”Jag kan inte se orättvisor och inte göra någonting”
Vanessa Berhe var sex år när hon började sin kamp för frigivningen av sin morbror, journalisten Seyoum Tsehay, som sitter fängslad i Eritrea sedan 2001. Engagemanget har lett till projektet One Day Seyoum. I går fick hon ta emot Dawit Isaak-priset 2013.
”Hon får priset för sitt enträgna arbete med projektet One Day Seyoum, hennes kamp för att få sin morbror, journalisten, fotografen och filmaren Seyoum Tsehaye fri”, säger Åke Lundgren, ordförande i Publicistklubbens Västra Krets, i ett pressmeddelande.
17-åriga Vanessa Berhe från Enskede har, tillsammans med sin bästa vän Clara Wikfors-Green, gjort en film om Seyoum Tsehays situation. De har visat filmen på några gymnasieskolor, och planerar att visa den på fler.
– Med filmen vill vi informera om och uppmärksamma hans situation, och uppmana till förändring, säger Vanessa Behre till Journalisten.
Dagen då projektet startade tog Vanessa Berhe och 30 av hennes vänner på sig orange tröjor med trycket ”Seyoum is my brother”, satte upp posters och delade ut flyers. Den 21 i varje månad ska vännerna ha på sig tröjorna och även försöka sälja till andra elever. En framtidsplan för projektet One day Seyoum är att varje gymnasieskola ska ha en ambassadör för projektet, som är ansvarig för att se till att sprida information om Sayoum Tsehays situation.
Vad betyder det för dig att få priset?
– Att projektet har uppmärksammats på det här sättet är helt fantastiskt. Jag kan nog inte ens förstå hur viktigt det är att en klubb, där ledande journalister som värnar om de här frågorna sitter, uppmärksammar det här projektet. Det betyder mycket.
Hur är det för dig att driva projektet, när det är din morbror det handlar om?
– Jag har aldrig träffat min morbror. Han har varit fängslad sedan jag var fem år, jag är född i Sverige och han bodde i Eritrea. Men på något sätt så känner jag honom. Min mamma har berättat så mycket, och alla släktingar pratar alltid om honom. På det sättet står han mig ganska nära, säger Vanessa Behre och menar att när arbetet med filmen var tufft fanns kraften ändå där:
– Varje gång jag läste eller såg någonting som min morbror hade gjort så blev jag alldeles upprymd, och tänkte att det är värt att kämpa för. Jag får en kick av att jag vet att det är värt det. Och eftersom det är min morbror så har jag en skyldighet att göra det, då blir det också mycket lättare.
Vanessa Berhe säger att hon ända sedan hon var liten har velat bli advokat. I dag vill hon arbeta med större frågor:
– Jag vill arbeta med demokrati och rättvisa, i hela världen.
Hon har sparat på namnunderskrifter hon fått på sin skola, och tänker fortsätta med det.
– Om jag skulle gå till regeringen, eller vad som helst, och de skulle fråga ”är du ensam?”. Då kan jag svara nej.
Är du hoppfull om att din morbror kommer att släppas fri?
– Absolut. Jag måste tro på det, för att kunna få alla andra att tro på det. Och det är mitt största mål, att min morbror ska bli fri.
