”Jag var jävligt rädd ibland”
Leo Lagercrantz, Jens Christian Brandt och Magnus Wennman gjorde en reportageserie i Aftonbladet om Lundin Oil i Sydsudan. Leo Lagercrantz berättar för Journalistens Håkan Lindqvist om hur det var att jobba i Sydsudan.
"Initiativet togs av Jan Helin i samband med att jag fick en utmärkelse av Aftonbladet. Helin är engagerad i fallet med Martin Schibbye och Johan Persson som sitter fängslade i Etiopien. Han visste också att Jens Christian och jag skriver på en bok (Elefantjägarna) om hur investeringar i olja blev en folksport i Sverige.
Helin gav oss en bra ingång när han föreslog att vi skulle åka till Sydsudan, ett land som i viss mån liknar Etiopien. Lundin Oil har funnits där också och man kan misstänka bolaget för liknande brott där som de misstänks för i Ogadenprovinsen.
Vi gjorde en riskbedömning och kom fram till att vi skulle söka alla nödvändiga tillstånd när vi kom till huvudstaden Juba. Det tog längre tid än vi hade väntat. Sydsudan är ännu ingen stabil demokrati. Det är ganska farligt att vistas där. Jag var ibland jävligt rädd, Magnus och Jens Christian var lugnare. Där finns gott om unga, traumatiserade och paranoida män med kalashnikovs. Det var bra att Magnus med sin erfarenhet av krigsfotografering var med.
Även i Sydsudan fängslas journalister till och från. Landet är på väg åt fel håll. Det finns unga journalister som vill jobba med stor integritet, men har det svårt.
Vi trodde att det skulle vara mer lättjobbat än det var i och med att Sydsudan frigjort sig från den förtryckande Khartoum-regimen. Men där finns krigsherrar som flera gånger bytt sida. Några av dem är nu ministrar. I oljedistrikten nära gränsen mot Sudan pågår krig och det finns flera checkpoints längs vägarna.
Vi hade med oss en lokal fixare, en journalist som tidvis varit fängslad. Han hjälpte oss. Men det var en spänd stämning, som det ofta blir när det handlar om oljeutvinning i den sortens länder.
Det var mödosamt att ta sig norrut till oljedistrikten. Lokala makthavarna var ovilliga att låta sig intervjuas, men det var lätt att komma till tals med folk längs vägen, enkla människor som gärna ville prata. De hade ingen överblick över de stora sammanhangen men kunde vittna om när och var områden hade bombats.
Vi var där i tio dagar.
Det stora genomslaget för våra artiklar är glädjande. Det blir spännande att se vad aktieägarnas krav på en utredning av Lundin Oil leder till. Vi tänkte att vi behövde komma ner för att inte släppa frågan om Lundin Oil och Schibbyes och Perssons fall. Därför ville vi se hur det ser ut där och hur människorna har det. För mig är det angeläget att vi kunnat visa att det Martin och Johan – som utpekats som oseriösa och extrema – försökte göra i Ogaden var mycket viktigt."
