISST BETALA FÖR JOURNALISTIK

Finns det några alternativ för mediehusen att tjäna pengar utan att sälja sin trovärdighet? Ja. Man kan börja med att titta på Holland. Analysbrevet Vassa Eggen berättar att de 18 största dagstidningarna i Holland gått in i projektet Blendle som fungerar som ett digitalt klippkort. Tidningarna får 70 procent av intäkterna och Blendle 30 procent. I Tyskland har man startat en stiftelse för att försäkra sig om att det även i framtiden kommer att finnas god journalistik.

Och vi ska inte glömma att crowdfundingprojektet Blank Spot Project nyligen fick in en miljon kronor för att bedriva utrikesjournalistik. Det finns betalningsvilja och en möjlighet att hitta andra vägar för en fungerande kvalitetsjournalistik.

 

Replik:

Lämna yrkesetiken utanför

det medieetiska systemet

 

Yrkesetiken är viktig och det är bra att Helena Giertta belyser den (ledaren Journalisten nr 8). Men på ett par punkter vill jag invända.

Helena skriver att ”Arbetsgivarorganisationen Utgivarna har signalerat att de står över våra gemensamma yrkesetiska regler…”

För det första: Utgivarna är ingen arbetsgivarorganisation, utan en utgivarorganisation. Arbetsgivarfrågorna hanteras av andra, till exempel Medieföretagen.

Så till den viktiga sakfrågan: Utgivarna tar verkligen inte lätt på yrkesetiken. Frågan är ständigt närvarande för alla seriösa utgivare. Ingen har, vad jag vet, signalerat att hen står över yrkesetiken.

I Utgivarnas medieetiska arbetsgrupp har frågan om yrkesetiken diskuterats ingående. Och vi har kommit fram till att yrkesetiken svårligen kan rymmas inom ett nytt medieetiskt system, där alla publiceringar – oavsett om de skett i tidningar, tidskrifter, radio, tv eller på nätet – ska bedömas inom i stort sett samma regelverk.

Frågan om yrkesetiken är betydligt mer komplex än vad en del vill göra gällande. Ett exempel: Anmälaren A hävdar att reportern X trängt sig in i A:s trädgård och att fotografen Y fotograferat in genom A:s sovrumsfönster. X och Y nekar till anklagelserna.

Vad ska Pressombudsmannen – eller den framtida Medieombudsmannen – göra? Inleda en ”förundersökning”, förhöra vittnen, korsförhöra de inblandade och så småningom arrangera en domstolsprocess? De flesta inser nog det omöjliga i uppgiften.

Det som publicerats finns svart på vitt eller i ljud och bild och kan därför bedömas av en medieombudsman och av en medieetisk nämnd. Det som föregått publiceringen – arbetsmetoderna, yrkesetiken – är mycket svårare att reda ut, då ord ofta står emot ord.

Lämna därför yrkesetiken där den hör hemma, på redaktionerna, bland seriösa utgivare och omdömesgilla journalister.

HANS LARSSON

Sveriges Tidskrifters representant i Utgivarnas medieetiska arbetsgrupp

 

Läs också Helena Gierttas svar här