Åtta frågor till Nils Hanson

Har dina föreläsningar förändrats under åren?
– Jag försöker att förnya mig varje år och ta fram nya aspekter på grävandet på ett så konkret sätt som möjligt genom att ta upp exempel från Uppdrag granskning. Det kan röra sig om nya problem som kan dyka upp och nya sätt att jobba på.
 
Vad är det för nytt du tänker ta upp i år?
– Jag kommer att prata om vikten av att besöka myndigheter och inte nöja sig med att ringa eller söka på Internet. Jag kommer också att ta upp den gamla beprövade metoden att knacka på hemma hos folk i stället för att nöja sig med att ringa.

 Vad vinner man på att besöka myndigheter?
– Genom att besöka myndigheter får man insikt om vilka möjligheter det finns att ta fram dokument. För att utnyttja potentialen i offentlighetsprincipen behöver man uppsöka myndigheterna eftersom man då kan få oväntad hjälp av tjänstemän att ta fram de dokument man behöver.

Och varför ska man knacka dörr?
– Reportrarna sitter för mycket på redaktionerna och är allt mindre ute och gräver. När reportern knackar dörr och står i dörrposten är det svårare för en person att inte ställa upp på ett samtal. Det är mycket enklare att bara slänga på luren.

Annons

Ställer de som går på dina föreläsningar andra frågor än för säg tio år sedan?
– Egentligen inte. På grävseminarierna får man den bästa publik man kan tänka sig eftersom alla föreläsningar genomsyras av entusiasm inför det granskande uppdraget. Det är kul att föreläsa på grävseminarier.

Har grävandet fått ett uppsving?
– Jag tror att kunskapen om grävande journalistik och den grävande journalistikens betydelse är högre i dag. Sedan är det en ekonomisk fråga, om det finns tid på redaktionerna att gräva. Jag tror att allt fler medieföretag inser att man inte har råd att inte gräva, för det är det bästa sättet att ta fram exklusiv information som konsumenterna är beredda att betala för.

 Är det några frågor som ofta återkommer på dina föreläsningar?
– Frågor om de etiska aspekterna, som jag tycker är centrala och som jag tar upp i mina föreläsningar. En sådan viktig fråga, och som diskuteras alldeles för lite, är risken för tunnelseende, att reportern är selektiv i sitt urval för att få sin hypotes bekräftad. Man intar en ståndpunkt, lägger sedan all kraft på att få uppgifter som talar för och är ointresserad av att ta med uppgifter som talar emot.
Det behövs alltså en djävulens advokat på redaktionerna?
– Uppdrag granskning har formaliserat detta med en djävulens advokat. Vid varje jobb vi gör får någon på redaktionen i uppdrag att vara djävulens advokat och ställa de kritiska och jobbiga frågor som reportern inte vill höra. Detta för att motverka tunnelseende.