”Jag har aldrig tackat nej till uppdrag”

Boken Run! Run! Run! – Journalist i fält är ingen kronologisk memoarbok. De reportageresor Bertil Karlefors beskriver från sin tid på Sveriges Television och TV4 går in i varandra och den röda tråden är att vännerna, den franske krigskorrespondenten Patrick Bourrat och ryssen Nikita Gololobov, som bland annat var fältproducent under uppdrag för TV4, finns med genom hela boken.

– Jag har känt ett ansvar för att porträttera Patrick, som dödades under det andra Gulfkriget 2002, påkörd av en amerikansk stridsvagn. Nikita har också en intressant historia. Först hade jag tänkt göra en dokumentär om honom, men jag känner honom för väl.

Resultatet har blivit en historiebok, som ger bakgrunden till många av de stora världshändelserna.

Annons

– Många under 35 år har dåliga kunskaper om kalla kriget, och hur allvarligt vi såg på hotet om ett tredje världskrig när vi växte upp, säger Bertil Karlefors.

Det är också en äventyrsbok, som ger inblickar i Bertil Karlefors upplevelser i världen, både dramatiska och mer vardagliga händelser.

– Jag vill ge en bild av hur utrikesjournalistiken har förändrats under de år jag varit verksam. När jag började fick vi höra att vi inte skulle ta några risker, och så åkte vi. I dag är, som tur är, säkerhetstänket helt annat.
Han berättar om den första tiden på SVTs Aktuellt, då han som okunnig ung praktikant från Journalisthögskolan och senare vikarie, skickades ut på avancerade uppdrag.

– Många av de äldre journalisterna ville helst resa till storstäder som Paris, Washington eller Istanbul. Att åka till östra Turkiet var de inte så intresserade av, så då gick erbjudandet till mig. Och jag har aldrig tackat nej till ett uppdrag.

Han fick läsa på så gott det gick inför resorna. Uppenbarligen var ledningen nöjd med hans insatser för han blev kvar på Aktuellt i tolv år, bland annat som korre i Mellanöstern, med placering i Jerusalem under ett antal år.

Friheten, att jobba utan ett fastlagt schema, är en del i att Bertil Karlefors trivts med att jobba utomlands.

– Det blir ett sätt att leva. Men man är aldrig riktigt ledig och alltid beredd att ge sig iväg med kort varsel.

När TV4 startade 1989 värvades Bertil Karlefors dit som utrikeschef. Under sina år på kanalen har han bland annat  varit utrikeskorrespondent i Paris och New York.

I Paris täckte han Europa, Mellanöstern och Ryssland. 1996 fick han och en fotograf uppdraget att resa till södra England med bil för att rapportera om galna kosjukan. Sedan åkte de till London för att intervjua Tony Blair, men beordrades i stället till Moskva, då Jeltsin skulle hjärtopereras. Efter några dagar där ringde redaktionen igen och de fick bege sig direkt till Jerusalem för att skildra strider på Västbanken.

– Det blev inte billigt då vi kom tillbaka till Heathrow och löste ut bilen på korttidsparkeringen. På vägen tillbaka till Paris gjorde vi en avstickare till Kent och kompletterade jobbet om galna kosjukan. Som utrikeskorrespondent är man allmänreporter och man får täcka allt, politik, ekonomi, sport och nöje.

Patrick Bourrat lärde Bertil Karle-fors känna under skid-VM för journalister i Verbier 1981. Den franske journalisten arbetade för den franska TV-kanalen TF1 och de två kom att sammanstråla under många reportageresor till olika krigsskådeplatser i världen. Ofta hjälpte de varandra. Bertil Karlefors kunde göra en intervju på franska, för att sedan dela med sig inslaget till Patrick och han fick också mycket hjälp tillbaka av sin franske vän.

Bertil Karlefors har varit ackrediterad korre i Moskva för TV4, utan att vara bosatt där.

– Jag hade mycket hjälp av Nikita Gololobov, eftersom han var väl insatt i rysk politik och kunde bidra med kontakter och analyser av vad olika händelser kunde leda till.

Bertil Karlefors fick först höra att Nikita var lärare, men snart stod det klart att han träffat en före detta KGB-agent, som lämnat underrättelsetjänsten 1991 i slutet av Gorbatjoveran.

Han är glad att han fått vara med om inledningen av den fredliga nedmonteringen av Östeuropa.

– När muren föll var det inga experter som nämnde en återförening av Öst- och Västtyskland. Ett år senare var det ett faktum.

Fotnot: Boken ges ut på CKM Förlag.