”Jag har kunnat tassa i Martin Adlers spår”

Både Ann-Christine Kihl och Martin Adler kommer från Västerås.

– Men jag kände honom inte mer än att vi hejade när vi träffades på stan. Och i bland kom han upp på VLTs redaktion, säger hon. Vi levde i olika världar. När  han reste runt i världen åkte jag till Gideonsberg och gjorde reportage.

I boken ”Nej jag är inte rädd för att dö.” berättar hon om Martin Adlers liv, med hjälp av bland andra hans bröder Alan och Peter. Det är historien om en rastlös, rotlös ung kille, som hittade sin plats i tillvaron efter att han börjat fotografera och resa runt i världen, inte minst till ett 30-tal krigszoner. Där fann han den spänning och de utmaningar han sökte.

Annons

Boken handlar också om vardagen för Martin Adlers familj, hustrun Katarina och de två döttrarna, som fick vänja sig vid en familjefar som ofta var frånvarande, på jobb någonstans långt bort. Och hur de hanterade sorgen efter att det gått upp för dem att  han aldrig mer skulle komma hem.

Ann-Christine Kihl fick kontakt med Martin Adlers hustru 2010, i samband med lanseringen av dokumentärfilmen Krigsreportern – en film om Martin Adler. Det var först då, efter filmen, som hon var redo att berätta deras gemensamma historia i en bok.

Katarinas mamma hade sparat alla reportage och artiklar som Martin Adler skrivit. Materialet fanns i resväskor som Ann-Christine Kihl kunde gräva ner sig i.

– Det gjorde dokumentationen lättare. Han hade stor närvaro i sina texter och berättade om hur han rörde sig på olika reportageuppdrag, så jag kunde tassa efter i hans fotspår.

Hon har också intervjuat många av dem som mött honom på jobb; Bosse Lidén, Rolf Porseryd, Staffan Heimerson, Åsne Seierstad och inte minst journalisten och kollegan Flemming Weiss Andersen, som var med då Martin Adler sköts i Mogadishu.

Alla har de bidragit med sin bild av krigsjournalisten Martin Adler och hjälpt Ann-Christine Kihl att gestalta honom.

Hon berättar i boken om den ödesdigra reportageresan till Afghanistan 2001 då Bosse Lidén och Rolf Porseryd vaknade av att rånare tagit sig in i deras rum och hotade Martin Adler till livet. Därefter fortsatte rånarna in i rummet intill där TV4s fotograf Ulf Strömberg mördades. Efter den händelsen frågade Katarina Adler sin man om han inte var rädd för att dö.

Vem som utförde mordet har aldrig blivit  klarlagt. En ny teori som Ann-Christine Kihl lyfter fram är att mordet kan ha varit ett beställningsjobb för att Martin Adler hade sett, eller troddes ha sett och filmat al Qaida-terrorister uppsatta på USAs terrorlista.Därför gavs order om att han skulle likvideras.

Ann-Christine Kihl försöker även reda ut vad svenska myndigheter gjort. Hon konstaterar att det finns utrymme för kritik.

– När jag började skriva boken hade jag ingen aning om att så lite gjorts för att få veta varför någon ville mörda Martin Adler. Polisen i Västmanland har gjort några försök, men de har inte fått någon hjälp av UD att kontakta personer i Somalia som skulle kunna hjälpa till. Det är klart att det är svårt att utreda ett mord så långt från Sverige, men det finns personer i Somalia som vet saker och det finns vittnen till mordet som aldrig har hörts. Man kan också ta hjälp av den svenska ambassadören för Somalia och personer som är experter på landet.

Ann-Christine Kihl är också kritisk till att det tog flera år efter mordet  innan polisen gjorde en anmälan om mord och innan en åklagare startade en förundersökning om mord.

– Det är också märkligt att man ger polisen i i Västmanland uppdrag att utreda det här mordet i stället för att lägga det på Riksmordkommissionen, tycker hon.