Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Helena Giertta
Chefredaktör

Mittmedia blir Maktmedia

I förra veckan tänkte jag: Nu går väl Mittmedia ändå för långt. Att ta bort en tredjedel av de redaktionellt anställda är ju rena slakten. Läs artikeln. Och denna gång drabbade det rakt i hjärtat, nämligen i form av att lokalredaktioner läggs ner.  Men så backade ledningen och menade att de inte riktigt menat vad de sa. Läs artikeln. Okej. Vi får väl se, tänkte jag då.

Och så på tisdagen kom den verkliga mediebomben. Mittmedia vill gå ihop med Schibsted, bara några veckor efter det att affären med Stampen gått i lås och Mittmedia tagit över majoritetsägandet av de tio Promediatidningarna.

18 tidningar, blev 28 som nu kan bli 29 tidningar.

Affärsmässigheten ser ut att vara sund. Mittmedia får del av Schibsteds digitala muskler och ekonomiska styrka. Tillsammans kan de kanske skapa en gemensam plattform för att locka tillbaka annonsörerna som dragit till de globala jättarna. Den gemensamma digitala framtiden kan också tala för nya afffärsmodeller för prenumerationer eller andra läsarintäkter.

Publicistiskt och journalistiskt ser jag många faror.

När mycket mediemakt koncentreras blir rösterna och infallsvinklarna färre och det demokratiska samtalet tunnare. För inte så många år sedan pratades det på allvar om mediekoncentrationen i Sverige, då syftade man mest på Bonniers och kanske Stampen och Schibsted. Nu är allt på en hel annan nivå än vad man då kunde tänka sig.

Schibsted ska äga 30 procent av koncernen och Eskilstuna-Kuriren äger 45 procent av Promedia, men i huvudsak är det Mittmediakoncernen som lägger under sig denna gigantiska mängd tidningar. Inte sedan A-pressens dagar har så många tidningar varit samlade under samma hatt.

Jag känner mig orolig för vad denna mediekoloss kommer att betyda. Det är inte säkert att det blir sämre, men jag vågar inte heller lita på att det blir bra. Mittmedia har inte övertygat vare sig mig eller sina läsare om att de är trovärdiga när de pratar om att satsa på lokal journalistik. Nedskärningarna på lokalredaktioner är ett bevis för varför man inte kan lita på dem i denna fråga.

Kanske tror koncernen att robotjournalistik kan ersätta den mänskliga närvaron, men jag är helt säker på att det är fel. En del propagerar istället för att lokal journalistik minsann kan utföras på distans. Ja, det är självklart att den kan, men det betyder inte att man borde göra så. Journalistik, framförallt på lokal nivå, handlar om att skapa förtroende. Det är så de viktiga tipsen och avslöjanden skapas. De boende på orten, läsarna, tittarna, kunderna, behöver lära känna sin reporter, fotograf, sin redaktion, vem de ska vända sig till. Sådant kan man inte lösa "på distans".

Jag befarar att Mittmedia kommer att lägga ner sina papperstidningar på löpande band de närmaste åren. Antalet journalister på redaktionerna kommer att bli färre när redaktionerna blir helt digitala och samgåendet ska betalas. Mittmedia har redan skurit hårt på den redaktionella personalen. Sedan 2012 har det kommit två omfattande besparingspaket.

Tidningarna har redan urholkats och urholkas allt mer, samtidigt som de blivit mindre lokala. Det hela är ett vågspel som ingen vet var det kommer att sluta.

Inom Promediasfären håller många redaktioner andan just nu för att se vad Mittmedias ägande kommer att betyda för dem. För dessa tidningar kan samgåendet med Schibsted kanske ge lite respit.

SvDs digitala resa har delvis sett annorlunda ut, även om nedskärningarna även där har varit omfattande. SvD verkar bry sig om sina läsare, oavsett plattform. En inställning som inte verkar ha funnits hos Mittmedias högsta ledning.

Spekulationerna är redan igång om att sammanslagningen är ett sätt för Schibsted att bli av med Svenska Dagbladet. Det är möjligt. Schibsted har som medieägare varit ovanligt långsiktiga och tålmodiga när det gäller SvD, som fick gå med underskott under många, många år. Nu har de svarta siffror, så kanske spekulanterna har rätt: det passar bra att göra sig av med tidningen nu. 

Schibsteds inflytande över mediemarknaden i Sverige både krymper och växer med affären. När det gäller digital journalistik kommer Aftonbladet förmodligen fortsätta vara dominerande ännu ett tag. Aftonbladet ser i alla fall på ytan ut som en produkt som skulle kunna passa in i Schibsteds profil av digitala tjänster. Koncernens köp av Hemnet och försäljningen av aktierna i Metro, skulle kunna tjäna som bevis för det.

Samgåendet skulle också kunna vara ett offensivt drag av Schibsted, som i så fall planerar att ta över en större del av den svenska mediemarknaden. Vad som i så fall skulle hända vet vi inte ännu, men vi bör fortsätta vara uppmärksamma så att de publicistiska värdena inte försvinner.

Fotnot: A-pressen ägde som mest 29 tidningar, mest andratidningar på små och medelstora orter. När koncernen gick i konkurs 1992 drabbades 1400 anställda. (Källa Wikipedia)

Fler avsnitt
Fler videos