Värst i arbetsgivarklassen
Metro kommer på första plats i min lista över sämsta arbetsgivarbeteenden för 2014, efter sitt agerande i förra veckan. Men det är tyvärr en knapp seger.
Med hot om att annars säga upp fler medarbetare, tvingades alla anställda att begära avgångsvederlag med en mycket snål överenskommelse. Det är oacceptabelt på en mogen arbetsmarknad där arbetsgivare och fack brukar försöka komma överens om en så bra lösning som möjligt i svåra tider.
Metro valde en klassisk, gammaldags arbetsgivartaktik – skrämsel och hot. Jag vet inte om det är kulturen från Stenbeckstiden som återkommer?
Jag minns med förfäran hur det gick till 2001 när Stenbecksägda Finanstidningen lades ner. Då fick de anställda knappt plocka undan från sina arbetsplatser innan de blev utslängda och när den nya Finans Vision bildades på den gamla tidningens bas, valde MTGs vice VD Anders Nilsson att istället för att betala övertid ställa en portfölj med pengar på bordet.
Jag friskar upp minnet när jag läser Börge Nilssons bok Mediemogulens affärer, Jan Stenbeck och det fria ordet: Vice VDn Anders Nilsson ”påminner om att företaget har bett personalen att slita hårt, att jobba hela helgen, och att detta måste kompenseras. Så om tidningen kommer ut i tid och det inte blir några läckor så får ni den här väskan, säger han. Han pekar på en mörk, sliten portfölj och medger att den inte ser mycket ut för världen. – Men i den här ligger 100 000 kronor. Det är skattat och klart och hur ni delar upp det lägger jag mig inte i, säger han glatt och slår upp locket så att alla kan se att väskan är full av kontanter.”
Den arroganta stilen, överlägsenheten och förnedringen liknar varandra. Summan var dessutom lägre än vad en korrekt kollektivavtalad övertid skulle ha gett.
Börge Nilsson fick aldrig några svar från de ansvariga när han skrev sin bok. Det får inte heller Journalistens reporter när han försöker få kommentarer från dagens VD för Stenbecksägda Metro, Andreas Olsson. Han väljer att svara i ett sms i form av en tummen ner-symbol!
Jag hoppas bara att det inte är någon ny arbetsgivartrend.
Tyvärr vinner dock Metro den föga åtråvärda titeln i hård konkurrens.
Jag har redan vid många tillfällen förfasat mig över Norra Skånes beteende mot den granskande journalisten Berit Önell. I helgen var det återigen en demonstration utanför Norra Skåne där läsare krävde att reportern skulle få tillbaka sitt arbete och att ledningen för tidningen skulle avgå. Historien är lång och råddig, men uppenbart är att ledningen valt att lyssna på de lokala makthavarna i stället för att ställa upp för sin grävande reporter.
Norra Skåne får därför andrapriset.
Tredje pris går till det stora medieföretaget Dagens Nyheter. Det borde inte vara möjligt för ett så ansett företag att hamna på denna lista. Men deras kringgående av Las är otillständigt. Åtta trotjänare får lämna företaget, därför att de inte anses klara jobbet – efter 15–40 år. Det är ovärdigt och har nu lett till att DN dragits till AD.
På delad tredje plats kommer det lilla företaget Swepress Media, som bland annat ger ut Vimmerby Tidning, där man hanterar sina anställda och framförallt frilansar på ett speciellt sätt. När annonsintäkterna sjunker sänker man helt sonika arvodet. Kanske det hade varit okej efter överenskommelse med frilansarna om det hade varit arvoden som låg på en anständig nivå från början. Men här sänker man arvodet för ett reportage från 410 kronor till 340 kronor, ett personporträtt som man tidigare fick 780 kronor för får man nu 500 kronor för.
Listan skulle kunna bli längre och konkurrensen är hård. Ändå vill jag påminna mig själv och andra om att de flesta mediearbetsgivare trots allt försöker att sköta sig trots de kärva ekonomiska tiderna.
VALBEVAKNINGEN
Kreativiteten i valbevakningen har slagit rekord, på rekord. Ingen läsare/tittare/lyssnare kan gå in i detta val utan att ha fått möjlighet att ställa just sin fråga, se nya sidor av politikerna, sett dem svettas över pressande frågor. I Journalistens valgenomgång ger till och med forskarna medierna höga betyg för valbevakningen.
UPPÅT FÖR VÄGGEN
Fler digitala prenumeranter och minskat upplagetapp på papperstidningen. Ja, det blev resultatet när Norrbotten Media bestämde sig för att ta betalt för det mesta av innehållet på sin sajt. Andra har också haft positiva effekter av betalsajter, men det är inte entydigt och därför ännu lite för tidigt att ropa hej.
