Priser lär oss vara stolta

När Inger Atterstam får Lukas Bonniers stora journalistpris för sitt värv som medicinreporter på Svenska Dagbladet så betyder det att hela sektorn med specialreportrar får glans. I sitt tal berättade Inger Atterstam att hon fick kuppa in sina första artiklar om aids.
Hon har sedan fortsatt att envist skriva om och kritisera det som varit väsentligt inom medicinjournalistiken. Men det hon framhöll mer än något annat är vikten av att redaktionerna behåller sina specialister. ”Inom mitt område är det tydligt. Medicin hör ihop med pengar, och branschen bör granskas, om man då inte har kunskaper så blir det svårare att se igenom bolagens PR-snack.”
Om specialreportrarna får extra uppmärksamhet tack vare priset så vore det en enastående effekt.

Det finns många priser som delas ut i vår kår. Vi gillar det och som de tävlingsmänniskor de flesta av oss är, skapar de också bättre journalistik.
När Journalisten och Språktidningen nu instiftar tre nya priser för det journalistiska språket, så är det med förhoppningen att även det ska trigga till bättre journalistik.
Årets stilist, Årets löp och Årets språkgranskare utses på Språkforum den 13 mars. Innan dess vill vi ha hjälp för att finna värdiga pristagare. Här nominerar du dina kandidater: bratidskrifter.se/sprakforum, eller för Årets stilist och Årets löp: mejla till aretsstilist@journalisten.se och aretslop@journalisten.se.

X X X

Annons

Så bra det blir och så enkelt det verkar när Sverigedemokraterna granskas som vilket parti som helst.
Expressens avslöjande följer de klassiska journalistiska greppen. Ett parti utger sig för att stå för vissa värden, till exempel att inte kalla flickor för hora, motionerar om det i riksdagen och så visar det sig att delar av partiledningen gör något helt annat. Hyckleri och lögner. Det är sådana avslöjanden som fått flera partiföreträdare att tvingas gå, helt korrekt.

Vilken effekt Expressens avslöjande får för stödet till Sverigedemokraterna vet vi inget om, det kan leda till att partiet får fler, eller färre röster. Att som nyhetsreporter förhålla sig konsekvensneutral till det är helt nödvändigt. Annars blir bevakningen ängslig och ryckig. En förkrossande majoritet av landets journalister sympatiserar inte med SD och vill inte gynna dem. Det är förståeligt, men, som alltid måste man kunna lägga sina personliga uppfattningar åt sidan i jobbet.
SD spås av flera bedömare att bli ett problemparti för journalister även inför valet 2014. Det behöver inte bli så. En journalist är på nyhetsplats inte en opinionsbildare. Vi har de professionella verktygen, låt oss använda dem på samma sätt mot SD som vi gör mot alla andra partier och företeelser i samhället.
 

LEDARSTICK

MEMOTO EN BAKMASKIN?

En liten kamera, som automatiskt tar två bilder i minuten, och som kan fästas på ett kavajuppslag. Blir det den som ger juristerna det avgörande argumentet för en integritetsparagraf i YGL och TF, eller fotoförbudslagen? Eller är det kanske bara ytterligare en av dessa onödiga prylar som ingen ens kommer att komma i håg om ett par år.
Memoto kallas kameran och jag är inte den enda som ser farorna. Vem vill bli fotograferad i alla situationer? Som när jag sitter och äter lunch med en kompis och kompisens kavajkamera tar en bild precis när jag suger upp spagettin och stänker tomatsås omkring mig. Eller i kön till toa, eller på dansgolvet.
Kamerans ägare får en exakt bild av vad han/hon gjort under dagen. Kul, men varför? Är inte en av våra främsta egenskaper att just kunna glömma bort det som inte var så viktigt. Med den här kameran som automatiskt tar bilder, måste processen göras om igen och igen. Vilka bilder ska jag publicera och varför?
Nja, folk är nog trots allt smartare än Memotoskaparna tror. Jag gissar att det blir en bakmaskin av kameran och vi slipper nya integritetslagar.
Å andra sidan har de senaste veckorna visat betydelsen av att kunna dokumentera även den mindre smickrande verkligheten.