”Jag har jobbat med The Guardians vinklar”

Din titel på The Guardian är ”editor, data projects”. Vad gör du?
– Mitt jobb är att leda ett team med tre medarbetare som gör datajournalistik. Det vill säga att dels analysera redan strukturerad information, som excelfiler eller databaser och dels skapa egna databaser för att kunna använda dessa för stories. Ett exempel är när jag hittade en fil med 19 miljoner försäljningar av hus och lägenheter i England de senaste 30 åren. Öppen data, som bland annat ledde fram till en story om en familj, som när de gifte sig för 30 år sedan, hade pengar att köpa en lägenhet i London. Sen berättar historien vidare hur deras dotter, som nu är i 30-årsåldern, inte har en chans i världen att kunna köpa något i sydöstra England med sin partner. Vi kallade projektet ”Unaffordable country” och den interaktiva databas som våra utvecklare byggde gjorde det möjligt för besökarna på webben att ange sin lön och sedan se, i stort, eller på detaljnivå vilka delar av England man har råd att köpa bostad i.

Många svenska redaktioner har inte sådant här. Vad skulle man vinna på att skaffa sig kompetensen?
–Man vinner framför allt egna storys, man vinner också en säkerhet i att inte behöva förlita sig på vad pressmeddelandet berättar.

Vad är skillnaden mellan att på jobba i medier i England mot Sverige? Jag ser framför mig ett ganska hårt arbetsklimat där borta med vassa armbågar där många vill ta din plats?
– Jag tror The Guardian är lite unikt, mina kollegor säger i alla fall att det är mycket tuffare på andra tidningar i England. På The Guardian har man en lite annan inställning och är inte ”for profit” utan ägs av en stiftelse. Det finns en public service – känsla nästan.

Annons

Hur pallar du att åka till jobbet varje dag i Londons rusningstrafik? Jag får panik av att behöva göra det en helg?
– Man hyr en lägenhet med 15 minuters gångavstånd från redaktionen. I London handlar allt om att bo nära. Jag tycker inte om kollektivtrafiken alls, men bor i stadsdelen Angel och trivs med det.

Ni konkurrerar ju med alla Murdoch-blaskor. Känns det inte orättvist ibland när de håller på och avlyssnar folk och drar på nyheter som inte är sanna medan ni måste ”play by the book”?
– Pressen i England är nästan mer absurd än jag trodde när jag kom dit. Jag har svårt att ta tidningar som The Sun på allvar. Det finns dock en ganska hög svansföring på The Guardian där man är stolt över att inte vara som dem.

Vad är nästa stora trend inom datajournalistik?
– Jag tror att nästa stora utmaning är den ostrukturerade informationen. Vilka metoder kan vi använda för att strukturera och hitta mönster och journalistik i stora mängder med ostrukturerad data, som den typen av information vi hade i Panama-dokumenten? Kan vi använda oss av artificiell intelligens till exempel? Jag känner journalister i USA som har börjat titta på de möjligheter som den tekniken innebär för journalistiken.

Nu har jag bara två frågor kvar. Då måste vi såklart prata om Panama-dokumenten. Kan du berätta om din roll i arbetet?
– Jag har hjälpt till med att titta på den lilla del i det här materialet som var strukturerad från början. Bland annat en lista med 200 000 företag som jag samkörde med en lista från brittiska lantmäteriverket som innehöll alla utländska företag som äger fastigheter och lägenheter i England. Det gjorde vi en story på, vilka dyra fastigheter i London som ägs av brevlådeföretag. Sen har jag även strukturerat upp andra små ”öar” i det här gigantiska materialet, bland annat en korrespondens mellan Mossack Fonseca och bolagsregistret på de brittiska jungfruöarna. Mossack Fonseca är skyldiga att ta fram vem som är egentlig ägare av ett företag, om det finns misstankar om oegentligheter. Det gjorde man inte. De hade inte heller någon databas över det.

Har du hjälpt UG i deras arbete?
– Nej, inte direkt, jag har jobbat med Guardians vinklar och artiklar. Sedan har jag hjälpt ICIJ lite grand och även gett ett par handtag till andra journalister inom projektet.