Sänder kalla kårar

Reportern Berit Önell och tidigare nyhetschefen Anders Kauranen har tagit strid för pressfriheten i Hässleholm, deras civilkurage är beundransvärd. Det tragiska i historien är att det överhuvudtaget behövs.

Bakgrunden till skandalen som SVT Medier avslöjade den 29 april är väl känd vid det här laget. Berit Önell som ägnat sig åt kommungranskning i 14 år får inte längre göra det. Kommunföreträdare gillar inte hennes granskningar. Och de har därför förmått tidningens ordförande Håkan Mattsson att omplacera Berit Önell, enligt henne och Anders Kauranen.

Bara misstanken om att så har skett är förskräckande. Politiker som påverkar vad en lokaltidning ska granska – så kan det väl bara inte vara på en respekterad lokaltidning i Sverige 2014?

Annons

Det är ett personalärende, hävdar chefredaktören Mimmi Karlsson-Bernfalk. Men genom bisatser, antydningar och nedsättande kommentarer misstänkliggör hon i stället de reportage och det arbete Berit Önell gjort. Det är ovärdigt.

Som chefredaktör och ansvarig utgivare ansvarar hon för det som publiceras. Om något varit felaktigt i en artikel så är det bara hennes ansvar – inte den enskilda reporterns. Om en reporter inte kan känna sig trygg med att man har stöd från sin chef, så blir alla granskningar mer ängsliga. Ja, all form av journalistik blir ängsligare om man inte vet att chefredaktören står bakom publiceringarna, utan väljer att hänga ut den enskilda reportern.

Mimmi Karlsson-Bernfalk har skadat Norra Skånes förtroende bland allmänheten och internt på redaktionen. Hon nekar till att hon hänvisat till styrelsen när Berit Önell omplacerades. Men det spelar faktiskt ingen roll. Som chefredaktör måste man stå för sina publiceringar. Det är finessen med utgivarskapet.  

Man tar sig också för pannan när man hör Skånska Dagbladet och Norra Skånes VD Lars Joel Eriksson förklara att en tidnings uppgift är att ”värna bygdens intressen”. Eriksson bör få förklarat att bästa sättet att värna en kommun är att granska missförhållanden och dra upp det som inte fungerar. Så blir kommunen bättre för alla som bor där.

Men Lars Joel Eriksson tror att en tidning står på bygdens sida om man skriver snälla reportage. Inget kunde vara mer felaktigt. Läsarna vill inte ha en ”snäll” propagandaskrift, de vill ha en tidning som inte låter politikerna mygla i fred.

Flera läsare av Norra Skåne har sagt att de vill säga upp tidningen i protest mot behandlingen av Berit Önell. Det visar tydligt vad det är läsarna förväntar sig av sin lokaltidning.

Jag hoppas att det stöd som Berit Önell och Anders Kauranen fått från andra klubbar, Journalistförbundet, sin egen redaktions misstroendeförklaring av Mimmi Karlsson-Bernfalk, och stödet från publicister på andra tidningar, gör att de orkar fortsätta sin modiga kamp för demokratin.
Och i diskussionen om behovet av lokal journalistik är det ett starkt argument att en fungerande lokal demokrati kräver en fungerande lokal journalistik.

***

Trots många räddningsinsatser och protester, trots att det fanns köpare till Riksdag & Departement, så valde politikerna att lägga ner. Argumenten har varit förvirrade men resultatet är glasklart, sämre bevakning av riksdag och departement.
 

Lars J Eriksson har skrivit en replik på ledaren som vi publicerar här

Berit Önell har skrivit ett svar på hans replik som vi publicerar här.

Ledarstick

Lågt på Twitter

När en programledare på Sveriges Radio på Twitter skyller SVT-reportern Jan Josefsson för att vara nazist så är det oerhört. Ametist Azordegan var arg för det sätt på vilket Uppdrag granskning granskat vänstervåldet. Debattklimatet nådde därmed nya lågvattennivåer. Förhoppningsvis var detta den botten från vilken vi nu bara kan ta oss uppåt i debattklimat.

De hot som Ametist Azordegan utsatts för efter sin tweet, är förstås också oerhörda och avskyvärda.
 

Lyssnarbok

Sveriges Radio ger ut en e-bok som grundar sig på reportageserien ”Kaosklass fortsättningen”, som bygger på en imponerande läsarkontakt. 780 lyssnarbrev ligger till grund för boken. Ett konkret och tillgängligt exempel på interaktivitet mellan lyssnare/läsare/reportrar.