Bard uppsagd, men kvar på DN
Magnus Bard har ritat satir åt DNs ledarredaktion sedan 1998. I maj sades han upp. Dock fortsätter han två år till på ett frilanskontrakt med tidningen. ”Jag måste vara den sista fastanställda satirtecknaren”, säger han till Journalisten.
När Magnus Bard, 60, blev rekryterad till DN var det på rekommendation av andra tecknare som Torgny Wärn och Stina Wirsén. Trots att han själv inte var liberal.
– Jag är vänster och har varit i opposition på sidan hela tiden. Men det har varit kul, säger Magnus Bard.
Han blev uppsagd i maj men erbjuden ett två år långt frilanskontrakt som han tackade ja till. Sedan 1998 har han varit anställd på halvtid på DNs ledarredaktion och han tror själv att han är den sista fast anställda satirtecknaren som får gå.
– Jag påstår att jag vet det, det måste vara så, säger Magnus Bard.
Hur många fanns det när du började?
– Oj, det vet jag faktiskt inte. Men Riber Hansson jobbade på SvDs ledarredaktion och det fanns en kille på Sydsvenskan, sen har jag dålig koll. Men några till var det i Sverige.
Varför behövs satir?
– Jag tror att det är ett lättsamt sätt att beskriva politik på. Lite annorlunda och vasst, nästan som musik. Det går ofta rakt in hos läsaren och mina bilder ses också av många fler än de som verkligen läser texterna på ledarsidan. Det är viktigt att folk engagerar sig i samhällsfrågor och det här är ett sätt att hjälpa folk med det. Att uppröras, läsa texterna vid sidan av och bry sig.
Vad minns du mest av dina år?
– Generellt är det när jag ritat bilder om Mellanöstern, Israel och Palestina-konflikten har varit känslig. Religion är också känsligt, men jag får inte så mycket upprörda reaktioner av folk. Det är mest de som blir glada som hör av sig. Men det är klart, en bild jag gjorde handlade om hur Sverigedemokraterna skulle lära sig folkdans. Då blev folkdans-lag runt om i hela Sverige upprörda och kände sig förknippade med SD.
Du är nu 60 år. Hur länge kommer du jobba?
– Det är en omöjlig fråga att svara på. Så länge det är roligt!
