Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Helena Giertta
Chefredaktör

Hat – en arbetsmiljöfråga

Hatet på nätet är en arbetsmiljöfråga när det är i jobbet du blir utsatt. Oavsett om det riktas mot dig som journalist, eller kvinna eller som invandrare. Ändå får de flesta ta emot sitt hat ensamma och ta itu med känslorna som följer på eget sätt.

Vi skrev om journalisthatet i förra numret. Radioprogrammet Medierna berättade om kvinnohatet i helgen och hatet mot det icke­svenska är väl känt. Ändå har vi ingen bra gemensam strategi för att hantera det vi möter. Alla gör så gott de kan.
Chefredaktören på Feministiskt perspektiv Anna-Klara Bratt berättade i programmet att på deras redaktion öppnar de förmodade hatmejl tillsammans.
Det låter som ett bra sätt, att man slipper vara ensam och ta skiten.
Feministiskt perspektiv hade också undersökt hur många personer det egentligen var som låg bakom de hundratals aggressiva kommentarerna och mejlen. Det visade sig att de var mellan tio och max tjugo personer.
Kanske är det inte så förfärligt många som hatar journalister eller invandrare heller. Men varje kommentar eller hatmejl bränner förstås ändå.

Förra veckan uppmärksammades Press­­frihetens dag – litegrann. Det flödade inte direkt av aktiviteter kring dagen, eller av inslag och artiklar.
Det kan bero på att vi tar pressfriheten för given i Sverige.
Men hotet mot journalister och den fria pressen kommer allt närmare även våra gränser. Inskränkningarna finns i europeiska Ungern och Turkiet och svenska journalister sitter fängslade för att de utfört sitt arbete i flera länder.
Men även näthatet är ett hot mot pressfriheten. Varje gång vi väljer att avstå att göra viss journalistik för att slippa följderna så har hatarna vunnit.
Att ta fram en bra arbetsmiljöpolicy kring hur vi hanterar hat och föraktfulla kommentarer, känns som ett enkelt sätt att motverka den utvecklingen.

x x x

41 procent av journalisterna i Sverige sympatiserar mest med Miljöpartiet. Nyheten slog nästan ner som en bomb under valborgsmässohelgen.
Hur påverkar det valbevakningen, hur påverkar det förtroende för journalister, vilka har egentligen svarat på enkäten?
Frågorna var många. Professor Kent Asp som gjort undersökningen gav en del svar. Det viktigaste, och det som kanske kom fram allra minst, är att det inte påverkar journalistiken. I valet mellan yrkesrollen och partisympatier väljer journalister yrket. Vilket vi alla vet.
Men han svävade på målet när det gällde Miljöpartiet.  Där menade han att partiet gynnats av en välvillig inställning från journalisterna under de senaste 30 åren.
På vilket sätt kändes inte riktigt tydligt.
Det handlar om rapporteringen i sin helhet. Enligt Kent Asp har Miljöpartiet fått en gräddfil av medierna och undgått granskning.
Jag har svårt att se hur det kan ha gått till. Under 30 år har bevakningen av Miljöpartiet inte sett likadan ut och det har inte heller journalisternas sympatier.  
Däremot är det uppenbart att de stora regeringsbärande partierna Socialdemokraterna och Moderaterna har fått en hårdare granskning.  Vilket väl är precis som det ska vara.

X X X

I min förra ledare var jag otydlig när det gällde de terrormisstänkta i Danmark. De står inför rätta och är förstås inte skyldiga förrän de har dömts.  
 

LEDARSTICK

S och meddelarskyddet

S-ledaren Stefan Löfven tog upp offentlighetsprincipen och meddelarskyddet i sin första partiledardebatt den 6 maj i SVT. Tidigare har frågan om urholkningen som skett när privata företag tagit över myndighetsutövning mest debatterats i me­diebranschen. Det här lyfter frågan. Kanske kan det till och med leda till en lösning. Självklart ska personer i offentligt finansierade verksamheter omfattas av samma rätt att signalera om myndighetsmissbruk. Och självklart ska allmänheten ha insyn även i privat driven myndighetsutövning.

Fler avsnitt