Trygga chefer klarar kritik

Vi vill att alla ska kunna yttra sig och berätta om missförhållanden för en journalist. I den offentliga sektorn har alla rätt att berätta. I privat sektor är det svårare, men upplysta och kunniga ledningar förstår förstås hur viktigt det är att personalen kan prata med medierna.

Ett fel som upptäcks och påtalas kan ju rättas till, men om det är dolt så finns det en risk att det är kvar och kanske förvärras.

Vi har nog alla tagit för givet att anställda i medieföretag har rätt att uttala sig i andra medier. Allt annat vore ju absurt. Yttrandefrihet och demokrati är mediernas livsluft. Ett företag som lever på att andra ska berätta måste förstås tillåta att den egna personalen får berätta.

Annons

Tyvärr stämmer inte detta.

De senaste veckorna har jag pratat med många journalister som fått lojalitetsplikten slängd i ansiktet när de velat berätta om en oro eller missförhållande på sin redaktion.

Speciellt allvarligt verkar det vara om de har pratat eller tänkt prata med oss på Journalisten.

Extra märkligt blev det i samband med en debatt på Fackförbundspressens dag, då en anställd på Arbetet yttrade sig under debatten och sedan fick höra att han uppträtt på gränsen till illojalt.

Att vara illojal mot sitt företag är i juridisk mening skäl för avsked.

Vi har en mediebransch under press. De osäkra anställningarna blir fler. Detta skapar i sig en tystnad. Färre vill berätta, färre vågar stå med sitt namn när de riktar kritik mot företaget. Men detta har varit en självpåtagen tystnad. Om arbetsgivare och chefer nu dessutom börjar prata högt om illojalitet och tystnadsplikt, ja då är det ett steg värre.

För mig är det obegripligt att man som mediechefer inte förstår att en öppen debatt skapar de bästa förutsättningarna för att bygga för framtiden. Genom att vända på alla stenar, titta och kritiskt granska detaljer, så kan nya idéer skapas.

Tystnadskraven handlar dessutom sällan om att skydda medieföretaget mot skadliga läckor, utan oftast handlar det om att skydda chefer och ägare från obehaglig publicitet.

En chef som är trygg och stark i sin roll vågar låta medarbetarna höja sina röster. De klarar debatten och de kan förklara sina beslut. Att skrämma medarbetare att tiga om missförhållanden är inte att föregå med gott exempel. Och det är knappast heller något som stärker deras lojalitet med företaget.

Att vara lojal mot företaget, innebär att också kunna kritisera.

                                                     ***

Hotet och hatet mot journalister skapar också tystnad. Vissa ämnen undviks, vissa artiklar eller inslag blir aldrig gjorda.

I söndags var det Pressfrihetens dag. Då uppmärksammades hur journalister runt om i världen har det. I vissa länder är pressfriheten i princip noll, som i Eritrea och Nordkorea. I andra länder skjuts och trakasseras journalister när de gör sitt jobb.

Sverige är ännu ett land med bra pressfrihet. Men om tystnaden sprider sig i våra egna led, så naggar man pressfriheten i kanten. Det är vårt ansvar, men också medieägarnas, att värna den frihet vi har.

STICK

Har roboten källskydd?
Det är lätt att se fördelarna med robotskapad journalistik. Mycket tid som tidigare gått till rutinbevakning kan i stället läggas på annat. Men man kanske ändå ska ta det lite lugnt innan man rusar in i detta. Flera frågor kan behöva besvaras först.
Vems är upphovsrätten? Hur anpassar vi pressetiken till algoritmskapad journalistik? Och hur blir det med TF och YGL? Gäller grundlagsskyddet även robotar?

Ny tidning för frilansar
Med detta nummer av Journalisten kommer vi med en ny tidning som riktar sig till frilansar.
    Hör gärna av er med tips om vad vi ska ta upp i den.

Replik på: Trygga chefer klarar kritik
Helena du har rätt i att trygga chefer ska klara kritik. Eftersom du väljer att använda mig som exempel i din ledare vill jag gärna ge en replik.
Jag sa redan på mötet på Fackförbundspressens dag att jag inte har något problem med att diskutera eller bli kritiserad för beslut som jag fattat eller förändringar som företaget genomfört eller planerar.
Nu handlade inte min reaktion om kritiken mot mina beslut vilket jag förklarat för reportern på tidningen Journalisten och även försökte framföra i debatten. En fråga som lyftes av den fackliga styrelsemedlemmen avsåg en förhandlingsframställan som företaget tillställt journalistklubben i LO Mediehus. Förhandlingsframställan avsåg en organisationsförändring på tidningen Arbetet.
Styrelsemedlemmen påstod bla. felaktigt att vi avsåg att minska på antalet medarbetare på redaktionen.
Jag reagerade för att jag tycker att både företaget och fackliga företrädare ska respektera MBL och förhandlingsordningen. Jag tycker att det är fel att diskutera en fråga som vi har skickat framställan om men inte påbörjat förhandlingen av. Dels med respekt mot förhandlingsordningen men även mot de som är inblandade i förändringen.
Varför tidningen Journalisten och Helena väljer att helt bortse från att det är det hela saken handlar framstår för mig som märkligt.
När det gäller om mitt uttryck på gränsen till illojalt är för starkt eller inte vill jag hänvisa till att jag i den här sakfrågan lyftes ett faktafel som jag anser mig inte kunna bemöta då MBL- förhandlingen var påkallad men inte inledd.
Avslutningsvis så känner jag mig trygg och räds inte att debattera genomförda eller planerade beslut.
Robert Jonsson
VD LO Mediehus

Svar: Det gläder mig att du är trygg och inte räds debattera. Jag tog upp dig som exempel i min ledare för att jag tyckte det var märkligt, tycker fortfarande att det är märkligt, att kalla det på gränsen till illojalt att ta upp en fråga under en öppen debatt. De övriga exemplen jag har är anonyma och värre, eftersom de verkligen fått folk tysta på riktigt.

Helena Giertta