Nytt fokus efter Caesar

Det väcker frågan om varför man väljer att vara anonym på en blogg eller i ett kommentarsfält.
Själva påstår de anonyma rösterna att det beror på att det de säger är förbjudet att säga i Sverige. ”PK-eliten och de goda” påstås förhindra deras yttrandefrihet. 

För mig är det uppenbart att de anonyma hatarna är anonyma för att de vill säga oerhörda saker, utan att behöva stå till svars eller argumentera. De vill helt oemotsagda kunna påstå vad som helst.  
Vi har ett samhälle med vidsträckt yttrandefrihet. Med vissa undantag är det lagligt att säga nästan vad som helst i offentligheten. Därför finns det oftast ingen anledning att vara anonym, om du inte skäms för det du säger. 
Anonymiteten finns skyddad i lag, när det gäller meddelarfrihet och källskydd. Det är förstås enastående att folk som till exempel vill berätta om oegentligheter under anonymitetens skydd kan göra det. Men för övrigt är det meningen att vi ska kunna stå för det vi säger. Men kanske är det så, att dessa hatare innerst inne vet att det de säger inte är riktigt okej ur ett mänskligt perspektiv. 
När hatet gått så djupt in i en människa att hen sätter ordet goda inom citationstecken så är det riktigt illa. Människor som vill vara goda, till exempel hjälpa flyktingar, hånas i denna digitala nationalistiska mediebubbla. 

Men faktum är att det känns som om något hände efter ”Julia Caesars” uthängning av reportrarna Annika Hamrud och Niklas Orrenius. Alla som av rädsla för anonyma hat och hot tvekat att ta till orda, gjorde det plötsligt. Medmänskligheten visade sig starkare. 
Och när det dagen efter var bilden på den drunknade flyktingpojken Alan som dominerade tidningssidor och sajter över hela världen, så skedde något även i flyktingdebatten. 
Vi började prata om hur vi kan hjälpa flyktingar i stället för om hur vi kan skydda oss mot dem. Den ena mediekampanjen efter den andra samlar människor som vill göra något. Den ångest många känner inför flyktingkatastrofen kanaliseras. Medmänsklighet ersätter hat och rädsla. 
Det allt mer fastfrusna debattklimatet verkar tina upp. Visst finns hoten och hatet kvar, förstås, men det är som att vi bestämt oss för att inte fokusera på det längre. 
Det hat som sköljt över mig efter min ledare om Julia Caesar är lättare att bära nu. 
 

Annons

 x x x

När det gäller debattklimatet finns det också skäl för självrannsakan. Hur mycket har vi själva bidragit till det uppskruvade tonläget? Hur lätt är det inte att spetsa sina ord, för att väcka lite större uppmärksamhet? 
Kanske har jakten på gillanden, retweeter och favoritskap kommit till vägs ände. Låt oss hoppas att vi tillsammans kan höja debattnivån igen.

LEDARSTICK

SKA ALLA VERKLIGEN GÖRA ALLT?

13 redaktionella tjänster på Norrländska Socialdemokraten, NSD, och Norrbottens-Kuriren ska bort. Beslutet innebär att alla anställda fotografer får sluta. Bildlösa ska tidningarna dock inte bli. Reportrar och frilansfotografer ska stå för bildmaterialet. ”Vi kommer även fortsatt att ha bra bildjobb i NSD”, skriver tidningens chefredaktör Kalle Sandhammar betryggande i ett mejl till Journalisten. Ett smakprov på hur det kan se ut finns att beskåda på P4 Norrbottens hemsida. Där har chefredaktören tagit en selfie till radiostationens webbartikel. Någon som behöver en fotograf?