Hård kritik mot Karolinska sjukhusets fotoförbud
Inga patienter på bild. Det är huvudregeln för Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm. ”Jättefrustrerande och upprörande. Det är fråga om en offentligt driven verksamhet som vårdar människor, men vi får inte visa några människor på bild”, säger DN-reportern Anna Gustafsson.
Flera journalister har hört av sig till Journalisten och berättat om svårigheterna att få fototillstånd på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm. En av dem är fotografen Elisabeth Ubbe, som två gånger nekats att dokumentera unika behandlingar på Karolinska, trots att patienterna önskat det. Senast i höstas begärde hon för Dagens Nyheters räkning tillstånd att få göra ett reportage om en ny metod där klitoris rekonstrueras på könsstympade kvinnor.
– Läkaren och kvinnan som skulle opereras gav båda sitt tillstånd. Men av pressavdelningen fick jag höra att jag aldrig skulle få tillstånd att fotgrafera en operation. Jag har tidigare fotograferat förlossningar på KS och det här verkar vara en ny policy som gör det svårjobbat, minst sagt, säger Elisabeth Ubbe.
DNs reporter Anna Gustafsson, med lång yrkeserfarenhet, har det senaste halvåret skrivit mycket om vården i Stockholm. Hon har flera exempel på hur Karolinskas hårda bildpolicy slår. Anna Gustafsson berättar hur DN-teamet fått lägga dyrbara reportagetimmar på att arrangera bilder när de varit ute för att dokumentera överbelagda akutavdelningar, eftersom de förbjudits att närma sig patienter.
– Vi fick tillåtelse att gå in på akuten, men fick inte ta några bilder över huvud taget. Så där var vi, på en akutmottagning som var överfull mitt på dagen – men kunde inte visa det. Folk låg i korridorerna. Det är inte alls omöjligt att någon skulle velat prata med oss.
Karolinskas huvudregel är att det råder förbud mot att fotografera och filma patienter inom sjukhusets lokaler, ens med deras samtycke. Det slås fast i ett styrdokument från mars 2015. Motiveringen är att patienten kan vara i ett sådant tillstånd att hens omdöme inte är tillförlitligt.
– Reglerna finns för att värna patienternas integritet och sekretessen, säger pressekreteraren Mirjam Kontio.
Anna Gustafsson menar att policyn vittnar om en låg respekt för journalisters professionalitet och omdöme:
– De omyndigförklarar både patienter och journalister. Som om vi inte skulle ha omdöme att göra sådana bedömningar! Det är klart att man inte ställer sig och oförberett tar bilder på en akutmottagning. Men det måste ändå vara tillåtet.
– Argumentet om patientuppgifter förstår jag inte. Vi skulle aldrig någonsin publicera patientuppgifter om vi råkade få syn på dem.
Elisabeth Ubbe ser också större problem:
– Det är ytterst en fråga om demokrati att vi kan bevaka sjukvården på plats och prata med de människor som får vård.
Mirjam Kontio på pressavdelningen framhåller att det regelbundet sker undantag och att patienter fotas inne på sjukhuset. För det krävs godkännande från chefsläkare i samråd med kommunikationsavdelning och sjukhusjurist, samt att patienten samtyckt före besöket. Vilket i praktiken omöjliggör att prata med patienter på en akutmottagning.
– Vi försöker tillmötesgå journalisters önskemål så långt det går, men sitter man på en akutmottagning är man i regel väldigt sjuk. Och vem ska fråga om man vill ställa upp på intervju – läkaren, som man är i beroendeställning till? frågar Mirjam Kontio.
Anna Gustafsson framhåller att DN även fick kämpa för att få fotografera en bandagerad – anonym – fot inne på en vårdavdelning i somras, i ett reportage om brist på vårdplatser och personal.
När det gäller att dokumentera en behandling som en operation är det tvärstopp på storsjukhuset. Även om både läkare och patient samtyckt råder strikt fotoförbud, vilket Elisabeth Ubbe alltså fått erfara.
– Enligt våra jurister kan man inte säga ja till att lyfta sin sekretess innan man vet exakt vad man samtycker till. Därför får man aldrig filma eller fota en behandling så länge man inte vet slutresultatet. Jag förstår att det kan upplevas som förargligt, men även rutiningrepp kan gå fel, säger Mirjam Kontio.
Anna Gustafsson konstaterar att det finns personer som aktivt önskar att journalister ska dokumentera deras behandling.
– Det blir konstigt om vi intervjuar dem vid deras köksbord i stället för i den naturliga miljön – vårdinrättningen, säger hon.
Överlag riskerar strikta fotoregler att ge en mer tillrättalagd journalistik och en skev bild av en offentligt finansierad verksamhet, menar Anna Gustafsson.
– Och de bygger på en misstro mot journalister. Vi måste kunna bevaka vården, skildra det positiva och det negativa. Vi är inte ute efter att nita någon.
Efter att Journalisten ställt frågor till Karolinska har pressavdelningen tagit initiativ till att se över fotopolicyn på nytt, säger pressekreteraren Mirjam Kontio.
– Vi ska sätta oss ner och tänka ett varv till. Det handlar inte om att vi försöker försämra journalisters verksamhet.
Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke säger att sjukhusen har ett ansvar att värna patienternas integritet:
– Det ska vara en trygg miljö där ingen riskerar att bli fotograferad om man inte uttryckligen gett sitt medgivande. Men att kategoriskt säga nej även i de fall personal och patienter sagt ja till fotografering framstår som halsstarrigt. Kan man med restriktioner som att patienter och personal får godkänna bilder garantera att endast de som gett medgivande blir fotograferade i situationer som inte uppfattas som integritetskränkande, bör man tillåta fotografering.
