”Jag är inte gäst hos verkligheten”

Lars Ströman och Ola Karlsson kommer fram till torsdag att arbeta i Varberga fritidsgårds fik kvällstid och skriva och göra webbinslag, men framför allt få kontakt med ungdomar och andra besökare.

– Vi måste helt enkelt röra oss utanför redaktionen och träffa folk mer. Sen är det ju så att jag bor i Varberga och går förbi fritidsgården varje dag. Jag är inte gäst hos verkligheten, jag kommer att fortsätta att träffa på de här ungdomarna. Och jag kommer säkert att titta in på fritidsgården då och då även efter den här veckan, säger Lars Ströman.

Experimentet inleddes på måndagskvällen och gav omedelbar utdelning.

Annons

– Vi kom dit klockan 18 och klockan 18.10 fick jag höra en berättelse som jag nu ska undersöka närmare. Dessutom växte berättelsen fram under kvällen, och jag fick kontakt med flera personer som gav sin syn på händelsen. Om allt går som det ska kommer det att bli en ledarkrönika om händelsen i tidningen under veckan, säger Lars Ströman.

Att bara gå ut från redaktionen och prata med folk funkar fortfarande som journalistiskt grepp menar du?
– Sånt här ska vi syssla med. Det här är ju inget nytt sätt att arbeta. Det är möjligen nytt för ledarredaktionen, men jag antar att nyhetsredaktionen går sådant här. När jag jobbade på Bergslagsposten på 80-talet minns jag att vi gav oss ut med redaktionsbilen och ställde oss utanför en lanthandel och bjöd på kaffe, och vi fick in väldigt mycket tips och berättelser på det sättet.

Finns det verkligen tid och resurser för att göra sådant här återkommande?
– Kortsiktigt är det jobbigt att organisera, men långsiktigt är jag rätt säker på att det här är kostnadseffektivt. Ger du dig ut från redaktionen får du kontakt med läsarna och får berättelser från personer som inte hör av sig och tipsar redaktionen på annat sätt. Du får berättelser direkt av dem som berörs. Sitter du inne på redaktionen måste du ofta ringa rätt många telefonsamtal för att få en historia bekräftas.